och tyngre ska det bli.

cardioweights

Ska jag vara riktigt ärlig så har jag hållit tillbaka mer än jag velat med träningen i höst. Eller. Jag har inte varit lika öppen med den som jag velat. Något hindrar mej fortfarande från att vara sådär engagerad, som jag faktiskt vill vara. Någon liten elak jäkel på ena axeln, som tycker att jag inte ska bli sådär styrkelyftande av mej. En annan elaking vill få mej att tro att det bara är löjligt att jag vill träna tungt och rejält. Att jag som typ medelålders ska tagga ner istället och börja inse mina begränsningar.

Nej tack.

I höst lyssnade jag lite väl mycket på min inre kritiker, hur ogärna jag än ville. Visst, jag gick ut i garaget och lyfte min skivstång, ja ibland tog jag ut den i gräset också. Jag hängde massor i min chinsstång och jag ägnade mej mycket åt träning med den egna kroppen som vikt. Ändå saknade jag den geist jag kände i våras. Men kanske det var precis dethär jag behövde?! Kliva tillbaka lite och komma underfund med vad jag vill och behöver.

Så jag skakade av mej eländet på axlarna, faktiskt nu i dagarna. Kavlade upp ärmarna, klickade hem ett par viktskivoor till och lyftarskor – nu väntar jag bara på att posten ska leverera. Julafton i repris soon to be. Och en ny styrkelyftförening har grundats i stan, men som också ordnar träningar i min by, hepp på det! Det rör på sig och jag känner mej mer motiverad än på länge.

Från och med nu. Inga fåniga, nedvärderande tankar om mej själv. Inga fler småjävlar, sittande varken på mina egna axlar eller på andras, som säger att lyfta tungt inte är för mej. Inga totalt poänglösa funderingar om hur passande, eller inte, det är att vara en ytterst mänsklig yogini, som älskar att använda sin kropp, utmana den, forma den och ge järnet.

Jag må vara en av de mest ostrukturerade och lata (ja, faktiskt – när det kommer till att inte krångla till sin träning) träningsmänniskor jag känner, men mitt sätt är mitt sätt och det fungerar. Idag sprang jag min snabbaste mil någonsin och i förrgår marklyfte jag min kroppsvikt + några kg (mer vikter har jag inte hemma, därav skivbeställning) med fler repetitioner än jag tidigare förmått. Så ja, jag tänker kliva ut ur men-inte-ska-jag-garderoben nu. En gång för alla. Jag lyfter tungt, alltså är jag.

Bild härifrån.

20 reaktioner på ”och tyngre ska det bli.

  1. Heja heja, you go girl! Kram

  2. Alltså här från min soffa sett så tycker jag inte alls att du håller igen…om du förstår hur jag menar. Heja dig i alla fall! Kram

    • Säkert mest i min egen skalle, som det hakat upp sig förstås ;) Men detdär med att hålla igen bottnar nog mest i att jag inte riiiktigt vågar skriva (allt) om min träning med risk för att verka tjatig…
      Kram!

  3. Härligt att läsa! Lyssna inte på den där dumma rösten, du har ju tyckt det har varit så roligt! Och sen har du smittat av dig på oss. Säger som Ulrika, you go girl! Bamsestark träningskram!

  4. Det låter som det är rätt väg att gå och jag säger som Marika, har aldrig uppfattat att du hållit igen :) Kör hårt!

  5. Heja dig!! Du inspirerar!!
    Kram

  6. Du! Såå bra, du känner din egen kropp och vad du vill göra med den och att den orkar, kör hårt!
    Och, kan passa på då att säga att vad jag ägnat mig åt under hösten av hela min kraft och enorma lust är kickboxning! Jag och en tränare, ingen annan. Och, jag är som gjord för det! Det är det roligaste och mest krävande jag gjort! Jag älskar tekniken och kraften jag får leverera, har matat igenom all grundteknik för fullkontakt och det är som en jäkla lovsång! Sedan att vänstra armbågen är lite tillstökad är såklart mindre bra, får se vad det blir.. Kan inte känna några begränsningar fysiskt trots medelålder, snarare större medvetenhet om min egen kapacitet.
    (och det är bra medicin mot olika känslor..:)
    Vilken fantastisk by du bor i med en bra stad i närheten, det verkar hända massor med roliga saker där!!
    Lycka till!

    • Triljoner tack för dina ord och detdär du skriver om ”som en jäkla lovsång” ska jag ta med mej! För jag känner som du, att det inte finns några begränsningar fysiskt – det är bara skallen som ställer till det. Och jag upplever som du att den kroppsliga medvetenheten gör att man klarar så himla mycket mer idag än man gjorde som yngre!
      SÅ häftigt med kickboxning, you go girl säger jag bara!
      Kram!

  7. Grymt! Önskar att jag hade de motivationen till att lyfta tungt! Jag vill ju vara stark, men det är så mycket lättare att gå ut och springa :) Hoppas att du skriver massor om din träning så att jag kanske en gång för alla kan få tummen ur!!!

    • Jag jonglerar ju med löpningen och styrketräningen, försöker hitta balansen och känner att den börjar utkristalliseras nu! Gillar känslan att ha både styrka och uthållighet i kroppen!
      Jag kommer skriva! Mycket och mer! Faktum är jag inte riktigt ”vågat” skriva då jag varit lite rädd att ni ska tröttna på min träning, men det är ju min blogg… så nu kör vi… tyngre :P

  8. YES! Du är grym! Det fixar du! Kör på och ignorera rösterna! :-)
    Kramar!

  9. Åh, du är rolig du. Medelålders, vad är ens det? Som tränande person är du ju fortfarande i din ungdom – och din fysik är det sannerligen. Inte för att det spelar den minsta roll, även den med en åldrande fysik har ju nytta av lekfullhet och lust. Du är så bra, Nina, älskar att läsa dina resonerande inlägg, känner nästan alltid igen mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s