klockan 05:55.

20150201.jpg

Det där med att kliva upp på morgnarna. Jag har lätt för det. Alltid varit morgonpigg. Med det inte sagt att jag kvittrar varje morgon alarmet piper 05:55, men oftast kliver jag bara upp. Helt enkelt. Snooza gör jag i princip aldrig, why liksom. Jag ska ju upp. Det är min timme där innan sju, min yoga, min meditation. Min sadhana. Mitt allt.

För mej handlar det inte om att kliva upp tidigt. Det handlar om att lägga sig i tid om kvällarna. Återigen. Jag har lätt för det. Alltid varit kvällstrött. Men de gånger jag festat till det med ett avsnitt någon-serie-jag-tittar-på och kommer i säng kanske bara en halvtimme senare än vad jag brukar, så känns 05:55 som en mardröm. Bokstavligen.

Rutinmänniska ut i fingerspetsarna. Och hårtopparna.

Ändå var det inte självklart i början att jag skulle göra min yoga på morgnarna. Dels med ett litet barn, som krävde sitt och dels för att det kändes väldigt märkligt att göra något på mornarna. Innan frukost. Innan ja, allting. Minns att jag funderade mycket på det och var bergsäker på att jag inte skulle bli någon morgonyogi, det fick andra hålla på med.

Men så växte både jag och dottern upp. Jag behövde inte längre smyga övernaturligt mycket för att hon inte skulle vakna (major katastrof, ni vet) och jag insåg att om jag skulle behålla förståndet och ens få yogan gjord så var det lika bra att få den undanstökad innan dagen började. Fast det var inte lätt. Herregud, vilka undanflykter och konster jag pysslade med. Allra mest krånglade jag till det, i min envishet. Ville på något sätt inte överbevisa mej själv, för någon morgonyogi skulle jag inte bli…

Först när jag började jag min kundaliniyogalärarutbildning etablerades en verklig vardagsrutin. Inte minst tack vare inspirerande lärare och deras förmåga att kärleksfullt, men bestämt uppmuntra till daglig sadhana i arla morgonstund. Där och då gav jag mej också sjutton på att envetet nöta in den dagsrytm, som jag idag ogärna avviker från. Måndag – fredag i säng innan 22:00 och upp 05:55 avsett vad. På helgerna blir det lite hipp som happ, men faktum är att jag sällan avviker särskilt från rytmen. Jag somnar tidigt, men kliver upp lite senare (utan väckarklocka) och jag gör det med all tillåtelse jag kan uppbåda gentemot mej själv.

Det är också på helgerna som jag ibland gör min sadhana först senare på dagen – MEN i början när jag arbetade in min rutin så höll jag hårt fast vid morgonyogan även då. För då visste jag att det var lätt hänt att jag skippade yogan helt om den inte blev gjord på morgonen. Jag hade inte tillräckligt med disciplin då ännu. Idag har jag det – och jag lämnar inte längre yogan ogjord bara sådär.

Helt friktionsfritt är det inte att vara så principfast. Jag är inte världens mest underhållande människa om kvällarna. Snark. Jag blir rätt omöjlig om det vankas fest, besök eller annars något extra om kvällarna och min mat- & sovklocka rubbas. Det ligger i min natur och jag kan inte mycket åt det, trots att jag vet att jag inte dör på fläcken om jag får ett par timmars mindre sömn någon natt.

En del skulle säkert säga vilket tråkigt liv, men då säger jag skaffa ett liv. Haha. Det jag inte hinner med innan tio på kvällarna är inte tänkt att hinnas med. Jag tror på att sova när det är mörkt (vi bortser från midnattssolperioden nu). Och jag tror på att ta hand om min andliga disciplin på morgnarna innan kroppen, sinnet och hela systemet börjat ta emot intryck. Den disciplinen, min sadhana, har förändrat mitt liv i grunden. Till det bättre. Alla kategorier. Och det är värt varje gäsp om kvällarna. Värt varje pussel för att få dagarna och kvällarna att gå ihop. Och värt varje sotsvart morgon då det känns som om hela världen sover utom jag. Sat Nam.

