värt lite ryggläge.

image

Någon värme att tala om har det inte varit senaste tiden. Alltså har det varit perfekt löpväder för min del. Ändå har jag inte sprungit särskilt mycket, har haft fullt upp med det jordiska hemma på gården och när det kommit till träning har jag hellre lyft skrot. Min löpning i vardagen är annars väldigt mycket förknippat med friskluft och rörelse utomhus. På somrarna känns det fullt tillräckligt att springa efter gräsklipparen eller som nu, ha en större röjning i trädgården och skyffla grus.

Hursomhelst.

Imorse valde jag skogen. Naturligtvis lyckades jag pricka in en rätt varm dag med ett lömskt, tryckande väder.

image

image

Åkte till en naturstig vid sjön. Vetat om den ett tag, men de har bara inte blivit av att åka ut. Hade faktiskt ingen aning om att det var så fint därborta. Grusvägen dit och själva restaurangen/campingen vid vattnet är inget som intresserat mej desto mera, men direkt jag klev in i skogen från parkeringen öppnade sig en helt ny värld.

Jag gillar tallskog och sådan skog, som finns nära vatten. Det är något med det karga, men samtidigt väldigt gröna som tilltalar mej. Och all sten. Bara det att springa på lavbeklädda klippor, åh lycka.

image

image

Men det blev varmt. Åtminstone med mina mått mätt. Ävenom jag sprang sakta, sakta och hade vatten med mej. Jag fixar det helt enkelt inte riktigt. Trodde ändå att jag skulle slippa huvudvärk, eftersom jag matade på så långsamt och hade biljoner fotopauser.

image

Okej, här dog jag litegrann! Har ju glasögon när jag kör bil och kollar tv, ser lite dåligt på håll… och när denhär snubben plötsligt uppenbarade sig bakom en krök, var det nästan så jag skrek. Vem sjutton släpar ut sitt konstverk i skogen? Eller ja, jag fattar ju varför man inte vill ha denhär stående hemma i trädgården. Scary.

image

Lite mysig väg som slutspurt. Hur fina är inte vägarna nu med blomsterräcken på sidorna. Inte helt dumt med lite blå himmel mellan molntussarna heller.

Om jag klarade mej utan huvudvärk? Nej. Den slog till rejält när jag kommit hem, ätit och duschat. Kan säga att soffan varit en god vän idag. Och de sista avsnittena av OITNB. Fattar inte riktigt vad det är som gör att jag inte fixar löpning och värme. Det är inte alltid jag däckar och det är stört omöjligt att förutspå. Nu har det tack och lov lättat. Dottern fixar med middag i köket och tv:n underhåller med finska mästerskapen i friidrott. Det var dessutom värt lite ryggläge – älsk på nya stigar och vacker skog.

6 reaktioner på ”värt lite ryggläge.

  1. Skogen är fantastisk! Fast jag slipper gärna läskiga trägubbar… Hade lätt fått hjärtsnörp och dött!

  2. Hudå! Verkligen inte rätt ställe för den där gubben att ställa sig där… ;)

  3. Underbara bilder!! Tillbringar själv rätt mycket tid i skogen och satt senast igår kväll med sonen högt uppe på en häll, lite hemligt sådär, med utsikt över Mälarens vatten, avnjöt lite fika. Ro!
    Jag tror att vad gäller trägubben så kanske det är lite inspiration från stenstoderna på Påskön… Eller sådär som man som konstnär innerligt kan vilja, beröra där tanken är som allra mest vidöppen. Fast, jag vet inte alls såklart :)
    Tråkigt att du fick ont i huvudet, när man inte vet när och om det kommer är det svårt att undvika, hua.
    Ha det gott, kram.

    • Finns flera gubbar(!) som täljer dylika gubbar häromkring och de står nog lite här och var i terrängen. Lite småkul sådär, men en del skrämmer onekligen livet ur en, haha.
      Ja, det är nog ute i naturen man ska söka ro om nånstans!
      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s