jag och min gamla själ.

20140522_a.jpg

Jag är kundaliniyogi. Jag är det fast jag inte bär turban eller ständigt klär mej i vitt. Jag är det ävenom jag inte duschar kallt*) varje morgon och fast jag dricker kaffe. Hemska saker! Börjar man rada upp alla inte och allt med negativ klang, så är det lätt hänt att man börjar tracka ner på sig själv. Jag skulle antagligen inte vara en yogi alls vid närmare eftertanke.

För mej handlar inte yoga om de yttre attributen främst. Det är lätt hänt att man fastnar där. Jag fastnar där fortfarande ibland! Sådär så jag nästan skäms när jag dricker mitt kaffe, inte gillar turban (på mej själv!) och har svårt att få till en vettig vegetarisk livsstil. Jag fastnar i grubbel i de stunder jag glömmer bort hur mycket yogan förändrat på andra plan. Hela mitt liv.

Det finns så mycket yogan har förändrat i mitt liv. Allt varken ska eller behöver ske på en gång. Det är ju prövad sak att det sällan funkar att skaka om hela livet med nyårslöftet att både börja träna för maraton, sluta äta socker och meditera en halvtimme varje dag – på samma gång. Det är inte de stora förändringarna som bär längst, vill jag påstå, utan det är de små skiftningarna, som fasas in i livet vartefter vi är redo.

Sedan jag började yoga har jag i flera repriser ätit vegetariskt, men fortfarande inte hittat rätt i den djungeln. Tidvis har jag sett ner på mej själv för att jag inte får till det, men idag är jag mer avslappnad än någonsin. Istället ser jag till att i huvudsak äta ekologiskt kött och undviker att frossa, för frossandets skull. Jag vet att detta kan vara en nagel i ögat på en del, men det får stå för dem och eftersom jag vet att förändring är en pågående kvalitet så finns det inget som säger att jag inte blir vegetarian småningom. Att jag kunnat släppa det dåliga samvetet har varit en stor befrielse för mej, att jag kunnat ge mej själv frihet att äta det som just nu funkar bäst för mej.

Kaffet har jag skrivit om förut. Jag drack inget under flera år, men eftersom jag tycker att det är så himla gott så tillåter jag mej det. Inte hinkvis, inte i förbifarten och inte i överlevnadssyfte. Nej, medvetet och njutningsfullt.

Alkohol, däremot, har jag lämnat helt bort. Dricker inte ens en bastuöl längre och jag saknar det inte. Finns inget i mej som har behov av alkohol eller det sociala runtomkring. Det var inget medvetet beslut egentligen, bara en känsla som växte sig starkare under en längre tid och för ett halvår sedan så lämnade jag bara bort det. De senaste åren har jag inte heller druckit mer än ett par öl eller lite bubbel, full har jag inte varit på år och dagar. Vill inte längre, inte någonstans! Fast liksom med kaffet så råkar jag gilla öl, tycker om smaken, men det har jag inte behövt lämna bort. Faktiskt. Istället utforskar jag nu den alkoholfria ölvärlden och där finns mycket mumsigt. Alkoholfri öl är dessutom en fenomenal återhämtningsdryck efter långpass och tuff träning överlag.

Och så dendär turbanen. Som jag höll på. Där i början på kundaliniyogalärarutbildningen. En del av mej tyckte det var spännande och tyckte om att experimentera med olika varianter, men efter en tid med seriös hängivenhet så kom väggen emot. Nej. Det gick inte. Idag kan jag luta mej mot att jag har försökt, jag har utforskat och testat. Jag har känt vad det gör med mej och hur mina energier uppför sig när huvudet är inlindat. Visst, det är skillnad, men såsom jag upplever det så hänger det inte på turbanen för mej. Inte nu. Vad som eventuellt händer längre fram, ja, det är då.

Likadant med de vita kläderna. Jag klär mej i vitt (och turban) av respekt i de kundaliniyogiska sammanhang där det känns läge för det. Annars kör jag på min personlighet, som stavas färg. Det vita hänger samman med vår aura. I vitt ingår alla färger och vitt är rent. Vita kläder stärker och renar vår aura. Jag köper det, absolut, men jag tänker att jag på andra sätt arbetar med min aura – att loppet inte är kört för att jag inte alltid bär vitt.

Man kan spekulera i all oändlighet på vilket sätt jag skulle påverkas om jag gick all in med turbanen, vita kläder, inget koffein osv osv. Så kommer det alltid vara, vi kommer alltid ha saker som nyper oss i ändan och kliar småirriterat i näsan – tids nog anammar vi och tar till oss det vi behöver. Det som är ämnat för oss. Därför anser jag att det finns ingen orsak att värdera nivån av yogiskhet – just värdering är ytterst oyogiskt (nej, jag är inte befriad från fenomenet…). Det handlar mer om förhållningssätt, val och inställning. Live and let live. Jag väljer att lyfta fram mina egna erfarenheter och tankar kring detta, för jag vet att det kan kännas övermäktigt när yogan börjar rumstera om i ens liv. Det går liksom inte att komma undan och så står man där och våndas över kaffet man inte borde dricka eller hamburgaren man inte borde äta. Att ‘inte’ blir precis sådär negativt och jobbigt, som bara inte kan bli.