9 reaktioner på ”klockan 05:55.

  1. Det är inte tråkigt att vara morgonmänniska, tvärtom! Det du missar efter klockan 22 är det som andra missar när de sover bort hela förmiddagen :) Jag är som du, somnar tidigt och vaknar tidigt. Lite panik ibland över sena kvällar för att jag vet att jag ändå inte kan sova länge på morgonen. Men känslan av att vakna sent och ha ”sovit bort” halva dagen är ändå värre. Jag förstår inte hur folk klarar det :)

  2. Åhh som jag behövde läsa det där idag. Ska skriva ut det som en påminnelse.. Men på helgerna ibland får jag lägga rutiner åt sidan för att vara lite mer social som i helgen som gick då det var trevlig tjejmiddag till efter midnatt. Men vardagarna är det den enda rätta vägen. Kram

  3. Åh, jag längtar lite tills jag får morgnarna tillbaka! Nu får jag yoga på helgmorgnarna men på vardagarna har jag ansvar för liten från mitten på natten, hela morgonen, dagen och fram till kvällen. Försöker dock att få mig en liten stund under morgon/fm då mini sover, men det blir vid olika tider varje dag. Nu är jag ÄNNU mer morgonmänniska och lägger mig innan 21. I lördags började jag borsta tänderna strax efter 20 🙀 Att vara utvilad är my biggest prio nu. Kan känna det lite trist ibland när jag missar allt på tv men det är ju inte för alltid… Håller med dig om att ibland får jag lite lätt ångest när det nämns övernattning, fest eller liknande för då är jag alltid i fel tidszon.
    Jättekul att läsa om hur du fått till dina rutiner. Tids nog, tänker jag :-)

  4. Det är så sant som du säger;
    Jag märker oerhörd skillnad på morgonen beroende när jag kommer i säng. Man tänker att det inte spelar någon roll om man lägger sig 23 istället för 22:30 men det gör skillnad…!!

    Ändå är man (jag) dum och är uppe längre ett par gånger i veckan. Why?? *dum i huvudet* Haha! :-D

    Kram M

  5. Är inte en morgonmänniska, ändå vill jag allra helst göra min yoga på morgonen trots att jag också har övningar som jag ska göra på kvällen. Men jag är definitivt en kvällsmänniska, har svårt att somna även om jag lägger mig tidigt helt enkelt. Har alltid varit som mest produktiv och kreativ efter kl 22, vet inte hur många gånger jag möblerat om, sytt eller ritat mitt i natten i mitt liv.
    Hade en period här kring december-januari när jag somnade tidigt (22) och vaknade kl 5, och kände mig utsövd. Nu vaknar jag ändå kl 05 även om jag inte somnat tidigt… Tror att mörkret kanske krävde sitt, men nu är jag tillbaka till att somna kl 23.Så är min rytm och inget jag valt. Men man får göra det bästa av sin situation.

  6. Jag är nog både kvälls- och morgonmänniska (numera). Innan W kom och innan jag träffade N satt jag uppe till 3 på natten och sov länge dagen efter.
    Nu lägger jag mig mellan 23 och 23.30 och går upp mellan 05.15 och 05.30 på vardagarna (sover kanske till senast 7 på helgen). Den positiva effekten av kosten är att det räcker med sex timmars sömn nu. Sover jag längre blir jag nästan lite grinig. Och precis som du är även jag känslig för rubbningar i rytmen, t ex när vi ibland sitter uppe till ett någon helg (eller än värre, varit ute på galej). Då blir allt upp och ner dagen efter.
    Så jaaa, det är underbar med tidiga morgnar och yoga i tystnad (oftast helt för sig själv).
    Sat Nam <3

  7. Jag kan ibland tänka att det vore så härligt att sitta uppe lite när de andra har lagt sig och jobba undan i fred. men det orkar jag aldrig – jag somnar gott tidigt och vaknar tidigt och vill snabbt igång. Gillar det med!

  8. Ping: yoga ♥ löpning | skrutt, gäsp och lite sisu.

  9. Sköna medsystrar, tack för era tankar! *hjärta*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s