med fönstret öppet.

image

Ungefär nu har jag samlat ihop mej. Ungefär nu börjar jag ha koll på var jag har mina hörn. Är inte längre som en påse skramlande skrot eller en oformlig massa utan konturer. För så har jag känt mej mer eller mindre hela våren och alldeles särskilt innan semestern.

Det är väldigt lätt att tänka att yogan gör nog att huvudet hålls över vattenytan. Och visst det gör den, men det sker inte av sig självt. Ingen gör din sadhana åt dej och ingen pekar ut exakt var du behöver sätta in åtgärder, släcka bränder och se till att saker fungerar. Du behöver vara uppmärksam själv. Du behöver på egen hand reda upp ditt eget trassel.

Nu har jag inte trasslat, som i ställt till det för mej, i vinter, men jag har gått på rätt hårt med flera saker. Använt kroppen och utmanat den mer än någonsin. Varit delaktig i planeringar och arrangemang av olika slag. Jag har skrivit mycket. Jag har i det tysta fnulat på vart jag är på väg och vad jag vill.

Låter kanske inte så omständigt. Är kanske inte det heller. Men där medvetenhet kommer in, kommer också engagemang och energibehov in. Ju mer medveten, ju mer energi går det åt. Och jag försöker verkligen vara medveten i allt jag gör idag, om det så är i min kärlek till löpning och styrkelyft, eller i mitt skrivande. Hur livsbejakande och roliga saker det än må vara, så tar det energi. Energi är färskvara. Energi behöver fyllas på.

Mitt lager räckte inte riktigt till. Eller det gick väldigt jämt ut.

Nu, med ett litet, fjuttigt perspektiv så ser jag ju att Lilla Prestationsprinsessan fick för mycket talan där ett tag. Hon som ska hållas kort! Rätt skönt att hitta det som fingret ska sättas på. Betydligt lättare åtgärdat än att inte ha en aning om vad som sög musten ur en.

Jag skakar av mej och om mej. Himlar lite med ögonen. Förlåter. Drar upp snoret. Ler åt mej själv. Andas ut! Lättad att inga dörrar stängts eller att något gått fel. Fönstret står öppet, möjligheter kan komma in igen och oron över utebliven energi vädras sakteliga ut.

Allt är som det ska vara. Allt är.

7 reaktioner på ”med fönstret öppet.

  1. Vad glad jag blir för din skull…! <3
    Kramar

  2. Skönt att du hann bromsa i tid :-) Den där linjen är så smal, mellan ”klart att jag orkar lite till” och ”vad tusan hände”?

  3. Ja här känner jag igen mig och med ännu mer yogaengagemang till hösten behöver nog även jag fundera ut en åtgärdsplan. Känner din utandning ända hit! Kram

  4. Känner igen mig och att det inte alltid mitt i situationen eller stunden går att se vad det är man gör och varför. Även om man tror det :) Låter som du fnular på åt rätt håll och andas djupt. Allt är verkligen. Som det ska. Kram!

  5. Låter väldigt insiktsfullt. Långt ifrån alla har den förmågan att se sog själv klart, då och då.

  6. Ja, som Ulrika skriver känns din utandning tydligt. Vet du, ditt mantra Allt är som det ska vara har jag verkligen tagit till mig och mantrar för mig själv typ varje dag. Sen kanske jag kommer till Allt är, det låter så bra. Kram och hopp om fortsatt energi!

  7. Alltså tack, tack och tack för era fina ord och kramar! Jag uppskattar dem massor, ävenom jag latmaskar mej ibland och inte alltid kommenterar tillbaka! ❤️❤️❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s