som en oformlig massa och lite offline.

20150215_12_10_23.jpg

Känt mej oformlig senaste dagarna, utan att kunna förklara det bättre. Som att ha öronbrus, men i hela kroppen. Fick massage i fredags, en ynnest som vi har möjlighet till via jobbet (bara vi kommer oss för att boka ambulerande massören) och som verkligen kändes nödvändigt. Jag går omkring med smått mörbultad övre rygg mest hela tiden, tack vare ökat fokus i träningen. Hade sen nackspärr hela lördagen och kände mej allmänt trög. Massage i sig är ju som ett träningspass – kände mej minst sagt överkörd.

Hela lördagen tillbringades inomhus i idrottshall. Say no more. Småtrevligt att friidrottssäsongen så smått väcks ur sin vinterslummer, men att hantera en stycken tonåring, som dras med dåligt självförtroende kräver sin mor. Att sen bara leva på smörgås en hel dag, då tidsschemat oförlåtligt havererade, gör även den bäste till en suckande, trött hög.

20150215_11_41_12.jpg

Väldigt. Väldigt! seg i benen. Har inte sprungit många steg i februari. Märker sannerligen att jag styrketränar mer och att benen just nu inte räcker till mycket mer än det. Samtidigt är det vansinnigt roligt att känna resultat och uppleva kroppen arbeta hårt. Ett medvetet val att hålla tillbaka löpningen, tänker att någonstans behöver jag spara på reserverna. Istället mer promenader, med rejäl fart – känns gott i benen och sträcker bra ut lyfttrötta muskler. Tänker dessutom att jag ärligt inte har något emot att vänta på barmark… och att stigarna i skogen ska tina upp!

Söndagens långa variant innebar en motvind, inte av denna värld. Trodde på riktigt att jag skulle tappa näsan eller nåt, innan jag kunde svänga av och slippa ha blåsten i ansiktet. Till och med hunden lufsade med nerböjt huvud. Fast det kunde också bero på att han tyckte det var onödigt tråkigt att vi inte kunde springa, vadan detta snigeltempo liksom?!

Träna för livet. Inte för prestationen. Som sagt.
Har jag sagt hur skönt det är att ha gjort det klart för mej själv.

4pics.jpg

Så har jag läst i helgen. Läst tidningar. Haft avbrott i mitt Readly-abonnemang några månader, då jag blev mätt och mest bara stressad av att inte hinna läsa ”allt”. Men nu har jag aktiverat det igen och gottat mej åt att läsa ikapp allt jag missat och som jag verkligen saknat att få läsa. Känner faktiskt viss mättnad för internätet just nu och börjar få behov av att spjärna emot – inte hänga med varje minut och sekund. Så ifall jag inte kommenterar i min vanliga takt, eller skriver så mycket just nu, så är det inte dej det är fel på, det är mej. Jag känner för att mest hänga runt, läsa och andas utan uppkoppling lite mer.

9 reaktioner på ”som en oformlig massa och lite offline.

  1. Här är en till som hela tiden glömmer att ta med mobilen.. friskhetstecken. Förstår dig så väl med tonåringen… Stor kram

    • Mobilen har jag växt fast i ;) Har inte som så problem med att vara ”online”, men att interagera kan jag tröttna på ibland!
      Kram och ja, du vet ju hur det kan vara på tävlingar…. suck!

  2. Känner igen det där med benen så mycket, tyvärr blir de lätt tunga av stången, i alla fall för mig. Vill liksom inte riktigt släpa sig ut. Men, löpningen återkommer ju – inte minst som det snart är vår!

    • Så länge man inte har ett maraton eller vill-ha-nytt-PB att springa för så är det lugnt, haha. Tänker att allt har ju sin tid och detta är ju också ett sätt att periodisera sådär på en höft :)

  3. Träna för livet, en urskön inställning tycker jag. Ibland måste man påminna sig själv om det, i alla fall jag har lätt att dras med för att jag läser så mycket om andras prestationer. Känner likadant med nätet just nu, är rätt trött på det. Hoppas du känner dig mindre oformlig :-) Kram!

    • Jotack, jag är lite mer sammanhängande nu :)
      Jag gillar ju fortfarande att prestera, men det är inte något som är värt att dö en smula för – sådär klumpigt uttryckt. Däremot ge mej lite blod, svett och tårar… och tunga vikter så mår jag gött :D MEN jag kan lika bra ligga raklång i soffan och softa ♥
      Kram på dej!

  4. Låter skönt tycker jag. Kan känna igen känslan av ”en oformlig massa” :) Kram på dig!

  5. Låter klokt att ta det lugnare i skogen om benen är trötta (men starkare på sikt) av styrkan. Min vovve tyckte ocksa att gå-pauserna i helgen var sååå tråkiga. Haha! :-)

    Kram M

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s