…från oss skrider.

Tillåt mej småle. Kanske till och med skratta lite roat. Ja, det funkar såhär några timmar senare. Inte ute i skogen i förmiddags. Varsågod, ett av de segaste långpass jag sprungit. Fast sprungit är att ta i.

WP_20150330_11_16_49_Pro

Helt säker på att det plötsligt är mer snö och is nu än för en månad sedan. Helt säker.
Och varför ska det rakas ner skog något vansinnigt överallt?

WP_20150330_11_44_32_Pro

Är det inte blött. Så är det hårdpackad snö – kanske, det kan likaväl vara förrädiskt mjukt och oändligt blött när skorna slår igenom.

WP_20150330_11_49_00_Pro

Lite omkullvälta träd på det. Ungefär tio per kilometer.

WP_20150330_12_09_33_Pro

Bro över mörka vatten. Tack.

WP_20150330_12_10_52_Pro

Kan lugnt säga att jag sjöng inte ett skvatt. Har inte sprungit många långpass i vinter och får väl skylla en del av de tunga stegen på det, men det var nog ända mest underlaget som tog kål på mej. Inte ofta jag faktiskt blir less och vill sätta mej ner, men idag var en sådan dag. Hunden var ungefär på samma humör. Vi såg på varandra ibland i stilla samförstånd, drog upp snoret och fortsatte.

WP_20150330_12_30_16_Pro

Ändå.
Syret, skogen och rörelsen.
Trots det gråa, jobbiga och blöta.

20150330_12_56

Skjut mej litegrann. Två kilometer kvar och de har aldrig varit så långa. Genomirriterad på isfläckar och halkiga stubbar. Fötterna våta och kalla bortom all räddning. En hund som inte längre springer framför, utan nånstans bakom mej med sur min. Vattnet är iskallt i ryggsäcken och det enda jag tänker på är hur sugen jag är på kanelbullar.

Kanelbullar. Kanelbullar. Kanelbullar. Kanelbullar.

20150330_16_20_34

Några timmar senare har jag mat i magen, fötterna är varma igen och jag har ätit varma kanelbullar. Jag bakar typ aldrig kanelbullar. Antar att det behövs ett långpass på dryga 16 km för att jag ska knåda vetedeg?! Shit, vad drygt det var idag, ren och skär pannbenslöpning. Kan inte påminna mej om att jag varit så sur när jag sprungit nångång förut. Säkert en mening med det också. Imorgon går jag. Långsamt. Och inte i en enda jefla vattenpöl.

Och så ska jag ha minst en kanelbulle till. Minst.

4 reaktioner på ”…från oss skrider.

  1. Du kommer aldrig glömma den rundan, visst? Bra gjort.

  2. Bra gjort. Och så bullar på det :) Kontrasterna i livet. Heja dig!

  3. Skitrunda check! Nu kommer många rundor kännas mycket bättre efter det. Kram

  4. Haha ja, jag kommer säkerligen minnas denhär rundan :D

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s