innanför nötskalet.



Vackert är det inte. Men ändå. Det tinar upp och då får det vara brunt och blött. Har dagens runda framför mej. Får bli eftermiddagsvarianten idag, för jag gillar att Vasalopp:a och det får vara värt en missad söndagmorgon ute.

Vet inte hur våldsamt det blir med löpningen idag (fast våldsamt och löpning i samma mening passar inte eihop med mej, haha). Tog i rätt bra på gymmet igår och kan tänka att det är lite segt innan kroppen kommer igång. Känner av ena höftböjaren också, vet inte vad jag gjort, men får känna efter och se vartåt det lutar. Har nu inte tänkt stresstesta något, men känner min kropp och vet att mjuk rörelse oftast är bättre än stillavarande.

Har lite lätt(?) börjat ladda på mer vikt i gymmet. Har varit ängslig för att gå för fort fram, men nu börjar självförtroendet växa och ju mer jag nött på med lätta vikter, desto bättre har ju tekniken satt sig. Fast den mest kännbara skillnaden sitter i magen. Bokstavligen. Har satt mer tid på magträning, inte bara core, utan crunches med vikt och diverse annat i styrkeväg, som specifikt bygger upp mer kraft. Oh my, helt annan feelis när jag aktiverar magen i lyften.

Och jag kan inte sluta poängtera hur glad jag är över yogans underarbete.

Hur mycket lättare jag har med andningen när jag lyfter. Hur mycket lättare jag har att våga skynda långsamt.

Andas, lyfta, springa. Innanför nötskalet.

5 reaktioner på ”innanför nötskalet.

  1. Andningen måste vara ett guld-verktyg när man ska lyfta tungt, har jag aldrig tänkt på! Kul att vi verkar vara lite i samma fas, jag tänkte också trappa upp vikterna lite grann igen. Vore skoj med inspo och pepp hur du gör :-) Hoppas det onda försvinner, kram!

    • ”I mitt tidigare liv” höll jag andan genast jag tog i, så att säga. Det är ju inte särskilt hållbart i längden ;) Det är något helt annat att synka andetaget med rörelsen, precis som i yogan, och har märkt att med yoga i ryggen så går det oftast av sig självt. En som inte arbetat med sin andning har betydligt svårare att få till det (och håller ofta andan).
      Ja, jag hoppas också att det onda försvinner…. ska till läkare idag… att så… :(
      Kramen!

  2. Vad roligt att du vågar mer! Och klokt att få in tekniken först. :-)
    Kram M

    • Mycket hänger på rädsla – att göra fel. Jag safe:ar hellre – har ju inte bråttom nånstans.
      Säger hon, som tydligen lyckats skada sig ändå… ;)
      //nina

  3. Sat Nam♥ och kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s