Yogar medan eftermiddagssolen svalnar därute. Slutar aldrig förundras över hur olika yogan känns beroende när på dagen den blir gjord. Morgonens styvhet, den större tystnaden inuti, energin som växer. Dagens och kvällens mjukhet, surret inuti, energin som sakta mjuknar och förvandlas till lugn.
Trött i kroppen efter gårdagens mil med hundarna i skogen. Långsamt löpsteg, illgrön mossa och en stor tjäder som höll på att skrämma livet ur oss när den flög upp.
Dagens verkligt långa promenad med dottern. 17 km, tre timmar aprilsol och härlig energi. Så glad att vi skrattade så mycket, att vi både höll humöret uppe. Stum i höft och ben, men så värt. Så värt.
Förstå att vi ännu har en dag ledig!
Men du Nina…är det verkligen beaglar du har? De ser så otroligt smala ut jämfört med de jag känner…eller det kanske är för att du springer med dem ;)…
100% beagle :) Ett av de vanligaste ”problemen” med beagle är att de får för mycket mat, lite motion och/eller överlag är understimulerade. Trots sin litenhet är de kraftpaket, som mår bäst av att vara igång – våra är ju jakthundar, då jag motionerar dem i princip bara vår och sommar:)
Känner när jag läser hur jag saknar både yogan och skogen. Och när jag ser dina mossiga (förstå mig rätt :-) ) gröna bilder, lovely! Fin dag med dottern, det är såna saker man får bevara i en liten ask i minnet sen!
Bästa komplimangen ju :) Me like mossiga bilder!
Kram!
Härliga bilder!