min semesterutmaning.

pics.jpg

Inte tagit mej tid att skriva i helgen. Emellanåt är det liksom skönast att bara vara, inte tvinga fram text. Istället har jag sprungit en hel del, allt från City Run-spektaklet i fredags till en morsdagsmil igår och lite lufs däremellan. Vaden nöjde sig med att gnälla en vecka, sen har den knipit igen och det är jag den evigt tacksam för. Har klarat mej bra undan löprelaterade skador, pepparpeppar, men är det något som krånglar mellan varven så är det just mina vader. Oftast när jag fuskat med foamroller, massage och kompression.

Har läst hos Malin och Annelie om deras 30 km i skrattempo längs med Billingeleden i lördags. Så inspirerande att jag knappt kan sitta stilla. Trail och natur är bara för magiskt! Låter mej hänföras och samla mod inför min egen utmaning, som jag tänkt ska bli av under min semester i juni. Det finns en 51 km lång vandringsled i min hemkommun och jag ska göra den på en dag. Inte en sträcka man gör bara sådär, men genom att springa och gå om vartannat och kanske till och med krypa på alla fyra om det så krävs så ska det gå!

Jag ser det lite som en pilgrimsvandring om än i lite snabbare tempo. Tillika en kroppsutmaning som heter duga, ävenom jag inte är ute efter att plåga mej själv. Finns nämligen möjlighet att hoppa av leden på flera ställen och ringa hem efter skjuts, så jag tar ingen stress nu på förhand och har lovat mej att inte ta det sen heller när jag väl är där.

Sen finns alltid olyckskorpar, som kraxar om björnar, om vildvittror, om vrickade fötter och om att det inte går att klara hela leden på en dag, att det är farligt att vara ensam och så vidare, men jag tar dem för vad de är – olyckskorpar. Jag ger sällan utrymme för skräckscenarier och oroshärdar, jag är helt enkelt inte den typen. För mej handlar det om att göra det som känns viktigt, rätt och hjärtenära och lusten att göra leden på en dag har varit en utmaning jag drömt om sedan den invigdes ifjol. Samtidigt är jag ju inte dum, det kräver planering och förberedelser, vilket jag är mitt uppe i.

När det kommer till att göra något utöver det vanliga, så är det inte dumt att vara utrustad med lite extra skinn på näsan. Det är inte heller dumt att hålla saker för sig själv fram till att de i princip är manifesterade, allt för att slippa ifrågasättandet och nämnda olyckskorpar. För det finns inget som dödar glädje så mycket som att få DNS-stämpel i pannan innan man ens hunnit tala till punkt. Egentligen hade jag inte tänkt berätta om min plan innan jag i princip står redo vid start, men samtidigt vill jag dela med mej av förberedelserna och den entusiasm jag känner. Är liksom lite torrt och oinspirerande att bara gå omkring och göra små glädjehopp bakom en stängd dörr. Så. Här är jag nu. Med min utmaning. 51 km trail i början på juni. Wahe Guru bara!

17 reaktioner på ”min semesterutmaning.

  1. Åhh vilka vackra bilder hos dina bloggkompisar. Vill bara ut i det gröna och sköna fast i lugnare tempo för min del. Låt olyckskorparna flaxa iväg och följ dina drömmar! Kram!

  2. Du klarar det. På ditt sätt. Hur det än blir. Herregud, vad ska man med olyckskorpar?!

  3. Klart du ska ut på din led och klart du klarar hela. Ta det bara lugnt, stanna och njut så mycket som möjligt. backar går man i, där dricker man och äter lite godis. Vildvittrorna det är ju vi och är inte vi med så slipper ju du dom ;)
    Att planera äventyren är mer än halva nöjet. Det enda egentliga felet med detta är har man en gång gjort det vill man bara göra om det hela tiden.
    Och en sista sak. Starta tidigt så du har maximalt med tid på dig att njuta.
    Är det något annat du vill ha tips om så fråga.

    • Skratt, det var så sant med Vildvittrorna :)
      Precis så tänker jag det, vila i motlut, inte trycka på i onödan och hushålla med krafterna. Njuta, se mig omkring och koppla bort sådant som stjäl energi. Luta mej på den yogiska biten i mig ;)
      Jadå, jag kommer säkerligen hojta till om ett och annat – utnyttja mina online trailkontakter!
      Tack för uppmuntran!!

  4. Men gud, vilken rolig utmaning, precis som en pilgrimsvandring tänker jag mig också! Och vad roligt att du delar med dig, dels antar jag att det blir mer verkligt då och så bra för oss som kan ”följa med dig”. Jag är säker på att du klarar av det galant!

  5. Hejar på! <3
    Kramkram

  6. Hejar på och tycker ju det är självklart du helhjärtat skall göra det du vill och brinner för – Olyckskorparna är bara avundsjuka för att de själva inte har mål och passioner i livet!

  7. Jag har oxo fantiserat om att gå hela leden på en dag sen jag första gången satte min fot där i fjol somras. Vet inte om jag klarar hela på en dag ännu men tänkte i alla fall göra ett seriöst försök nån lördag eller söndag inom en månad sådär. Om det börjar luta mot skador på vägen avbryter jag och prövar igen i höst eller nästa vår. För nån med din fysik kan jag inte se att det skulle vara nåt problem ifall du tar det lagom lugnt. Och ifall folk är oroliga för dig kan du ju hänga med vårt gäng. Ingen springer undan en björn men du springer ju snabbare än mig så det borde ju räcka… ;-)

    • Snubblade faktiskt över tanken en dag att om jag mot förmodan skulle balla ur, så ansöker jag om medlemsskap i ert trailgäng :) Mittiallt visar det sig sen att vi kör på samma dag, konstigare saker har ju hänt!

  8. Ah, vilken underbar semesterutmaning, Det kommer att gå galant!

  9. Ping: yoga ♥ löpning | en bättre kväll.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s