fjärde december.

WP_20141204_09_43_19

Fjärde december och jag är trött. Sådär längtar-efter-semester-trött. Känner ända in i märgen att jag vill och behöver få ha dagar, som bara är. I några veckor har jag, med mina mått mätt, mest bara hasat fram i yllesockor. Nästan så jag börjat bläddra i min holistiska uppslagsbok igen. Fundera och leta fel. Ändå förstår jag ju att alla dessa mörka dagar börjar ta ut sin rätt.

Jag är ju inte deppad någonstans, det är inte det. Jag är ju glad inuti, det är mer som att ett segt höstvintervemod satt sig i kroppen. Går liksom inte att skynda på mej själv, det finns bara en växel och den är väldigt, väldigt långsam. Jahh, då sniglar vi fram då bara. Själaglad att åtminstone något i mej blivit klokare med åren.

”You must know that you have the right to heal yourself.
Each one of you can heal your tired brain
and your fatigued body.”    Yogi Bhajan

Det vänder ju faktiskt snart och jag får vara ledig en hel del kring jul och nyår. Då får jag mina dagar av noll klocka och då får jag äntligen tanka dagsljus. D-vitamin i all ära, men det borde vara varje människas rätt att få tillbringa en del av dagen utomhus som det är nu. Det låter bra att prata om förlängd lunch och lunchpromenader, men hur ofta har man egentligen möjlighet till det, på riktigt?!

Fast imorse fick jag en liten dos. En strimma rosa ljus över trädtopparna. Började jobba först vid lunchtid och är det något jag alltid, alltid prioriterar när jag gör det – så är det att gå ut. Oavsett vad. Så ävenom vägen var vansinnigt lerig, ovanligt lång och min kropp oändligt långsam, så var det värt varje suck.

En annan sorts suck, av glädje, bär jag med mej efter gårdagkvällens yogaklass med extralång meditation. En djup tacksamhet över yogagåvan jag fått och kan dela vidare. Något som gör att även den segaste dag blir guld värd. Ännu imorse när jag famlade fram i mörkret till min yogamatta kände jag hur effekten hade dröjt kvar, ävenom jag inte själv mediterar tillsammans med mina elever – men bara det att vara i energin, åh, det är en sådan bärande kraft. En kraft som behövs alldeles särskilt just nu. Så jag håller med Yogi Bhajan i hans citat här ovan, vi kan hela oss själva (såklart pratar vi rent generellt välmående här) – det behövs bara en skopa yogaenvishet och mantrapower. Sat Nam.

4 reaktioner på ”fjärde december.

  1. Känner igen tankar jag hade häromkvällen när jag gick runt vårt elljusspår i kolmörker förutom lamporna. Man borde ha rätt till promenader i dagsljus! De dagar jag får till mina lunchpromenader blir allting lättare det är som att tankarna lyfter av att komma ut. Jag tror det är en långsam tid nu. Det är ok. Kram!

  2. Den här hösten har du förmedlat en sak – glädje – och jag blir glad varje gång jag läser hos dig. Låter kanske lite tjatigt men så är det :) Kram kram!

    • Åh, det gläder mej att höra!
      Jag ÄR ju glad och om det får komma ut utan att bli too much är ingen gladare(!) än jag :)
      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s