träningseufori. och en aning värk. eller mycket.

Kär på nytt. I träningen, kroppen och de ömma musklerna. Mitt augustilöfte (mer struktur i träningen) ger mej precis det jag behöver. Känner hur lugnet sänker sig inuti igen och rastlöshetsgrodan hålls under sitt blad, tyst och nöjd.

Värmen är perfekt nu. Lagom och mjuk. Det funkar att springa och styrketräningen blir gjord med öppen garagedörr.

Sprang personbästa på 5km igår. Bara sådär. Hade kunnat ösa på mer – åh, den tanken är härlig! Tyckte mest jag lufsade i trevlig marschtakt, men hemma igen plingade det till ett wohooo! i min pulsklocka. Så lite som jag klarat av att springa i hettan, är jag mäkta förundrad över vad kroppen plötsligt presterade. Amen för vilan, konstruktiv vila.

Gick all in med skivstången igår också. Kämpar med att ens lite behärska ryck. Inte jämförbart med marklyft eller knäböj. Väldigt mycket mer explosivt och mer finlir teknikmässigt. Hela kroppen gör sitt bästa för att anpassa sig. Jag biter ihop, men ler på samma gång. Så roligt, så intressant.

Idag vet jag att jag lever, har mest hasat runt med en inte så lekfull träningsvärk. En promenad med systeryster mjukade upp litegrann, men sen har det ömmat till på fler och fler ställen. Ser framemot morgondagen. Borde kanske sätta espressomaskinen invid sängen för säkerhets skull.

Men det är precis som det ska och som jag vill ha det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s