varje dag?

Det bubblar upp lite frågor och tankar kring yoga, prestation och kontinuitet. Jag har svårt att hålla mej kort, särskilt i ett ämne som berör mej långt in i benmärgen.

Yoga är inte en utåtgående rörelse. Det är en inåtgående.

Sadhana betyder daglig, andlig disciplin och den gör vi för vår egen skull (oavsett yogaform). För att växa och blomma ut som det är tänkt vi ska göra. Det handlar inte om att förändra sig själv till oigenkännlighet, det handlar om att söka sig mot den vi innerst inne är. Det är alltså inte fråga om att hur många armbalanser vi bemästrar eller hur många timmar vi klarar av att sitta i hellotus.

Jag kämpade många år med min yoga. Laddade in så många måsten jag bara hann och när jag inte uppnådde mina ”mål” gav jag upp och trackade ner på mej själv. Om och om igen. Fick stundom för mej att målet var en flera timmars practice om dagen och fick jag inte till det så slängde jag in handduken för flera veckor.

Det kändes aldrig tillräckligt om jag inte yogade mej svettig.

Jag plöjde böcker, jag tittade genom hela youtube, ja, jag sög i mej som en svamp. Det skapade bilder i mitt huvud, orimliga krav och prestationsångest. Någon ro i min egen yoga hade jag inte.

Jag har poweryogat, ashtangayogat, hathayogat, yin- & yangyogat och jag har vinyasayogat, lekt yoga, experimenterat yoga och inte yogat alls. Jag har varit rätt vilse. Inte mått dåligt, egentligen, men inte riktigt varit hemma någonstans.

Först när jag vågade (!) börja meditera hände något. I det tysta. I det verkligt stilla. Och bara 5-10 minuter åt gången den första tiden. Jag lät böckerna ligga på sin hylla och jag lade ner all fysisk yoga, som krävde att jag i princip slog knut på mej själv. Det var som en detox. Och det var nödvändigt. Så behövligt att skala av, tömma ur och börja om på nytt.

I samma svep kom kundaliniyogan in i mitt liv. Det var som ett bönesvar.

Det hade kunnat vara vilken yogaform som helst. Det har ingen betydelse. Men för mej besitter kundaliniyogan allt jag behöver, den vibrerar liksom i samklang med allt som är jag.

Vart jag vill komma är att vi nog är för lättpåverkade för vårt eget bästa. Idag. Vi vet för mycket och det vi inte vet finns bara ett tangenttryck bort. Vi är väldigt rädda för de svar vi redan har inom oss. Att allt faktiskt redan finns där.

Det är inget fel med att vilja veta, absolut inte, men att hela tiden jaga en mall, ett recept, en quickfix för att slippa göra grovjobbet själv är inget som håller i längden. Tyvärr.

Så på alla frågor kring hur länge man ”ska” meditera, vilka positioner man ”ska” göra och vilken yogaform man ”ska” göra – lyssna inåt och detoxa ut joxet, som är i vägen för det som är sant på rikigt.

Avsätt några minuter (minuter!) per dag på att sitta på din rumpa och låta tankarna leva rövare eller vad som nu händer inuti dej – tids nog mojnar kaoset. Svar kommer inte dimpa ner i övermorgon, de kommer smygande. Jag lovar. Plötsligt inser du att du börjar veta saker, du bara vet.

Gå på klasser. Jag vet, det finns inte överallt, men då bokar du in dej på en yogahelg om det så krävs en tågresa! Finns inga genvägar och det man verkligen vill, det ser man till att blir av också.

Leta upp yoga- och meditationslärare, finns de inte fysiskt i din närhet så mailar du. Trösklar är till för att kliva över. Vem vet vilka möjligheter, som öppnar upp när du etablerar kontakt.

Gör något pass via yogobe eller dvd, men ha med dej att det inte någonstans är jämförbart med ett pass IRL. Inte någonsin. Yoga framför skärm kan vara en bra början (jag började själv så) och som komplement och inspiration när du väl har yogan etablerad i ditt system, men nånstans längs med vägen måste (ja, här finns ett ärligt och rakt måste) du söka dej till en lärare för att få den nödvändiga yogabasen. Finns ingen quickfix, igen. Och inga genvägar, igen.

Tids nog hittar du din rytm, din vibration och ditt kall. Tids nog vet du hur din sadhana ska se ut. Tids nog blir den dagliga disciplinen en självklarhet. Jag förstod inte vad mina lärare menade när de sade att det kommer en dag när disciplinen inte är prestation, utan något jag vill göra och bara gör. Tyckte det var vansinnigt jobbigt, som om något stulit mitt liv och det enda jag orkade/hann med var att trycka in den förbaskade meditationen varje dag. Ärligt vet jag inte när det vände, det bara gjorde det och idag upplever jag tydligt att det finns något som står över krav, måste och borde. Smått slingrande väg innan man är där, men inget att vara rädd för.

Läs gärna också hos Jeanna och Annika, två kloka och underbara qvinns!

14 reaktioner på ”varje dag?

  1. Tack för att du delar med dig och är så jädra ärlig och klok och BRA. Det här ska jag typ skriva ut och klistra upp nånstans inuti mig. Stor kram, Nina.

  2. Tack, amen & Sat Nam

  3. Tack fina du för kloka ord!
    Jag är lite där du var förut gällande yogan. Jag gillar flera sorters yoga och kan inte bestämma mig för en. Började med ashtanga och gick några terminer på studio. Det senast året kände jag dock att jag behövde något lugnare så då har jag gått på kundalini/medicinsk yoga en dag i veckan. Sedan har jag yogat hemma med hjälp av youtube och då har det ofta blivit yin yoga eller vinyasa flow. Just nu håller jag på att fundera om vilken yoga jag ska gå till hösten, jag vill gå på studio en dag i veckan och sedan yoga hemma resten. Är dock lika sugen på ashtanga som kundalini men känner att det blir för mycket att ha två fasta kvällar uppbokade. Antar att jag såsmåningom kommer att känna vilken väg som är rätt för mig, å andra sidan tänker jag att det ena inte behöver utesluta det andra så länge jag mår bra av det. : )
    Genom meditationen har jag flera gånger känt mitt sanna jag så den fortsätter jag med dagligen och som du skriver så kommer jag till slut att hitta den rätta vägen just för mig. : )
    Kram

    • Först – tack för din ljuvligt långa kommentar :)

      Jag hade inte varit där jag är idag om jag inte gått alla kringelikrokar bland alla yogaformer. Allt har behövts och allt har haft ett syfte. Tänker ofta att jag är tacksam att jag inte hittade rätt med en gång!

      Ljus på din väg och varm kram!

  4. Vad kan jag säga mer än att vi är systrar i anden, i yogan. Oavsett. ❤️️ Namaste!

  5. Mycket bra skrivet!

    Jag har kämpat med prestationskrav (från mig själv, mot mig själv) länge och det letade sig såklart in i yogan också. Ända tills jag i höstas anmälde mig till en klass i yinyoga. Och där föll det på plats. Prestationskravet uteblev, jag hittade äntligen till den där punkten när saker och ting började falla på plats. Det är fint, när man hittar hem liksom.

  6. Jag bara älskar dig kvinna, dina ord värmer och inspirerar varje dag:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s