mental träning och sånt.

Jag var tillsammans med dottern på en föreläsning i mental träning med Christoph Treier i måndags. Han är en känd coach i idrottsvärlden och inom motorsporten. En schweizare, som redan ett bra tag varit bosatt här i mina trakter, men som jag inte hört föreläsa innan. På tal om att vara hemmablind. Hursomhelst.

 

treier1.jpgtreier2.jpg

Föreläsningen riktade sig främst till idrottande unga och deras föräldrar och på hur man kan nå bättre prestationer med hjälp av mental träning. Det är ju inte bara den fysiska delen som behöver tränas, utan den mentala biten är minst lika viktig – gamla nyheter, men tåls att upprepas.

Det lustiga var ju att jag (som vanligt) kunde dra femhundra paralleller till yoga och i synnerhet meditation. Vikten av att programmera hjärnan att tänka i nya banor, rätta banor. Vikten av att bibehålla fokus trots distraktion, problem och omkringliggande faktorer som man inte rår på. Tänkte i mitt stilla sinne att hade Treier använt andra uttryck och talat med yogisk approach hade största delen av publiken med stor sannolikhet placerat en skeptisk min i ansiktet och suttit med armarna i kors, alternativt gått ut. Trots att budskapet varit exakt detsamma.

Mycket av det han sade har jag försökt pränta in i dottern också, men han sade uttryckligen att som förälder suger man som mental tränare! Man står sitt barn för nära helt enkelt. Däremot ska vi sträva efter att vara goda lyssnare och finnas där som en trygg famn (och hamn). Så självklart, men var ändå skönt att höra. Det räcker med att vi själva ser till att ha huvudet i skick liksom.

Treier gav finurliga tips på hur man kan få nervositet att lägga sig precis innan tävling eller tvärtom, få upp adrenalinnivån om man är alltför avslappnad och likgiltig. Sikta högt, men realistiskt. Jämföra sig med andra som är på samma nivå som en själv, inte de som ligger ljusår framför. Hitta en bild, ett lugn, inuti att ta till när det stormar runtomkring. Bokstavligen ta hjälp av kroppen för att höja vs sänka nervsystemets aktivitet – vid stress och grym nervositet röra sig långsamt, överdrivet långsamt (något att sträva efter i vanliga livet också). Och tvärtom när man softat till sig för mycket, hoppa på stället, springa rusher osv. Väldigt logiskt allting.

Använda huvudet. Hjälpa kroppen.

3 reaktioner på ”mental träning och sånt.

  1. Så intressant detta! Jag drar ofta paralleller mellan kundaliniyoga utövande/litteratur och mental träning som jag har läst massor genom åren. Mina döttrar som tävlar i gympa/friidrott är riktiga vinnarskallar och är ofta bäst när det gäller. De är verkligen inte lika mig där skyller på/tackar min man som är likadan som de. Min roll blir mer att försöka få dem att inte alltid högprestera. Åhh du har så rätt att så fort yoga/meditation/andlighet kommer in i bilden tycker många att det inte är seriöst. Tröttsamt. Fast du vet, det är nya tider nu. Vindar som vänder, oro i många led.. vår tid kommer! Kram

  2. Intressant. Att det är så lika, men att använda ”mjuka termer” fortfarande skrämmer bort många, som om det uttrycker för lite tävlan trots allt, för lite ”jaktinstinkt” kanske..?

  3. Använda huvudet. Hjälpa kroppen. <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s