femtonde december.

Känslomänniska. Det är jag det.
Hej, jag heter Nina och har en massa, massa känslor överallt. Jämt.

Det finns en låt just nu, som snurrar hopplöst på repeat i huvudet på mej. Texten i sig är inte mycket att hänga i trädet (dagens sämsta ordvits – lyssna, och du förstår varför), men när jag satt där i biosalongen och Katniss’ röst fyllde upp varje por. Hur sången sedan växte, stämmor fylldes på och slutligen crescendot.


Det är gåshud all over the place. Inte bara för sångens skull, utan också för det underliggande budskapet i filmen. Nu är jag ohjälpligt frälst i dystopiska sagor, ja sagor överlag. Ge mej sagor om ringar, hobbitar, harry pottrar, divergenta och katnissar och jag försvinner i min egen värld. Älskar magi, älskar tanken på en gemensam kamp mot det onda och hur kärlek alltid, alltid kommer förena människor.

Så jag gråter, skrattar och lever mej in. And I love it. Jag tillåter mej att bli tonårsaktigt berörd och liksom förälskad igen – i allt det som, trots allt, är vackert i så mycket.

Tänker att livet är för kort för att hålla igen. Och då ska gudarna veta att jag håller igen fortfarande, men det lossnar hela tiden. Jag ser nyanser som jag inte tidigare sett och jag upptäcker hur grymt mycket jag går miste om när jag låser in mej i mej själv. Samtidigt högst medveten om känslornas flyktiga karaktär, om hur förgängligt det är att låta sig dras med. Hur yogan finns där som en ständig vägvisare och balanserare – när slagsidan blir för stor. Se men inte röra alla känslor, inte vara där och pilla på varje ingivelse. Stå stadigt.

Ändå det vackra i hängivelsen – att tillåta sig fängslas, dras med och gå in i något med hela hjärtat. För att det gör så gott! För att det lyfter även en grå måndag.

”You cannot live by feelings and emotions;
you have to live by your intuition and consciousness.”
Yogi Bhajan

15 reaktioner på ”femtonde december.

  1. Vet du, igår kväll läste jag en intervju med Lourdes som skrivit låten och som sjunger soundtracket till den filmen! Jag är också en sucker för sagor och magi. Kan liksom inte få nog :) Det lyfter alltid för det ger en magisk dimension till vår tillvaro som jag ser det. Även om känslorna spelar mig spratt ibland och jag dras med för mycket så är det en del av mitt människoliv och med yogan har jag balanserat och vågat titta på dem på ett annat sätt, Kram!

    • Exakt så!
      Vi behöver sagan, det är ju därför det är SÅ viktigt att ALLA läser böcker – inte bara facklitteratur och avhandlingar, utan ren och skär prosa. Det sägs att utan prosan går vi miste om empati och ur det föds… just det… mörker!
      Kram!

  2. Jag lutar pannan mot det du skriver och förnimmer en rik värld därinne. Bra mot slagsidor.. <3

  3. Sagor om ringar och magi is the shit! som jag brukar säga. Så snart borde det vara dags för sista Hobbitfilmen. :-D
    Skål för kärlek & hängivelse! <3

  4. Jag med har känslorna utanpå men har med tiden vant mig att behärska mig inför andra. Göt och stängt inne, vilket skadar mer än det gör nytta. Men ”skrew it” som vi säger i vår familj! Jag älskar att känna, det är en gåva. Så där har jag känt när jag sett Twilight och jag kan tänka mig att det är samma med den här. Har bara sett ettan på en ipad, inte samma känsla :-) KRamar!

    • Jag är ju diplomat, tro det eller ej :) och det ligger nog mej i fatet många gånger. För det blir ju en form av instängning det med. Viktigt att kunna vara som en balanserande punkt i stridens hetta, men man får inte glömma sig själv.

      Saga som saga. Vampyr eller Hobbit. Whatever. I love it :D

      Kram!

  5. Jag har läst trilogin, men inte sett nån av filmerna, böckerna brukar ju alltid vara bättre än filmen…fast eg. var böckerna ganska ”platta” och ytliga så det kanske går att göra hyfsade filmer av dem? Vad tycker du, funkar den bra som film?

    • Åh, jag hör till den ynka procent som inte jämför bok och film överhuvudtaget. Jag är inte kapabel till det :) Det är såna vitt skilda upplevelser i min värld att jag ibland glömmer att jag ens läst boken när jag ser filmen, och tvärtom.

      Sen är jag väldigt rättroad när det kommer till film, däremot extremt kräsen när det gäller böcker.

      Men som svar på din fråga, utan att kunna lyfta fram ”jämförelsefrågan”, så jo, jag gillar The Hunger Games-filmerna. Mycket.

      • Det är ju en trevlig egenskap att ha, då får du ju dubbel upplevelse av det du både läst och sett. och det är ju egentligen två vitt skilda saker som inte kan jämföras, precis som du säger. Men lite svårt att tänka så när hjärnan är så filmatiserande av sig :)

  6. Här har du en till som gillar sagor. Jag kan bara skriva under på det du skrivit. The Hunger Games ska jag se med min minsting. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s