det blev inte som jag tänkte.

Jag har tänkt. Flera gånger senaste tiden. Hur rätt allting blivit. Det blev inte exakt som jag ville och tänkte, men det blev som det skulle.

Tankarna dyker upp kanske för att jag dels fortsätter sålla bland mina texter, som småningom (och förhoppningsvis) blir en färdig bok, dels för att jag i min sadhana (Sat Kriya-kraft) just nu verkar gräva upp en hel del. Och dels för att jag har kontakt med mina lärare från lärarutbildningen, som förberedelse inför den lärarutbildning som förhoppningsvis kan starta i Vasa i höst. Ja, samma utbildning som jag själv gått, med samma lärare. Så bara bäst. Men nej, jag ska inte undervisa själv, men jag har ynnesten att få fungera litegrann som en spindel i nätet här på finländsk mark och sen få vara med i energin när allt kör igång. Så bara bäst, som sagt.

När jag ser tillbaka på alla år som gått sedan yogan dundrade in i mitt liv, så kan jag knappt fatta allt som hänt. Så mycket som förändrats, så mycket som blivit omhändertaget.

Jag var så ensam när jag började. Så ensam. Nångång hösten 2003. Jag minns inte exakt. Kände ingen som yogade. Visste inte vart jag skulle vända mej för att få yoga för en lärare. Nu snart 12 år senare är jag själv lärare. Lång väg. Krokig väg. Men det har varit så värt. Nu är vi flera som undervisar i yoga här. Jag är inte ensam längre.

Alla år som jag flydde och trodde att allt skulle lösa sig bara jag kom härifrån. Nu ser jag att jag inte behövde åka någonstans – jag hade redan allt inom mej. Eller. Jag hittade den inneboende kapacitet, som lyfte fram mina styrkor och min förmåga att gräva där jag står. Jag blev inte placerad här utan anledning.

Idag har jag inte en egen shala, som jag så innerligt önskade mej ett tag, men jag hyr ett rum på timbasis, som är helt perfekt för mej och mina klasser. Jag är fri från övergripande ansvar, jag betalar en liten hyra och har egen nyckel. Inte som jag hade tänkt, men faktiskt bättre som livet ser ut nu.

Jag jobbar fortfarande heltid, något som jag i många år nästan desperat försökte ta mej ur. Och ävenom jag förstås gärna hade dedär slantarna på banken, som gjorde att jag kunde ägna mej till 100% på yogan, träningen och meningen med livet, så är jag tillfreds med hur det är. Idag kan jag uppskatta tryggheten och något i mej tycker att det egentligen är rätt skönt att jobba åtta till fyra. Jag mår bra av det uppstyrda. Det gör också att jag njuter extra mycket av mina lediga kvällar och helger, på vilka jag fördelar yogaklasser och mitt brinnande intresse för rörelseglädje aka träning. Det gör att jag känner mej som en vanlig människa och gudarna ska veta att jag uppskattar just det.

I min absoluta närhet finns fortfarande inte mina yogalärare, men de finns ändå. Jag ser det inte längre som ett oöverstigligt hinder att själv ta mej dit de finns, tvärtom, vilket perfekt avbrott att åka iväg några dagar för att boosta både kunskap och energi. Dethär gör att jag inte kan lata mej, jag behöver aktivt hålla igång min egen practice och se till att fylla på när reserverna sinar. Jag är inte förfördelad, jag är rik.

Jag har önskat mej ett liv i ett annat land och jag har velat byta bort det mesta i mitt liv. Det hade kunnat bli så. Men det blev det inte. Istället kavlade jag upp ärmarna och valde att hålla ut, stanna kvar och göra något åt det istället. Glad att jag blev kvar, att jag tog fighten och idag inser att det inte är de yttre omständigheterna som gör ett liv – det är de inre.

5 reaktioner på ”det blev inte som jag tänkte.

  1. Hurra för att hålla ut! Det lönar sig i slutändan. Det blir alltid som det ska bli.
    Så tack för härlig läsning idag! Jag blir glad och peppad att ta mig an med det jag själv står inför.
    Kram <3

  2. Jag blir också glad och peppad här idag! Tänk att det kan bli rätt fast det inte blev som man tänkte och trodde. Tänker att min första instinkt alltid är att längta bort, men först bör man kanske göra den inre resan. Så att man sticker av rätt orsak, om man fortfarande vill då. Ha en fin helg och tack för allt du skriver. Kram

  3. Jag känner igen så mycket i det du skriver och det är så bra att bli påmind om det här just idag efter en lite tröttare vecka. Jag är nöjd, allt är bra och omhändertaget. Stor Kram♥

  4. Åh vad jag tycker om att läsa hos dig! ”Jag blev inte placerad här utan anledning” – det tar jag till mig lite extra just idag. Och ja, universum löser det men inte som vi tänkt :) tänker jag när jag läser. Med det inte sagt att allt löser sig av sig själv, inte alls, men man önskar och så får man en lösning, en bit längre bort än man hade tänkt och så blir det så bra ändå i slutänden. Du personifierar sisu för mig. Varm kram!

  5. Ja, jag kanske också ska tänka att jag hamnat i Italien av någon anledning…just nu ser det inte så ut. Allt upp och ner liksom. Men kanske…Fint att läsa här i alla fall! Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s