hej maj!

Det är liksom inte meningen att det ska dröja så länge mellan inläggen. Beundrar alla flitbloggare, som hittar och tar sig tid att skriva varje dag. Jag är lite för lat, tror jag.

WP_20150430_09_22_59_Pro

Var ledig igår och ägnade tidig förmiddag åt sandlöpning och stigsnubbling. Att springa i lös sand är rätt tålamodsprövande, har hela tiden känslan av att jag tar ett steg framåt, men glider två bakåt. Springhunden brydde sig inte nämnvärt, det enda han eventuellt suckade över var mitt tempo igår. Jag springer verkligen, verkligen långsamt just nu. Men det är så skönt! Det enda jag vill komma åt är känslan, jag vill inte flåsa och bli übersvettig. Jag vill njuta, lufsa och hinna vara med med alla sinnen. Det är också ett sätt att springa. Mitt sätt.

WP_20150430_09_24_48_Pro

WP_20150430_09_24_10_Pro

Vi har ungefär miljoner sandtag i kommunen. Lite fint sådär med blått vattenglitter mitt i tallskogen, men rätt sorgligt också. Nu har de dessutom mejat ner ett stort skogsparti längs med en av de bästa stigarna, som vilken dag som helst grävs bort och måste få en ny dragning om rundan ska bli springbar framöver också. Ekonomi i all ära, men ibland växer mina gröna horn!

WP_20150430_09_48_25_Pro

Och så snubblade jag igår. Lugnt och fint sprang vi, på jämn stig. Plötsligt var hela jag en halv meter upp i luften, i perfekt linje för magplask. Tog emot mej med vänster knä och höger hand. Fattade ingenting. Bakom mej fanns en pytteliten rot, knappt synlig, men tillräckligt för att jag skulle fastna med ena skon i den. Jo, jag gick hel ur episoden, bortsett från ett skrapsår i handflatan med svidande skräp och ett lite ömt knä. Och en förvånad hund.
Faktiskt första gången jag faller sådär handlöst. Ändå har jag trampat en hel del stig vid dethär laget.

Olyckor kommer sällan ensam – mitt skrapsår fick sällskap av en pajad diskmaskin. Lagom till dotterns konfirmationsfest på söndag… Nu är en ny installerad och friden någotsånär återställd. Festförberedelserna kan fortsätta. Pysslar vidare i trädgården, bakar mellan varven och är mer än okej med träningsfastan.

8 reaktioner på ”hej maj!

  1. Alltså, du anar inte hur härligt det låter när du beskriver din löpning. Skulle verkligen vilja vara där och känna känslan. Känns behagligt, njutbart och fint att läsa här. Minus fallet så klart, skönt att det gick bra. Lycka till med konfirmationsfesten 💛

  2. Jag har aldrig tyckt om löpning men när jag läser ditt inlägg låter det verkligen härligt och det blir det nog om man gör det på sitt eget sätt. Mysig atmosfär här 😊

  3. Ditt sätt, låter som ett fantastiskt sätt!! :-)

    Jag har också fallit handlöst ett par gånger. Tur att det inte händer oftare än det gör ändå. Och att det i de allra flesta fall går så bra som det gör.

    Kram M

  4. Som sagt, löpning är ju inte min melodi, men jag kan nästan tro att det är det när jag läser hos dig. Varm kram och kanske kanske har du sått ett frö 😁

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s