jag låter mej värmas.

Två vackra dagar. Då jag både skrattat och gråtit av glädje. Blivit varm i hjärtat. Känt innerligt att jag är precis där jag ska vara. Jag skrev mitt inlägg igår – inte bara asanas – rakt upp och ner, redigerade minimalt. Skrev i kölvattnet av tendenser, frågor och andras inlägg kring yoga, som kommit emot mej senaste tiden.

Sen tittar jag in hos Jeanna och klickar igång videon. Du vackra människa vad glad du gjorde mej! Rörd till tårar ♥ Dina ord är så viktiga – din reflektion kring hur vi fastnat i nånsorts märklig föreställning om att yoga ska man sätta på första försöket. Inget annat vi gör, eller väldigt lite, går vi in i med den intentionen. Vi vet att vi behöver en grund, men när det kommer till yoga har en massa nödvändiga steg plötsligt retuscherats bort. Galet. Även Malin fångar upp tråden – uttrycker hur hon känner. Så viktigt att vi vågar börja säga högt – att vi blir fler vanliga human beings som kliver fram och säger ”jag är yogi” inklusive allt vad våra kroppar härbärgerar, eller inte. Tack ♥
Och Annika, som så starkt står upp för detta. Alltid. Och som stöder mej när jag känner att jag vacklar. Ljus ♥

Och igårkväll min yogaklass. I det lilla rummet. Med så mycket energi. Många helt nya, men jag kände mej trygg i det jag förmedlade. Det är som att vägleda via intuitionen, det bara finns där. Oförklarligt, men väldigt påtagligt. Värmen, andetagen och det kryddiga téet efteråt. Tacksamheten att jag får vara med om detta. Jag!

Fått ta emot så många vänliga ord. Facebookflödet efteråt har gjort mej så rörd. Nykläckta yogisar, som öppet berättar att de fått vara med om ett fint första möte med yogan. Jag både ler och gråter. Låter mej värmas.

Nej, jag skriver inte detta för att tanka bekräftelse eller placera mej på en piedestal. Jag skriver det i ren, ödmjuk tacksamhet. För jag begriper det knappt själv. Hur kraftfullt yogan arbetar i mej just nu och hur den liksom otåligt hoppar jämfota av lust, glädje och förväntan. Som om den väntat länge, länge på att äntligen få ta den plats den är berättigad till.

Jag är lättad. Över att ärligheten och längtan efter yogans grund finns där. Hos fler och fler. Jag lutar in min haka mot bröstet, sluter mina ögon och för ihop mina handflator. Sat Nam.

6 reaktioner på ”jag låter mej värmas.

  1. Ljus och kärlek ✨✨💖

  2. ❤️❤️❤️

  3. Tack snälla Nina för att du skriver som du gör. Alltid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s