kroppen, predikan och sunt förnuft.

Alltså. Jag tycker det är svårt att förhålla sig till mål, prestation och självbild. Eller. Egentligen tycker jag inte det, men om jag i svagare ögonblick släpper på garden och låter omkringvärlden tränga sig på, så kan jag uppleva det jobbigt.

Någonstans i fördomsträsket (kanske främst mitt eget) blir det ibland förväntat att jag inte ska vilja något, alltid kliva åt sidan, inte ägna mej åt kroppsprestation, utseende och andra världsliga ting. Att jag kanske via yogan ”borde veta bättre” och inte hänge mej åt ytliga ting. Men träning är inte (bara) ett ytligt fenomen, bara om du gör det till det. Det handlar om val. Återigen.

I flera år höll jag tillbaka. Det behövdes visserligen! Jag var kanske inte kroppsligt slutkörd (förutom knän och höft som började krångla då huvudet ville mer än kroppen klarade av), men skallen behövde reset:as.

Nu arbetar jag mej tillbaka till en sund och stark motvikt. Jag har slutat skämmas och gömma mej. Jag slutar låtsas att jag inte är fokuserad på resultat (som i fler viktskivor på stången, förmågan att fixa spagat och chins). Däremot hör jag till den skara som inte är i så stort behov av mål egentligen. Träning i sig är motiverande nog. Det har blivit en livsstil.

Därför vill jag ha utrymmet att kunna säga: jag tycker känslan av att vara stark är grym. Jag gillar hur kroppen formas och jag sticker inte under stol med att både magrutor och utmejslade armar är skitsnyggt. Jag är fast i de positiva vibbar endorfinrushen av ett riktigt grisigt styrkelyftpass ger. Jag älskar kicken traillöpningen ger – när svetten lackar, jag har lera upp till knäna och jag fortfarande är 10 km uppe i skogen. Finns inget annat än att bara mata på om jag vill komma hem nångång. Den smått oövervinnerliga känslan, kroppens dieselkapacitet.

Den stora skillnaden ligger i att jag inte fokuserar på detaljer eller går all in för att få till magrutor och distinkta baksida lår. Nej, det kommer på köpet. Kroppen formas via det allsidiga. Via funktionell träning, rejäl husmanskost, via löpning och rörlighet. Via yogan. Via medvetenhet. Via variation, glädje och en enorm rörelseglädje och lust!

Jag har inget behov av att bombadera min omvärld med bilder på mej i action varken i gymmet eller på yogamattan. Mest för att jag tycker det är omständigt att få till – och för att jag hellre lyfter fram själva träningsfenomenet än mej själv som person. Och för att jag ärligt gärna undanbeder mej djupanalyser från omvärlden, de överlåter jag åt mina yogalärare och mina styrkelyftcoacher.

Samtidigt, man ska få sätta ut bilder på sig själv. Man ska få sträva mot (fysiska) resultat. Vi ska inte behöva gömma oss varken bakom Jante eller förutfattade meningar om hur allt från yogisar till tjejer ska vara, göra eller inte. Däremot är det allas vårt ansvar att dela en helhet, lyfta fram den sunda och bondförnuftiga resan och vara noggranna med att visa på att alla är good enough.

Och vi, vuxna medvetna tjejer, har möjlighet att påverka vårt flöde. I sociala medier kan vi lätt avfölja den/de som inte tilltalar oss eller som delar snedvridna ideal. Det kan och vågar inte en ung, osäker kvinna alla gånger. Därför ser jag det som en självklarhet att dela med mej av yogan, träningen och livet så ärligt jag bara kan. Med förhoppningen att det gör skillnad. Och att det kanske inspirerar till att tänka mer långsiktigt – för jag hade väldigt gärna som yngre haft äldre, tuffa förebilder, som visade på att det finns mycket roligt kvar fast år läggs till år. Att ingenting är omöjligt fast kroppen förändras. Att man egentligen bara blir starkare med åren.

Att alla kan. Att alla duger. Att styrka växer inifrån och syns på utsidan när det är dags. För mej har det tagit tio vuxna år i runda tal, att bli stark inifrån. Idag vågar jag vara mej själv, bjuda på mej själv och dela med mej. Inget som skett över en natt alltså, eller via en indragen mage framför spegeln och sjuttielva instagramfilter.

Annonser

8 reaktioner på ”kroppen, predikan och sunt förnuft.

  1. Har lite ont om tid, men vill ändå skriva: vilka fantastiska ord!!!

  2. DÄMN!! Jag kan intet tillägga, du har sagt allt! Kram, Sat Nam & andra positiva kraftuttryck ;)

  3. Amen & vi är alla unika och det måste vi få vara. Stå upp och vara stolt, precis som du. Kram

  4. Vet inte riktigt hur jag ska formulera ett svar på alla dessa klokheter mer än amen, sat nam, namasté och kram på detta!

  5. Word och amen på det!

  6. Fint som alltid, Nina.

  7. Du är min idol, vackra, kloka kvinna! :-)
    Kram M

  8. Tack vackra människor ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s