Att vara i vibration. I rätt vibration. På pappret så lätt. I livet så svårt. Vem vill inte ha harmoni inifrån ut och känna att allt är som det ska vara. Från och till i våra liv drar vi ojämnt med oss själva. Känslan blir som att inte gå på alla cylindrar. Lite så upplever jag det nu.
Efter en tid med bra vibrationer, sprakar det nu mest bara nyckfullt.
Ingen fara å färde. Gud nej. Mest bara en irriterande irritation över att jag står här och gräver gropar åt småsaker. Tror det allra mest är postsemester-stress – att inte längre förfoga över min tid till hundra procent. Jag får bara lov att ge mej själv lite mer tid att landa i rutinerna igen och få ordning på prioriteringslistan.
Fast mest saknar jag en djupgående yogisk input. Oftast beror mina små dipp på fnurror på yogatråden. Inte så att jag går omkring oyogad, utan det handlar mer om ensamheten. Det egna tragglandet. För fast det är den egna yogan som är bärande, så behövs gemenskapen också. Att yoga tillsammans. Inte sitta framför som lärare, inte sitta som elev. Utan sida vid sida i meditation. Tror jag får bjuda in några vänner snart och göra så. Vem vill komma?
♥♥♥
Tänk om jag hade kunnat…det skulle varit underbart…
Kram
Att det hade!
Kram!
Hittade min ängsbacka dagbok från första gången (-09) och fick lust att åka dit stat. Fast med cykel. Vill också ha yogisk & meditativ input. Huruledes vet jag dock ej.
Vet du, jag har Ängsbackalängt! Riktigt igår när jag lyssnade på In the light of love med Deva Premal och Miten ❤️ Vi får bubbla litegrann och stämma av en tid, så sammanfogar vi vår yogalängtan i all enkelhet. På nåt sätt.
PS. Hur många dagar behöver vi på oss om vi cyklar tror du? DS.
Tja… vi borde hinna fram till nästa års festival åtminstone. Om vi startar sisådär nu. Jo. Vi bubblar vidare.
Jag hade gärna kommit om jag bott närmare. :)
Du hade varit så välkommen! Trist att logistiken inte alltid är så enkel ;)
Kram!