ordröra, tankesvammel och inga röda trådar.

6tag-1229537068-847755992012706977_1229537068

Med vintern kommer också förändringar i min yoga. Så har det varit ända sedan jag började. Mitt behov av stillhet och kontemplation växer och min kropp behöver omges av värme och uppmjukande rörelser, helst framför spisen om kvällarna. Min morgonyoga rubbar jag inte för den skull, utan kvällarna blir som ett komplement.

Det är flera saker som kommit till mej senaste tiden. Jag är säker på att det är min intention i Sat Kriyan, som föser mej mot mina sanna behov. Under ett par år har jag byggt upp en grundstyrka, som jag i princip saknat hela mitt liv. Jag är rätt råstark i mej själv, trots min litenhet, men en bärande grund och en stabil kroppssammansättning har jag verkligen inte haft. Nu finns kärnan där och det är jag så himla stolt över. Jag har hittat min balans mellan relativt tung styrketräning och löpning. Jag bara gör och jag har roligt under tiden!

Däremot har jag i sommarens kölvatten känt att det inte är läge att köra i högsta växeln med skivstången. Ett tag lassade jag på vikter rätt rejält, men nu jobbar jag i princip bara med stången. Och jag tränar överlag mer varierat. Som sagt, styrkegrunden är lagd, nu finlirar jag mer. Så rätt just nu.

Så tacksamt att våga stå tillbaka mellan varven. Inte bara bröta på. Extra fint att få bekräftelse på det är att snubbla över bra text i tryck…

Enligt ayurveda, som ju intresserar mej mycket, så är jag en utpräglad Vata-person, men har en ständigt bubblande Pitta, som kräver uppmärksamhet och omsorg för att hållas i schack. Det är inte helt enkelt att hitta rätt i de ibland snåriga råd om vad som gäller å ena sidan för att hålla min Vata i balans, men samtidigt inte glömma Pittan. Därför fastnade jag extra mycket för ett stycke i en intervju med Janesh Vaidya, där han säger såhär: ”En Vata-person bör inte träna för hårt så att de blir uttröttade, utan arbeta med kroppens flexibilitet istället. Pitta som är snabba och eldiga behöver lugnande motion, till exempel simning och yoga, men inte tuffare yoga som ashtanga. […] Gör saker gradvis, steg för steg för att kroppen ska hinna vänja sig! Då kommer du att återfå din verkliga kapacitet och inte bara gå, utan snarare flyga fram, säger Vaidya.

Just nu känner jag att min verkliga kapacitet börjat våga visa sig. Hårt arbete börjar ge frukt. För mej handlade det inte om att vända yogan ryggen, utan att komplettera med styrke- och konditionsträning. Jag behöver ha lugn i min yoga, det har jag länge känt inifrån och det har jag också blivit tilldelad av flera yogalärare. Meditation och meditation i rörelse är min grej. Mitt kall. Det världsligt fysiska gör jag utanför yogamattan. Det är mitt sätt.

Så nu gottar jag mej åt mörkret, kylan och elden i spisen om kvällarna. Det kravlösa (som följer efter ett par timmars snöskottning, men det är en annan historia). Jag gottar mej också åt alla de yttre attribut man kan ta till, för att göra vintertillvaron mera dräglig. Lakshmi på Pure Vegetarian-bloggen har skrivit något så ljuvligt om hur vi kan idka höstig (och vintrig) omsorg om oss själv – läs läs läs!

..och nej, det är inte alltid så gemytligt med allt, men jag kommer inte ifrån att allt kommer inifrån. Yogi Bhajan säger det så bra i bildcitatet överst. Eftersom jag själv gått från åskmolnsmentalitet till något mindre stormigt, och att jag gjort det främst med kundaliniyogans hjälp, så vågar jag vara lite prutthurtig och säga att det inte är de yttre omständigheterna som avgör hur du har det, utan det är de inre. Därför är det extra viktigt för mej att omfamna vinterns kvalitéer istället för att förbanna, eftersom ilska och djupa suckar eldar på min Pitta alldeles i onödan. Därför är mina yogastunder framför brasan om kvällarna oumbärliga så att jag värms upp inifrån ut, så att min Vata inte blir så ynklig och kall. Därför behöver jag ge avkall på den allra mest krävande träningen, för annars utarmar jag mej själv. Höst och vinter kräver sin vila, eftertänksamhet och en gnutta let go. Ingenting faller fast allt inte följs till punkt och pricka.
 

Bilden från @dailyloveyoga på Instagram

Annonser

6 reaktioner på ”ordröra, tankesvammel och inga röda trådar.

  1. Det var först när jag kom i kontakt med ayurveda som jag började förstå mig på mig själv. Nu har jag bara skrapat lite på ytan ännu, mycket kvar att lära. Men en sådan grej som träningen…varför jag som är en pitta (tror jag) inte ska elda på med ”heavygympa”. Så logiskt och solklart…men att det tagit sån tid att förstå. Vi vandrar vidare :)

    • Samma med mej. Ayurvedan kompletterar yogan suveränt bra – utan dem skulle jag nog bara väldigt skruttig :) Så intressant att lära sig mer, men tänker att det får ta den tid det tar, ävenom man helst visste allt igår.
      Kram!

  2. När jag kollar ayurvedatester är jag hälften vata och hälften pitta så jag känner igen & tycker träningsråden stämmer på mig. Känner även igen att jag är mycket mindre stormig sen kundaliniyogan började verka:-). Skönt! Kram

  3. Jag tycker om ditt sätt att skriva att du kompletterat yogan med annat. Inte att yogan är komplementet som jag tror det kan vara för många. Liksom för dig är yogan grunden för mig. Det här med ayurveda är så otroligt häftigt, man kan få många nycklar där. MEN. Det svåra är ju när man t ex är dominant i de doshor du beskriver, jag är en likvärdig vata-pitta, men att man kan ha en obalans i kapha-doshan som man har väldigt lite av, det är inte helt logiskt allt som blir konsekvensen av det. Jag har ju en del erfarenhet av ayurbedabehandlingar, dels på väldigt djup nivå men även lite lättare. Var hos en svensk ayurvedisk läkare som gav mig de råden som finns i din länk. Men de var inte alls bra för mig. Fick rådet att dricka mjölk på kvällen med olika kryddor i. Och jag gick upp i vikt och fick en slemhosta av det. Sedan har jag blivit mer försiktig med dessa allmänna ayurvediska kostråd. Är man i balans kan de fungera men kruxet är ju att nästan ingen är det hela tiden. Inte för att förta dina ord, mer att det som vanligt är superindividuellt .) Kram kram

    • Jo, ayurveda kan vara väldigt komplext och jag är medveten om att det sällan är så som man själv upplever det ;) Däremot har de råd jag fått av min ayurvedarådgivare fungerat jättebra för mej, väldigt by the book så att säga. Varm mjölk är mumma för mej och det är det lugna jag behöver för att hållas grundad och i nuet. Sen har jag en tendens att blunda för när det blir Pittapåslag i kroppen ;) men jag lär mej hela tiden.
      Så ja, sannerligen individuellt och jag kan inte nog förespråka vikten av att ta hjälp av de som har större kunskap än en själv, istället för att experimentera och bara själv läsa sig till råd.
      Kram på dej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s