aj! säger benet.

Har sedan ett bra tag varit anmäld till ett lopp nu på fredag. En sådan där typisk vårhappening, då alla motionärer går man ur huse för att röra på sig. Jag har faktiskt aldrig varit med om det förut! Kruxet är att jag anmälde mej till 14 km med tidtagning. Krux för att jag har ett trilskande ben plötsligt.

Det var efter mitt långpass i skogen på första maj. Hade små känningar redan då, men upplevde mest trötthet i höger vad. Diverse googling och bokbläddring senare så diagnosbestämmer jag mej på bästa lekmannasätt att det är M. Peroneus, som trilskas. Löpvila alltså. Vilan funkar för det är redan mindre ömt efter tre dagars anti-löpning. Masserar och foamrollar.

Så istället för att missa fredagens löparfest helt, så ändrade jag idag min sträcka till 7 km och utan tidtagning. Jag kan alltid promenera! Skönaste lättnaden att det gick att ändra.

Lite lustigt (eller ja, hur man nu ska säga) hur något plötsligt hojtar till i kroppen. Nu har jag inte ens sprungit mer, mängdmässigt, men istället tryckt på mer och varit mer aggressiv i terrängen. Jag har lite, lite pillat på mitt löpsteg – en nödvändighet för att får ett mer tassande steg i skogen. Och vips säger kroppen, vad håller du på med? Det är bara att gilla läget och backa tillbaka. Inte värre än så. Har ju skivstången att leka med…

Och en cykel att cykla med.

2 reaktioner på ”aj! säger benet.

  1. Viktigt att lyssna på kroppen!
    Jag hade gärna sprungit mer än jag gör, men som sagt. De 2-3 milen som jag kör nu, är det som kroppen klarar (just nu). Lite är bättre än inget. :-)

    Kram M

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s