allhelgona, peace & love.

WP_20141101_09.jpg

Känns som om jag bara suttit inne denhär veckan, fast jag kommit mej ut en stund varje kväll. Inget ont med att springa eller promenera i mörker, men ljuset fattas mej våldsamt. Schyssta D-vitaminer är beställda, men de kompenserar ändå inte det direkta ljuset, som slår an mot pupillerna och kinderna. Tacksam över att det är lördag just idag, hade nog krupit ur mitt skinn på jobbet annars.

Om det varit grått och blött senaste tiden, så var det ljust och krispigt vitt idag. Helt fantastiskt väder och bästa springföret. Blev bländad av solen, men kunde inte irritera mej mindre. Såg knappt var jag satte fötterna, men kunde inte bry mej mindre. Lapa sol, lapa ljus.

WP_20141101_10.jpg

Lyckan är gränslös när kroppen jobbat sig varm och ingenting protesterar någonstans. Fötterna dunsar mot stigen och andetaget bara är. Som jag älskar att springa! Långpassen har inte precis duggat tätt sen i våras, jag har mest landat kring milen, vet egentligen inte varför. Kanske en liten tröttma över att alltid nöta samma stigar och vägar. Kanske för att jag tränat lite annorlunda. Kanske för att allt har sin tid, helt enkelt. Är ju inte nämnvärt förtjust i det varma och svettiga, springer hellre när det är någon minusgrad och andetaget står som en pelare ur munnen. Ogillar att bli för varm, får mej bara att vilja sätta mej ner och tjura. Nej, nu njuter jag. Extra mycket.

WP_20141101_10_4.jpg

16 km slingrande stig senare är jag mer än nöjd. Lite stel i höften och torsdagkvällens backintervaller gjorde sig påminda i baklåren, men jag kunde inte gnälla mindre. Tretusentriljoner tankar hann bli tänkta dessutom, en del av dem onödigt påträngande, men när ska de bearbetas om inte när man springer? Att springa fungerar som ett sorts undantagstillstånd – det vanliga tankemaskineriet sätts åt sidan, så det grova artilleriet får komma fram. Inte bara en gång jag löst mina världsproblem när jag sprungit.

WP_20141101_11.jpg

Ungefär såhär röd och salig blir man när ovannämnda problem är lösta, kroppen tröttmosig och maten står klar på spisen (långkok + långpass = sant). Amen, allhelgona och fridens liljor.

9 reaktioner på ”allhelgona, peace & love.

  1. Jag var ute i ljuset i flera timmar igår, tänkte att det är en sån lyx nu. Jag har möjlighet att ta mig ut på lunchen på jobbet men tycker att det är svårt, vill hellre jobba vidare och komma hem. Trots att jag vet att det är så viktigt det där dagsljuset. Så viktigt.

  2. Du skriver och fotar så jag blir både mjuk och fnissar högt. Vet att du njuter dagen, det blir ringar på vattnet ända hit. TackåKram!

  3. Solen! Som jag längtar efter den också, här är grått och mjukt men inget ljus. Ha en fin helg!

  4. Jag håller med (ovanligt….) ;-).
    Mest långpass på vår och höst. Oftast för varmt att köra långt på sommaren.

    Kram M

  5. Idag är det grått och blött igen, tack för igår liksom :)

  6. Skäms lite där jag sitter och längtar lite smått efter en regning grå eftermiddag då man bara kan häcka i soffan utan dåligt samvete…Här är vi bortskämda med sol och d-vitamin. Kram

    • I sig har jag ju inget emot ”dåligt väder”, vilket kan provocera en del fniss. Tänker som du rätt ofta – det kravlösa med regniga dagar :)
      Kram!

  7. Hjärta på både det här och det förra inlägget. Längtar så efter ljus jag med, här är det mörkt & regnigt idag. Kram

    • Här har det också varit källarmörkt sen igår, lördagen var en bonusdag på alla sätt :)
      Kram och så jobbar vi för solen inuti istället!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s