yogamolekyler, sprakande eld och lite ashtanga yoga.

WP_20141008_19_33_14_Pro.jpgValde mellan att gå ut i snedblåsten, spöregnet och gråmörkret eller yoga framför spisen igårkväll. Lätt val. Tror inte jag hade gått ut fast det solstrålat heller. Behövde min yoga.

Eftersom min sadhana var gjord redan på morgonen (bästaste Kriya for Elevation inkl. Sat Kriya är min kakbit just nu) så ställde jag mej bara rakt upp och ner och solhälsade the ashtangi way. Mjukt, mjukt. Fortsatte med de stående positionerna i första serien och några av de sittande. Kroppen mindes. Den bara följde sig själv och andetaget.

Kändes… annorlunda. Har ju inte ashtanga yogat på flera år. Inte sedan jag började med kundaliniyoga. Jag höll ju på att yoga ihjäl mej när jag ashtangade, men skyller ingenting på någon och jag har slutat ödsla onödig energi på att analysera varför det är så. Det var helt enkelt inte det som var min väg.

Oavsett så var stunden framför den sprakande elden behaglig.

Min kropp klarar rent fysiskt av ashtangan bättre idag. Upplevde inte alls samma skevhet och osäkerhet, som jag hela tiden brottades med som aktiv ashtangayogi. Jag känner mej själv bättre. Jag har en stabilare energibalans och yogar med andra ögon än förut.

Efteråt. I stillheten. Medan värmen strålade från spisen mot ansiktet. Ni vet känslan när yogamolekylerna spridit sig i hela kroppen.

9 reaktioner på ”yogamolekyler, sprakande eld och lite ashtanga yoga.

  1. yogamolekyler…så underbart!

  2. Vet inte vad jag ska skriva mer än åååååh, så skönt det låter. Så rätt. Kram kram min kära vän!

  3. Precis så känner jag med Iyengaryogan idag. Allt faller sig mer naturligt nu. KY grundar på ett bra sätt. Man finner sig själv och lär känna sin kropp.
    Kram <3

    • Jo, man vet bättre var man har sig själv idag.
      Ser det också mina små ”utflykter” till andra yogaformer och upplevelsen jag får där, som en bekräftelse på att kundaliniyogan är rätt för mej. På ett bra sätt.
      Kram!

  4. Kriya for elevation har jag ett sug efter nu, men den får vänta.Jag brukar skratta och säga att jag är allergisk mot solhälsningar nuförtiden.. Förut älskade jag dem och kunde göra hur många som helst. Nu är det något som säger ifrån. Men dom stående nosar jag på lite ibland, men minns knappt ordningen trots åtta år på ashtangamattan… (som jag verkligen inte ångrar utan är tacksam för). Impad att du kommer ihåg så bra och härligt att ha tid framför brasan. Kram

    • Jag har lite samma upplevelser av solhälsningar. Samtidigt så har de alltid funnits där för mej som en skön serie att ta till – särskilt sen jag släppte prestationen.

      Haha, ja, jag förvånades själv över hur bra jag mindes ordningen på positionerna. Fast jag hoppade över många vinyasas och gjorde inte alla ”mellanryggsträckningar”, utan bara went with the flow :)

      Kram på dej!

  5. Som hot yoga fast the landsbygden way :-) Mycket mysigare om du frågar mig. Solhälsningar kan jag bara inte med, jag avskyr det! Men skönt att du känner dig stabilare och säkrare nu, tänk vad det måste ha hänt mycket. Kram och önskar dig en fin helg!

    • Haha, ja, många gånger har det blivit hotyoga framför spisen (ofrivilligt ibland)!

      Så intressant med motståndet mot solhälsningarna. Ulrika nämner det ju här ovan också. Jag har alltid gillat dem, förutom i början när de helt enkelt var superjobbiga för en ovan nybörjarkropp. De får rätt ofta vara min träning faktiskt, som en yogisk workout. De har ju allt :) MEN jag kan också känna hur kraftfulla de är, hur utmejslade de är och hur intelligent de jobbar både fysiskt och rent subtilt med oss. Wow helt enkelt, deep stuff :)

      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s