första maj.

BildBild

Vi drog iväg hunden och jag. Igår. Kylig morgon, men underbart krispigt och luft som var lätt att andas. Fick åka 35 km i bil för att komma till vandringsleden – de börjar ju ligga allt längre bort, ju fler jag betar av på min lista. Löpryggan packad med vätska, lite tuggbart och extra tyngd sådär annars, så jag vänjer mej vid att springa med packning. Det närmar sig min tänkta sommarutmaning, som jag ska berätta lite mer om sedan. Så har jag ju mitt fjäll(halv)maraton sen i augusti att hålla mej fit for fight för också.

Startade mitt i kyrkbyn och bugade mej för bra skyltning (till en början). Det är annars det jag alltid oroar mej mest för när jag beger mej in i okända skogar. Ogillar att behöva släpa med papperskarta och hela tiden stå med mobilen i handen för att orientera mej rätt. Skyltningen lämnar ofta mycket att önska. Antar att den ofta är placerad av folk, som är bekanta med området och som glömmer att det inte är helt lätt att som utböling förstå av sig själv åt vilket håll man ska vika av.

Bild

Gillar det karga. Att springa på sten och lav. Hitta platser mitt ute i ingenting. Denhär leden var annars inte alltför lättsprungen, ibland nästintill obanad och med mycket bråte i vägen. Då är det tacksamt att ha en hund framför sig, som utan problem letar sig till stigen, som finns nånstans under allt ris och gräs.

Denhär leden har fått sitt namn efter ett fäbodställe, Fagerbacka, och trots att det ligger i min hemkommun har jag aldrig tidigare besökt platsen. Inte en själ såg jag på de sjutton kilometrar vi betade av och just vid fäbodstället var det nästan omärkligt tyst. Som att tiden stod stilla på nåt sätt. Som jag nämnt förut är det just det jag längtar till, tystnaden och avskildheten.

BildBild

Ungefär halvvägs började skyltningen halta. Ofta när stigarna korsar vägar eller man ska springa en bit längs väg, så är det inte helt självklart överlag på våra leder att de fått till märkningen. Blir oflyt i löpningen och orsakar onödig irritation, ävenom jag sällan är så avslappnad som när jag trampar i skogen. Mest skrattretande igår var avsnittet med sly och vatten som ställvis gick till anklarna – där hade man knytit band i toppen på det som stack högst upp. Hunden satte näsan i backen och drog iväg medan jag spanade efter de gula banden, som vajade i vinden lite hursomhelst. Genom kom vi!

WP_20140501d.jpg

Att sen komma ut i friheten och möta molnen, som solen sipprade igenom. Så fint. Hur jag sen lyckades villa bort mej på grusvägen nedanför kullen har jag ingen aning om. Har i efterhand försökt jämföra kartan och rutten jag sprang, men begriper inte var jag borde ha svängt av. Inget värre hände än att jag var tvungen att springa på asfalt sista kilometrarna och det är ju… jätteroligt.

WP_20140501_022.jpg

Fina forsen var början och slutet på rundan. Vatten är rofyllt, om det så mullrar in mot stranden som stora vågor, jäktar i en fors eller ligger alldeles vindstilla. Så ja, tack än en gång. Tack för att jag orkar och kan springa så långt. Tack för att jag har så fin natur omkring mej. Tack för att jag har en familj, som inte ifrågasätter mej utan ser det som självklart att jag åker iväg ensam och gör min grej. Wahe Guru.

WP_20140501e.jpg

Annonser

12 reaktioner på ”första maj.

  1. Bästa trailporren! Men håller med om att alla leder borde ha ÖVERTYDLIG märkning! (Åt b.å.d.a. hållen)!

    • Ja, d.e.t också. Lätt förvirrande när det är märkt bara åt ena hållet, har man svårt att hålla kartan rätt väg från förr så… ;)

  2. Tjoho vilken energi! & tacksamhet över familjen som låter en hållas, bra påminnelse! Kramen

  3. Vilken fantastisk natur du har så nära! Just sån natur med fäbodvallar som finns i fjällen längtar jag alltid efter och drömmer mig till. Exotiskt fast nära! Det ser alltid så underbart ut när du skriver om dina långpass!

    • Det är ju inte storslagen natur i bemärkelsen berg, hisnande utsikter och turkost vatten, men det är den natur jag placerats i :) och är själaglad att jag börjat utforska den istället för att bara längta till de ovannämnda spektakulära vyerna!

  4. Vet du, den där skogen känns så bekant för mig nu. Du har ju delat en del sköna skogsbilder. Jag kan nästan känna lukten :) Och du har verkligen hittat ditt sätt i tillvaron.

  5. Sugen på skog…kan bara säga så.
    <3

  6. Åh va nice! Har inte gått dendär leden själv ännu men det lär det snart bli ändring på tack vare dina fina bilder :-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s