dagarna fylls på.

Så fylls dagarna på. Mest med hundvalpsliv och jag får verkligen kämpa med min inställning. Det lilla livet är för sött, men den andra sidan – hur bunden man är med baby i huset! Åh, jag är så färdig med sånt! Samtidigt intalar jag mej att han kom hit som en läromästare just nu. Att dethär är något jag behöver. Andas in. Andas ut.

BeFunky_WP_20140616_006.jpg En jädra tur att små liv är så söta och sover en hel del…

Tacksam att jag får vara hemma i detta nu. Bryr mej inte om det något kylslagna vädret, tvärtom, jag tycker det är skönt. Jag kan springa hur mycket jag vill utan att få värmeflämt och att träna utomhus är ren & skär njutning. Strandlejonet i mej har gått och gömt sig nånstans – det får krypa fram någon helg sen när jag börjat jobba igen. Det bekommer mej inte, vädret, det gör inte det längre. Det är så ovant, men så omfamnande skönt.

BeFunky_WP_20140616_005.jpg

Nästa vecka ska jag springa 50 km på en dag. Jo, sommarens utmaning går av stapeln på tisdag. Lite ändrade planer har det blivit, för jag har anmält mej till en arrangerad maratonvandring på exakt den vandringsled jag tänkt springa. För bara någon vecka sedan utannonserades att busstransport ordnas (sträckan går nämligen från punkt a till b och man är tvungen att ordna med skjuts) och man bjuds halvvägs på lunch, möjlighet att uppbevara torra kläder o.dyl. samt utplacerade vattenstationer. Det blir litegrann the easy way, men det känns helrätt så. Nu slipper jag tänka så mycket och sånt är alltid hemåt.

Minuset är alla andra som är anmälda. Att det inte blir riktigt dendär ensamma löpvandringen, som jag tänkt mej. Å andra sidan är det jag själv som bestämmer om jag bjuder in till samtal längs med vägen eller inte. Tror faktiskt att jag ska ta med en lapp att klistra på mej med texten ”jag springer i tystnad”, just in case.

20140616cMitt nätta, lilla långpass nästa vecka.

Springer inga långa pass just nu. Håller medvetet tillbaka. Laddar med 5-8 ”kilometrare” i långsamt lufstempo så gott som varje dag istället, bara för att hålla igång kroppen och inte låta den glömma vad det är den ska göra i 10:ish timmar på tisdag. Styrketränar med fokus på mindre muskelgrupper, på bålstabilitet och på teknik. Grottar ner mej i mångsidighet, jobbar allround. Sådär som jag överlag mest gillar att träna – är lite för rastlös för att hålla mej till minutiösa program med exakt antal repetitioner och set. Nej, jag vill träna så att det liknar vardag och verkliga livet. Är ju liksom det som är meningen med föreningen.

20140616aJa okej, hålla viktplattor över huvudet hör kanske inte till vardagsrörelsemönstret,
men det hjälper onekligen till att stabilisera upp axel- och skulderpartiet.

Till sist bjuder jag på allt annat än Yogagirl-alike bilder. Jag orkar nämligen, helt ärligt, inte hålla på och fotografera mej när jag yogar (och tränar) särskilt ofta. Och gör jag det, så blir det inte sådär flashigt och fint. Hur gärna jag än ville så har jag varken öga för eller lust att ställa i ordning för superfoton. Det är ingen protest eller så, bara ett fnissigt dokument över lite verandahäng med yogiska poser – inklusive saggiga mysbrallor och sjabbig t-shirt. Dethär är jag och såhär ser jag ut. Helst.

BeFunky_WP_20140615.jpgRandom bilder. Check!

Annonser

9 reaktioner på ”dagarna fylls på.

  1. Tycker det är fina bilder som utstrålar Power (trots mysbyxor:-). Läste precis ett reportage om Emelie Forsberg mästare i trairunning & tänkte på dig. Kram & Wahe Guru

  2. Gillar din shaggiga stil…den faller mig verkligen i smaken. Känner även igen dina tankar om valpen. Såååå himla fin och såååå himla bebis. Men det är bra så. En kompis säger att jag är mycket gladare sen hundbebisen kom. Bara det.
    Kram

    • Vovve ger absolut mervärde och guldkant! Sen är denhär stundvis asjobbiga första tiden väldigt kort!
      Kram ❤️

  3. Älskar dina saggiga brallor :) Hunden är underbar, men vilket passande säger jag som hela tiden säger nej till hund (mannen vill ha, har alltid haft hund innan mig…) Vi får se hur det blir med det sen.
    Åh du, du ser så himla stark ut. Stabil. Du kommer att göra den där tisdagen och sedan skriva – men så lätt det gick!

    Kramar

    • Jag sade nej minst femtielva gånger när valpen kom på tal, men resten av familjestyrelsen hörde inte på det örat ;) Det som gör att jag håller ut är det faktum att den ju flyttar ut i hundgården med de andra typerna småningom. Det är bara första valptiden den tagit halva huset i besittning (thankgod).
      Kram och tack för dina ord, ska affirmera att jag får skriva det var lätt sen ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s