då är det värt allting.

IMG_0978.JPG

IMG_0979.JPG

IMG_0980.JPG

Var utschasad hemifrån igårkväll då dottern fyllde år och hade bjudit hem vännerna. Gjorde mej ett par ärenden på stan, men klädde mej färdigt för promenad. Åh. Traskade så omkring i utkanten av stan med skymningen föll och gatlyktorna tändes bland trähusen i Neristan.

Slutar aldrig förundras över hur skämmigt lite jag (och flera med mej) känner till min egen stad. Blir ju lätt så när man inte bor där, utan bara åker in för ärenden och för att shoppa. Är man dessutom gift med en karl, som inte ens i misstag skulle komma på tanken att strosa runt i stan bara för att, ja, då blir man hemmablind. Eller så tar man hand om sina egna upplevelser.

Jag kör på det sistnämnda numera. Har närturistat och hemestrat hela sommaren faktiskt. Sökt mej, inkl. sällskap ibland, till pärlor i trakten, som nämns i turistbroschyrer men som jag inte själv sett. Hittat undangömda caféer, klättrat upp i fågeltorn och sprungit på omtalade stigar. Igår såg jag en stadsdel jag inte alls bekantat mej desto mera med förut. Gick vidare på promenadslingan, som löper längs den kanal som skär genom stan, just nu beströdd med biljoner av färggranna höstlöv.

Ända ut till havet. Kände kylan rulla in därifrån. Doften av salt. Svärtan och mörkret, som svalde horisonten. Jag må vara lite av en grottmänniska, lite märklig som föredrar mitt eget sällskap framför andras rätt ofta… men just sådana här stunder – när jag bara får vara i den egna upplevelsen, i ett ögonblick av absolut närvaro. Då är det värt allting.

Inte minst då jag inser vilken lyckans ost jag är, som har fått en så underbart fin dotter. En dotter som börjat ta de första skälvande stegen mot en personlig identitet. Som jag hoppas inser fortare än jag gjorde att det är okej att gå sin egen väg och våga stå på de egna fötterna. Som jag mer än gärna blir utschasad av, utan att för den skull känna mej det minsta utestängd. Tacksam.

10 reaktioner på ”då är det värt allting.

  1. Så fina platser! Du har ju mycket vackert inpå husknuten. Havet, trästaden och så skogen. Lyckligt lottad är du! Och visst är det härligt när barnen växer upp också?!

    • Jag ser det först nu. Allt det vackra. Men bättre sent än aldrig :) Allt har sin tid – glad att småbarnsåren är över. Säkert kommer jag sörja ännu, men just nu njuter jag!
      Kram!

  2. Ja, som Annika skriver verkar du ha så mycket fint runt omkring dig, bara havet liksom, så härligt! Och så fint du beskriver din dotter, klart du har laddat henne full med power att hitta sin egen väg.

  3. Fint du har det omkring dig,ser jättemysigt ut!! Jag tror säkert att du har gett din dotter massa verktyg att ha med sig i livet. Kram

  4. Hur stor är dottern, Nina? mvh nyfiken.

    • Hon blev 14 nu :)
      Och nyfiken får man vara ♥

      • Jag har ju en 16-årig bonus, känt honom sen han var 10 och det blir verkligen bara roligare. Minns inte själv att det faktiskt tog så här lång tid att BLI, men så är det ju! Inte konstigt att det tar lika lång tid att fatta vem en är sen… ;-)

        • Ofrånkomligt att jämföra med hur man själv var i motsvarande ålder. Jag känner igen mycket av mej själv i dottern, men också massor som inte alls ”kommer från mej” :) Spännande, lite läskigt, men allra mest fantastiskt att få följa med på vägen ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s