jag är som gjord för trail.

20150226_11_41_09.jpg

Så fick också jag lite sportlov. Aldrig fel med ledigt. Särskilt när det enda som står på agendan än aktiv vila. Min längtan efter att få springa i skogen igen, gjorde att jag tog en vild chansning i förmiddags och vek in i skogen där skidspåret har sin början. Hoppades innerligt att spåret skulle vara kaputt och att det var fritt fram att braka på med löpskor. Jamenvisst, det var nästintill obefintligt, bortsmält mellan varven, isigt, fullt med skogsbråte och alldeles, alldeles perfekt att springa på.

Springhunden fick följa med, trots att han igår (tillsammans med unghunden) verkligen inte visade framfötterna, utan jag fick släpa hundskruttarna runt byn (förstår precis, vi är rörande överens om att det är trist att knata trottoar). Idag en helt annan hund när han insåg att vi skulle springa i skogen. Äntligen. Han var minst lika salig som jag.

Som jag har saknat skogen!

Och som min kropp har förändrats i vinter! Jag har nästan hunnit bli lite orolig att löpningen börjat rinna av mej, ävenom jag nånstans fattat att det är den påtvingade väglöpningen som tagit udden av löpglädjen. Jag har känt mej långsam, seg och tung. Skyllt mycket på mitt större fokus på styrketräning. Idag blev jag motbevisad.

Jag är inte alls långsam och tung. Tvärtom. Jag är stark och stabil, och med terrängmått mätt snabb.

Genast jag hade skog på bägge sidorna om mej och en stig under fötterna, så hände något. Jag kunde bara hamra på, stabil i höften och lätt i steget. Inte trött någonstans, inte stel och svag. Ja jeflar, jag är som gjord för trail! Jag har vetat det förut, men det har bleknat i takt med att snön vräkt ner. Nu är jag påmind igen och kan knappt vänta tills alla spår av skidspåret är bortsmält.

20150226_12_10_06.jpg

Bara det att få bekräftelse på att styrketräningen faktiskt inte tagit löpningen av mej. Tvärtom. Den har gjort grym nytta och den behövs i skogen! Jag sprang för sjuttsingen snabbare på hårdpackad snö, gropig snö, isiga partier, upp-och-ner-partier och blöta partier än vad jag sprungit på väg i vinter. Så inspirerande och peppande. Behövde detta!

Fast trött i vristerna kommer jag säkerligen vara imorgon, ävenom jag inte alls kände mej vobblig och osäker. Tvärtom kände jag mej starkare än förut, inte minst i vänstra vristen som jag stigit snett med oförlåtligt mycket. Idag bara rakt fram, höften högt buren, magen aktiverad, driv i stegen och en… lycklig hund, som bara flög fram.

26_2_2015 12_18_12.jpg

Ja, jag är säkert löjligt lyrisk, men jag hade inte väntat mej detta ”formbesked”. Och eftersom jag vet att dippar kommer komma och jag säkert kommer vilja slänga både löpskor och hund i träsket innan snön lägger sig till hösten igen, så tänker jag brassa på med njutning nu. Härrrlit! Händerna mot himlen bara!

18 reaktioner på ”jag är som gjord för trail.

  1. Vilken glädje! Vilken styrka! Vilken hund! :)

  2. Underbar läsning! Vi som har fyra snödagar om året har lätt att ta barmarken förgiven! Men jag förstår känslan när den äntligen tittar fram! Gott jobbat i skogen!

    • Vi hade ju en gudabenådat snöfattig vinter ifjol, som jag sent ska glömma ;) Nu kommer säkert bakslag så det (snö)stormar om det ännu, men mycket har smält redan!

  3. Yey! Din glädje smittar ända hit!!

  4. Ah!!! Jyckarna är fantastiska. Min drar mot parken när jag inte alls har tid och bara måste. I morse tog han mig till gröningen som är tusen gånger bättre än alla parkerna tillsammans. Kloka lliksom. <3

    • Visst är dom och det går inte att lura och överlista dom precis. Särskilt inte våra träskallar :) Har dom bestämt sig för nåt, så blir det så. Därom tvista vi ofta, haha.

  5. Vilken fantastisk känsla! :-)
    Jag känner mig tung och seg nu. Men det släpper inte… :-P Hoppas på samma känsla som du, snart… :-)

    Kram M

  6. Tjohooo vad jag blir glad! Kramen♥

  7. Härligt!!!! Vad underbart att upptäcka att den häringa lekamen man har, den håller för träning och den ger tillbaka det den får på nå’t sätt!!

    (psst, idag nosade jag in mig på teknik för marklyft och jag säger bara: passion! Det är i träningen för kickboxningen. Kan knappt vänta till nästa gång jag får stången som uppgift! )
    Kramar! <3

    • Passion är rätt ord. Eller tillstånd. Det häftiga i att lyfta tungt, att orka och klara av. Wow! You go!
      Kram och du, vi fortsätter upptäcka alla gömda förmågor och krafter, som finns i oss!

  8. Nina du anar inte hur mycket du inspirerad jag blir av dina skriverier. Ljuvligt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s