välsignade vår.

20150316_17_28_21

Måndagkväll med bonus. Då jag egentligen skulle ha suttit i en bil hela kvällen för att bland annat prova ut nya spikskor åt dottern i en specialaffär långtbortistan, men som maken beslöt att han klarar på egen hand så jag slapp åka med. Lyxen då man tassar ut i kvällningen medan solen ännu vräker ner och himlen är löjligt blå. Vindstilla och biljoner fåglar visslar i trätopparna.

Barfotaskorna på, trots risken att bli blöt om tassarna. Mjukt hoppande mellan isfläckarna på stigen längre och längre in i skogen. Kallt och varmt på samma gång – den märkliga känslan då våren ännu är så ung att termostaten inte hinner med.

Försiktigt. Försiktigt. Känna in foten, vaden, knäet och ljumsken. Våga jogga en lite längre stund. Pausa. Känna. Gå en stund. Jogga igen. Och allt håller. Kroppen håller ihop. Det känns bara bra.

Styr kosan mot en stig jag inte gått sen i höstas, men det visar sig att den är alltför blöt och fortfarande väldigt igensnöad och skaren håller inte. Det gör den däremot i skogsbrynet ut mot åkern. Den märkliga känslan att springa på skare! Skarpt och fjädrande på samma gång. Mums för löplycklig, men lite skör kropp. Rundar åkern längs med dikesrenarna och tassar sen in i skogen igen. Mjukt hoppande mellan isfläckarna på stigen…

Välsignad vår. Välsignade kropp. Tack.

En reaktion på ”välsignade vår.

  1. Känner din tacksamhet ända hit, så härligt att ha förmågan att känna så. Du är en förebild. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s