liten väderrapport och tankar kring träning och yoga.

WP_20140801_002.jpg

Fredag. Första augusti. +22 växlande molnighet och risk för någon regn- eller åskskur. Lagom mjukt i hjärttrakten, påtagligt stelt i benen tack vare tung skivstång. Helgen är ledig och våra fönster är fortsättningsvis otvättade.

Har fått lite rätsida på rastlösheten, inte minst tack vare en bonuskväll i veckan (det har annars varit knöligt i kalendern) som jag ägnade åt en massa solhälsningar och en drabbning med skivstången och hantlarna. Märks direkt när kontinuiteten inte varit där, det är lite rostigt, men samtidigt otroligt skönt att bröta loss på vikterna och verkligen ta i. Har varit lagom mörbultad sedan dess. Bästa.

Nu har jag en stilla plan om hur jag vill min träning ska se ut. Hur ofta och vad. För ävenom jag tränar för livet och inte har några direkta mål, så behöver det finnas en röd tråd. Inspirationen brukar jag inte ha svårt med, variationen däremot lämnar ofta en del att önska. Lofsan har en helt fantastisk träningsbank att ösa ur, finns inte en chans att skylla på idébrist. Det är bara så lätt och bekvämt att fastna i gamla hjulspår. Men nu har jag bestämt att använda mej av Lofsans pass de närmaste veckorna – träna som jag inte tränat förut. Nya övningar, variationer på gamla godingar, tyngre vikter, men också rörlighet á la Soma, som Anna inspirerat mej till. Se bara här, djurisk rörlighet:

 

Som en följd av min träning, särskilt det senaste året, har min yoga istället blivit mer meditativ. Innan jag började styrketräna var den fysiska yogan min träning och rörelse. Jag hade behov av solhälsningar, flöden och rätt utmanande positioner för att kroppen (och egot!) skulle vara nöjda. På något sätt blev det fel. Det var inte min yoga, ävenom jag började min kundaliniyogaresa på samma sätt – jag valde de jobbigaste kriyorna och fick myror i byxbenen av de långsamma och meditativa. I takt med att jag kom in i löpningen och styrkan, så blev yogan mer inåtgående. Det hände av sig själv.

Äntligen har egot slutat babbla så infernaliskt när jag yogar. Och när jag tränar hinner det inte öppna munnen särskilt ofta för jag är så fokuserad på det jag håller på med. Var sak har liksom hittat sin plats.

Innan yogan fanns i min värld, hade jag en bild av hur yogan fanns där som en grundförutsättning för Liv. Att det var en livsstil och inte något som applicerades på livet. Utan att kunna förklara det tydligare. Idag upplever jag det konkret så. Det basala i mej är yogan. Den inåtgående rörelsen, som väcker kärnan i mej. Meditationen och pranayaman. Ibland en kriya, men inte nödvändigtvis varje dag. Den yvigare rörelsen, det fysiska, blir omhändertaget i mitt garage. Där på betonggolvet rullar jag ut den gamla trasmattan, bland garageaktiga ting och ibland även en make som pysslar med något i andra hörnet.

6tag_300714-192742

Jag gillar skit-under-naglarna-miljön. Den plockar fram det råa och starka i mej. Grundstyrkan och rätt sorts jävlaranamma. Det är dessutom en förutsättning för mej att kunna träna hemma – varför göra något enkelt svårt?! Det jag investerar i träningsredskap betalar sig snabbt tillbaka.

Träningen har egentligen inget att göra med yogan, men ändå har den det. Två bitar av mej, där yogan ligger som ett solitt underlag och träningen som en lätt transparent bild ovanpå. Liksom allt annat jag håller på med. Yogan underst – resten ovanpå. Kan inte låta blir att häpnas över hur allt ordnat upp sig. Det tog några år, men nu känns det som att jag är på en plats i mej själv, som jag alltid velat vara på. Aldrig har jag varit så delaktig i mej själv och mitt liv, som jag är nu. I många år var jag verkligen någon annanstans, inte minst ville jag jämt någon annanstans.

Ja, tänk vad yoga och en skivstång kan göra.

8 reaktioner på ”liten väderrapport och tankar kring träning och yoga.

  1. Träningsglädje:-). Själv är jag glad att jag äntligen ville göra en lång & fysisk kriya idag. Annars kräver min kropp silkeshandskar när jag är trött men nu kanske jag är lite utvilad. Alla har vi vår väg. Live and let live. Kram!

    • Så fint sagt – om att hantera kroppen med silkesvantar när den är trött! Så viktigt att våga vila och inte gå på bara för att. Kram!

  2. Älsk på det här inlägget! Tror att jag förstår. Önskar mig också ett garage. Det låter alldeles optimalt.

  3. Yogan har kommit till mig i perioder. Den fysiska, med svetten rinnande. Men så ofta har prestationen tagit över, jag har känt mig sämst i världen och ramlat ur yogabubblan. Tills jag hittade yinyogan för knappt ett år sedan. Den har lärt mig att utgå från MIN kropp och lärt mig landa. På riktigt. Jag har mitt yang i styrketräningen och jag behöver balansen.

    Den fysiska yogan kanske kommer till mig i framtiden, men just nu är det yin jag behöver. Yoga alltså, magiskt.

  4. Så bra skrivet. Yogan ligger där underst. Så är det 🙏 känner att jag har större behov av mer det fysiska ju piggare jag blir. Går igång på att känna att min kropp är stark fysiskt 😊 men måste stilla mitt sinne med yogan för annars blir det för mycket tankesnurr och jag har så lätt att förivriga mig😊 om du förstår 😊 men jag tar mig sakta framåt och lyssnar på kroppen.

    Soma move verkar något spännande att prova😊
    Kram Lotta

    • 🙏 och kram!
      SomaMove är utmanande och roligt. Kör ju bara via youtube, sen experimenterat jag själv också. Känner igen mycket flow från yogan, så kroppen följer rätt fint med!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s