skrutt, gäsp och lite sisu.

IMG_1083

Idag har jag gäspat vansinnigt mycket. Känner mej helt ledbruten i käkarna. Sovit lite skruttigt, drömt mycket (fullmånen?) och varit tvungen att nagga lite i kanten på sömntimmarna ett par nätter. På tal om.

Ledbruten överlag i kroppen efter tisdagens cirkelträning. Vid min svans vad jag har att jobba med! Det är liksom en sak att ha relativ kroppskontroll rent generellt. En annan sak när det placeras en skivstång på axlarna eller en kettlebell på golvet mellan fötterna. Den ena ska hållas där, den andra ska helst upp en bit från golvet – bägge utan att kroppen belastas fel.

I tisdags lyckades jag både med skivstångsvobbel (när det inte finns balans nånstans) och hjärnsläpp vid sumolyft med kettlebell. Som när den ena coachen säger ut med rumpan, den andra hojtar håll in magen – själv vet jag inte ens om jag står på fötterna eller huvudet. Och allt låser sig. Tills jag börjar gapflabba.

Eller när vi gör sista rycket för passet och ska väcka slumrande magmuskler. Jag må ha jobbat med min bålstabilitet, men sit ups är inte något jag faller i fröjd över. Aldrig gjort. Allra minst med viktskiva inblandad. Efter lite dividerande med coach ett (ja, de var två i tisdags) så hittar vi i alla fall lite gemensamma nämnare, efter att jag lite temperamentsfullt uttryckt mitt ogillande över rörelsen. Inte lätt att lära gamla hundar sitta nej.

Lite moloken hasade jag mej in i duschen efteråt. Väl där valde jag att strunta i tillkortakommandetankarna och istället väcktes lite bortglömd sisu där längst inuti. Nu väntar jag bara på att det ska sluta svida i magen (ända upp i bröstkorgen och ner i ljumskarna), så jag får ta itu med min mitt ordentligt. Dethär blir till ingenting annars. Eller. Det kan bara bli bättre bara jag plockar fram envisheten.

Som jag behöver detta! Hur surt det än kan kännas mellan varven att svälja både stolthet och gamla föreställningar. Inte så att jag gått omkring och trott att det är bara sådär att styrkelyfta, utan det handlar mer om jag behöver anpassa mej till andra ramar än de jag är van med. Japp, gå utanför boxen. Nu är jag där. Och det är inte helt bekvämt alla gånger, men desto häftigare när resultaten kommer och inte minst när jävlaranammat får göra skäl för sitt namn.

Bara det att utfallsstegsgång inte längre tar livet av mej, inte ens med skivstång på axlarna. Istället är det en jädra viktplatta, som får mej att se ut som en dubbelvikt räka. Men… hej kroppen, nu kan vi bara bli starkare.

6 reaktioner på ”skrutt, gäsp och lite sisu.

  1. Sisu, vilket bra ord det är ändå! Gillar mycket.

  2. Skrattar lite för mig själv :-) Tänker att så som du känner inför träningens sit ups t ex kanske många tänker inför yogaövningar. Det kan vara nyttigt att testa på andra sidor ibland, fast jobbigt ;-) Heja heja, det är så kul att läsa om din tyngdlyftningsresa. Kram!

    • Haha, jamen så är det ju! Jättebra att gå utanför sina (snäva) cirklar och utsätta sig för det som är peace of cake för någon annan.
      Kram!

  3. Hehe! Vad säger citatet;
    ”Outside the comfortzone. There´s where the magic happens!” ;-))

    Kram M

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s