Jag tänker istället att det är viktigt att göra gladhopp när jag inser vad som förändrats till det bättre!
Som…
när jag utför karmayoga kravlöst. när jag väljer en eko-produkt av hänsyn inte bara till mej själv, men också till den som varit med under tillverkningsprocessen. när jag låter någon annan gå före i kön. när jag mixar en grön smoothie. när jag inte längre dras med i alla känslor, som rusar över mej. när jag inser att stress inte längre är mitt mellannamn. när jag delar med mej av de yogiska teknikerna.
Sånt.

*****

Att just jag blev något av ett envist barfotabarn ser jag, för det mesta, som en välsignelse. Jag är en sådan som behöver få smaka, pröva och känna för att bli övertygad. Jag är varken lättsåld eller naiv, jag håller envist fast i min egen övertygelse tills jag är överbevisad endera utifrån eller inifrån mej själv. Jag har lätt att vistas i gråzon och jag har inga svårigheter med att känna igen och se andras våndor i densamma. För allt är inte svart och vitt.

Jag brukar tänka att jag är en gammal själ, som tycker om att samla mänskliga erfarenheter. Den är fortfarande på upptäcktsfärd, lite barnslig sådär. Samtidigt är den väldigt målinriktad och lät mej relativt snabbt förstå att jag har ett uppdrag här i livet, jag ska dela med mej. Jag ska via yogan och min livssyn hjälpa andra att tänka om och bli inspirerade att ta tag i sitt liv. Stora ord? kanske, men för mej har det stått klart ett bra tag nu. Via tecken, i meditation och inte minst via mitt skrivande.

Jag är yogini, men jag är också människa.
En gammal själ, som fortsätter utforska det världsliga och passar på att njuta under tiden. That’s it.

 

 *) Ishnaan är en form av hydroterapi, en behandlingsform där man använder vatten för att stärka kroppen och öka välbefinnande. Den allra enklaste formen av hydroterapi är att duscha i kallt vatten. Det har enligt vetenskapliga undersökningar visat sig stärka immunförsvaret och öka blodcirkulationen i hela kroppen. I Kundaliniyoga rekommenderas att duscha kallt varje morgon innan man gör yoga. Det är en gammal yogisk tradition som anses stärka kroppen och psyket, ge energi och öka ens utstrålning. Ordet ish betyder sjukdom eller svaghet och ordet naan betyder existerar inte eller tar bort. Ishnaan betyder således det som tar bort sjukdomar och svagheter.
Före kallduschen masserar du in hela kroppen med en naturlig olja. Använd mandelolja som är bra för huden och nervsystemet. Om du är kvinna tar du på dig ett par shorts för att skydda höftbenen, nerverna på lårens insida och underlivet mot plötsliga temperaturförändringar. Sedan är det bara att ta mod till dig och gå in i duschen några sekunder medan du masserar kroppen. Gå in och ut ur duschen 4-5 gånger och stanna kvar under den kalla vattnet lite längre för varje gång. För kvinnor rekommenderas speciellt att massera brösten för att öka blodcirkulationen. Under menstruation och graviditet skall kvinnor inte duscha i kallt vatten. Det är inte heller bra att tvätta håret i kallt vatten. Kroppen blir snabbt varm igen efter duschen och man känner sig pigg och klar i huvudet. Dessutom blir huden väldigt mjuk och fin.
(Texten ur ”Kundaliniyoga för hälsa, livskraft och självkännedom”
av Wiveca Hjalmarsson)

PS. Jag tar inte shorts på mej, jag håller helt enkelt i duschhandtaget och undviker nämnda ställen.
Det behöver inte heller vara mandelolja – välj den olja som passar din hud bäst. Jag gillar sesamolja till exempel. DS.

16 reaktioner på ”jag och min gamla själ.

  1. Sat Nam vilket sant inlägg. Live and let live är ett uttryck som fastnade hos mig för en tid sedan lite wow att det dyker upp här. Jag är så j..a trött på folk som dömer andras livsstil. Jag kan skriva under på ditt inlägg, tyvärr inte vegetarian än, har inte vita kläder (bara när jag ska åka på ws), duschar inte kallt för mitt nervsystem gick bananas av det & jag tar gärna ett glas rött. Men ändå har kundaliniyogan gjort en sådan skillnad i mitt liv som gör mig tacksam. Kram och tack för att du delar med dig fina yogasyster♥

    • Åh, innerligt varmt & hjärtligt tack för dina ord! Alltid en lättnad (och skön bekräftelse) att veta man inte är ensam i sin lilla bubbla, utan andra upplever liknande. Det klassiska ”allt har sin tid” kan inte nog poängteras.
      Kram fina!

