lite för varm.

20140713-102817-37697749.jpg

Detta varma gör mej till en mosig människa. Ja, lite svajig också. Temperamentsfull och rastlös. Enligt ayurvedan gör själva värmen mej gott, frusen Vata som jag är, men eftersom jag har en stark Pitta också borde jag hålla mej ur solen (vilket jag har lite svårt för). Pitta är eld och solen brassar på den rejält.

Nåväl, jag går här och försöker reda ut begreppen, känslorna och eldarna medan livet fortgår. Sörjer träningen, som jag ärligt inte orkar med nu. Går lite hattifnattiga powerwalks med några löpsteg emellanåt, men jag blir bara irriterad då kroppen ilsknar till och hotar med härdsmälta om jag fortsätter. Skivstången surar i garaget för jag kan inte uppbåda någon pepp att ta ut mej. Nej, det är lite brist på endorfiner här nu.

Vet att det är övergående och att jag bra kunde ta mej till svalgymmet i stan, men jag tar hellre tillvara himlen, gräset och utomhuskvalitéerna nu. Inne hinner jag vara resten av året.

Så jag klamrar mej fast i de stabila bitarna. Meditationen och långsamheten. Söker mej till avskildheten.

Idag är tack och lov en långsam dag. Igår stod jag hela dagen i kiosken på friidrottsplanen. I hettan, i folkmängderna och utan vila. Roligt, men dränerande. En lång, varm jobbvecka i bagaget och en likadan framför. Ändå är jag inte trött, i grunden är jag utvilad och tillfreds, jag är bara lite för varm.

6 reaktioner på ”lite för varm.

  1. Verkligen. Inne hinner vi vara! Här har det ösregnat sedan igår kväll. Ganska mysigt faktiskt. Fast jag oroar mig alltid för att solen aldrig ska komma tillbaka… den är ju rätt lynnig ändå ;=)

  2. Ja där satte du ord på det jag nog känner också… fast inte vill erkänna. Jag älskar sommaren och värmen, men blir ganska lynnig. Och rastlös. Vi är en familj som alltid hittar på saker. Går flera mil. Leker, fikar, lunchar. Går lite till. När jag sedan sätter mig ner så klättrar jag på väggarna för att inget händer. Vilan behövs ju den med, men jag kan inte riktigt komma till ro så här års. Våren och hösten är bättre på det viset. Lättare att andas (fast att jag inte vill erkänna det heller… haha). Har kanske en aningens pitta i mig ändå.
    Nåväl slutsvamlat för ikväll…

    Jag hoppas att du har njutit av din semester och att du har det bra fast att jobbet startat igen! <3
    Kram söstra mi

    • Detdär med att inte vilja erkänna känns igen :)
      Så mycket skönare ändå att våga inse att man kanske inte hade rätt, och kände rätt, alla dedär åren som gått. Åtminstone jag drar en lättnadens suck.
      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s