högoktanig morgon.

image

Lycka är att springa en förmiddagsmil. Lagom varmt, lagom svalkande vind. Så nära naturen det går att komma. Ingen jäkt och inte en enda blick på pulsklockan. Hitta evighetsmaskin-tempot och bara puttra på.

Ja, jag blir nästan religiös. Eller. Jag blir väldigt mycket mer andlig. För att vara korrekt.

På tal om andlig så har jag extra mycket längt i mej nu. Törst efter skrifter, de gamla och visa. De högoktaniga och vibrerande. Så imorse, tidigt, tassade jag ut till mitt glashus. Det var inte varmt, men filtar värmer. Tände mina ljus och satte mej tillrätta. Och reciterade Japji. Själens sång. Låter det inte vackert?!

Japji och jag har en komplicerad relation, som jag kanske ska berätta mer om en annan gång. Jag vet bara att det aldrig, aldrig är fel att chanta och att ta mantran i sin mun. Det gör saker med oss, viktiga saker.

En högoktanig morgon indeed. Japji och en mil mitt i naturen. Wahe Guru bara.

6 reaktioner på ”högoktanig morgon.

  1. Vacker bild & text & mantran som lyfter & helar. Kram & Sat Nam

  2. Så vackert både din bild & dina ord & handlingar. Mantran närsomhelst som lyfter & helar! Kram (provar att kommentera via fb ist)

  3. Vill höra mer om din relation till själens sång <3 Kram kram

  4. Vilken härlig morgon! :-)
    Kram M

  5. Semesterlunk? Låter alldeles förträffligt tycker jag. Njut på och recitera på! Kram!

  6. Semesterlunk it is. Gillart!
    Ja, Annika, jag ska skriva. Mer. Om själens sång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s