  2. Åhh vilket vackert och ärligt inlägg… Jag är också en liten rebell i yogavärlden.. Gör det som är Jenny helt enkelt, dricker min kaffe, en kopp om dagen som jag njuter av, bär vitt vid yogahelgerna men älskar färg o vill att alla yogisar ska få klä sig precis som de vill och turban.. Nej tack, inget för mig!men så vackert och praktfullt på andra:) och den klassiska vegetariska kosten är inget för mig, min kropp mår bäst på paleo inspirerad kost och äter fisk och fågel med gott samvete! Men vet precis den där känslan som kan smyga sig på ibland.. Att man kanske borde bli vegetarian osv.. Men för mig är det yogiskt att lyssna till sitt hjärta och sin kropp och leva på ett sätt som hela sitt väsen mår bra av!! Tack för din härliga inspiration:) Sat Nam kära du:)

    • Jamen exakt så ♥ Göra det som ”är jag”, leva livet på det sätt som känns mest sant för mej. Samtidigt omfamna och respektera andras val.
      Sat Nam, kram och tack för dina ord Jenny!

  3. Ping: Funderingar & Länkkärlek | Rund är också en form!

  4. Ja den där yogan. Saker förändras, stort som smått, hastigt och långsamt och allt går bara att ta i sin egen takt. Något som slår mig när jag läser är att det i KY finns en del yttre attribut, som jag inte mött i någon annan yoga, som vita kläder och turban. Jag trodde att det hängde ihop med Yogi Bahjan och att han var sikh. Det är ändå det inre som är det vi kultiverar, oavsett yttre betygelser.
    Det här med vegetarisk kost har jag helt slutit fred med, har absolut inte dåligt samvete för att jag äter kött och fisk ibland. Jag mår bäst på det, dessutom är kroppen designad för blandkost, dvs både grönsaker och kött i någon form. Jag vet inte hur man skulle få i sig B12 annars. Sedan finns det ju alltid olika alternativ vad man än väljer att äta. Soja är ju inte direkt bra föda och de odlingarna utarmar jorden, så det krävs en sansad diskussion där också. Kaffe dricker jag också, men som du, mer för njutning, även om jag ibland får i mig mer än jag mår bra på men då protesterar kroppen direkt faktiskt.
    Kram och ha en fin helg1

    • Jo, det vita och turbanen hönger tight ihop med att YB var sikh. Han plockade godbitarna, det han tyckte gjorde skillnad (till det bättre) i yogan. Sen uppmuntrade han sina elever att pröva, ge det en chans, men han sade också att det inte får bli någon maskerad eller bara-för-att, utan var och en ska hitta sin väg. Hjärta på det.

      Det är inte, som du skriver, sådär bara att äta vege. Jag kan ärligt tycka det blivit så konstigt med alla soja- och quornprodukter, som ska ersätta köttbiten på tallriken. Varför liksom?! Go green, men gå den naturliga vägen då. Tänker jag, lite krasst ;)

      Kram och tack ❤️

  5. Vad långt du har kommit på din resa! Det är så häftigt att läsa och jag önskar att fler kunde komma ens en bit på din väg, oavsett om man har yoga i sitt liv eller tar sig dit på annat sätt. Att acceptera sig och andra, ja livet, som det är, att leva ett liv som är bra för planeten och andra människor. Önskar dig en fin helg!

    • Vilka stora ord du strör omkring dej, ödmjukt tack – ävenom jag inte själv vill se mej som längre fram på vägen. Men glad om jag kan inspirera och väcka tankar hos andra.
      Kram!

  6. Uppskattade det här inlägget mycket.

  7. Namaste Nina!

    Så många gånger jag känt dåligt samvete över att jag ”bara” hållt på med Yoga dryga halvåret, att jag inte klarar att stå på huvudet (ännu), att jag inte talar flytande sanskrit, att jag inte äger en Mala, att jag inte fattar grejen med Mala, att jag huvudsakligen yogar på ett vanligt gym… Jag vill och har dock börjat inse och acceptera (bla a med hjälp från dig) att min skam är helt obefogad. Att Yoga inte är en tävling med start och stopp utan snarare en evig resa. Något som erbjuder oss verktyg för att komma närmare oss själva och vår medvetenhet. Vi är ju alla olika, klart vi väljer olika verktyg? :)

    • Absolut! Vi måste gå vår egen väg, på vårt eget sätt. Att blint rusa i andras fotspår leder bara runt i en ring (been there….) och så får man börja om igen. Låta sig inspireras och vägledas av kunniga lärare, men lev det egna livet ♥
      Kram Emmy!

  8. Ping: Yoga är för alla! | Emmys liv

  9. Där satte du pricken över igen! Tänk vad mycket som skett sedan vi båda började våra lärarutbildningar. Det är häftigt! Det är kanske en av de största resorna vi gör.
    Sat Nam söstra mi! <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s