skulle du?

Bild

Stillar mej. Tillåter. Lutar mej mot den bästa läraren, jag själv. Plockar fram allt det som jag redan vet, men utan att justera ihjäl något eller analysera så fokuset störs. Påminner mej om vilan mellan varje position. Den absoluta stillheten där jag håller andan längre än jag brukar. Låter det som ska cirkulera få göra det.

Jag har yogat så många gånger för rörelsens skull. Gått in i prestation och rörlighet. Jag märker det knappt. Det är en så hårfin skillnad mellan att vara där – och att inte vara det. Göra sina bandhas, sträcka lite till, rulla upp ögonen bakom ögonlocken mot tredje ögat och andas mekaniskt. Det känns bra och efteråt tillfredsställelse, sådär mjukt och förnöjsamt. Ändå, det riktiga energiarbetet blev inte gjort.

Säger ofta i mina klasser att det är den inre rörelsen som är viktig, hur det ser ut utanpå är sekundärt. Vår strävan bakom slutna ögon är långt mycket mer livslång än den att med våld pressa in benen i lotusställning. Det gagnar inte att tvinga kroppen in i positioner. Det enda som är viktigt är att ha energin med i allt det vi gör. Så lätt, så svårt.

Hellre göra för lite än för mycket. Göra de positioner du gör med innerlighet och inkännande. Plocka bort det som triggar igång prestationen. Den biten har varit absolut svårast för mej, men såhär i efterhand så tydligt avgörande. Så viktigt att jag inte längre har mål eller måsten, det handlar bara om energiarbete och en livslång ödmjukhet.

Idag gjorde jag fem positioner, men jag yogade ändå över en timme. Det var ändå utmanande och jag var precis lika påverkad, som när jag gjort mer än det dubbla och mer fysiska kriyor. För det handlar inte om kvantitet. Någonsin. Det handlar om att vara här & nu i varje position, i varje andetag och i varje pust av energi, som förflyttar sig inuti.

Om jag utmanade dej att göra din yoga innerligt denhär veckan, skulle du göra det då? Skulle du i sanning skala av alla stora svängar och extra allt? Skulle du stanna varje andetag fullt ut? Skulle du våga sitta alldeles, alldeles stilla när din yoga är gjord – lyssna och spåra energin i din kropp? Skulle du?

11 reaktioner på ”skulle du?

  1. Ja Nina det kan jag ärligt svara ja på. För trots att vi gör så olika yoga så handlar det om exakt samma sak – att kultivera sin inre energi. Min lärare säger att det svåraste som finns är att få människor att göra mindre men just med den innerligheten och mjukheten. De flesta vill prestera . Varm kram och tack för ett underbart inlägg 💚

    • Den nödvändiga resan, tror jag, att gå från too much till mindre – annars lär man sig inte känna vad det handlar om. Kram och tack själv, för all den mjuka energi som du förmedlar ♥

  2. Jag ska vara snäll mot mig själv och ge mig yogan den kommande veckan med det du skrivit i tanken, för det är viktigt. Just nu tumlar livet runt lite, i mig och lite omkring mig, vet att jag vill hålla tag i det som är viktigt, få syn på det och då är yogan verktyget. Sat nam <3

    • Just när livet bullrar på är det extra viktigt att låta yogan vara navet, som allt snurrar omkring. Det blir liksom lättare då. Kram och keep up ♥

  3. Du jag vet faktiskt inte. Kommer på mig själv med att tänka. Inte just nu. Vilket jag vet betyder. Precis just nu. Men det där med att sitta stilla efter passet och känna. De orden ger mig rysningar just nu. Jag veta att jag springer ifrån. Har gjort det flera dagar nu. Känner skillnaden. Men vill inte gå in i stillheten. I yogan. Och just då. Läser jag detta inlägg. TACK. Sat Nam! Vi ska se hur denna påminnelse eller utmaning manifesterar sig..

    • Det är så det behöver få vara ibland. Flykten är en del av läkningen. Också. Ta det pö om pö, ta itu med vad du mäktar med. Du kommer kunna vara stilla framöver – jag är säker. Sat Nam ♥

  4. Läser ikapp.. Jag tycker att det bästa med kundalinin är de gånger man tar långa pauser efter varje rörelse & märker att man inte har andats in på väldigt länge & har full fokus inåt & är närvarande. Det är det som är själva grejen.. men kriyan hjälper en att komma dit.. Kram

  5. Ja det där är något jag ständigt tänker på. Faktiskt blir det skönare med lite än med mycket på något vis. Jag känner mig mer närvarande då.
    Ett tänkvärd inlägg, absolut! <3
    Kram

    • Kram och tack! Tror att vi (mer eller mindre) prestationsprinsessor mår bra av det lilla, det stillar oss och gör åtminstone mej mer hel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s