friskluftsförgiftad.

image

image

Jag har släpat ut maken i skogen två dagar i rad. Vi är ofta i skogen bägge två, men sällan på samma gång. Finns ett område, som jag haft outforskat, men inte riktigt vetat hur jag ska ta mej an. Igårkväll stövlade vi över stock och sten, längs med dikesrenar, genom moskog och på sandvägar till ett fågeltorn. Herr Hund uppskattade inte utsikten, inte heller att vi gick så förhärdat långsamt. Han är liksom van med mattespring.

Mission accomplished hursomhelst. Nu har jag triljoner nya stigar att upptäcka och ett fenomenalt upplägg för naturskönt långpass när höstsvalkan rullar in småningom.

Idag har vi travat på hjortronmossen. Eller maken har älgat fram och jag har med mina korta ben försökt ta mej över diken breda som älvar och konstaterat att jag behöver nya stövlar. Särskilt mycket bär hittade vi inte heller, men det gör liksom inget. Jag är nöjd för det lilla, som precis räckte till en liten kastrull sylt.

Mest nöjd är jag över friskluftsförgiftningen och den trötta kroppen nu efteråt. Jag behöver ingen annan träning när jag får vara ute såhär, det räcker mer än väl. Kan inte låta bli att än en gång dra paralleller till hur våra kroppar fick arbeta förut, den naturliga rörelsen och aktiviteten. Idag sitter vi mest hela tiden och måste uppfinna gym och intervallprogram för att inte gå under. Har gått med den känslan hela sommaren, särskilt när jag skyfflat grus och vandrat omkring med full skottkärra. Älsk på kroppsarbete (fast jag vet att i tiderna arbetade vi ihjäl oss) och naturlig rörelse. Helt enkelt.

4 reaktioner på ”friskluftsförgiftad.

  1. Vet du. Precis samma tankar har jag haft under sommaren. Att rörelsen ska vara i så naturliga omgivningar som det går. Jag har också jobbat i trädgården, idag har vi paddlat, vi har varit otroligt mycket i skogen och man slås av hur lite sådant liv man har på dagarna när man jobbar som jag vid ett skrivbord. Och nej, allt var naturligtvis inte rosenrött och gulligt för att man rörde sig mer förr, men något är infernaliskt fel i hur vi liksom måste skapa platser där vi rör oss. Och så all denna prestation i detta som gör att många skadar sig och tappar GLÄDJEN. Så. Klart slut från en medsyster :)

  2. Åhh vad härligt och inspirerande att läsa om ditt skogsliv:-). Jag är glad att jag bor mitt i naturen men tänker på vad mycket jag sitter still vid skrivbordet på jobbet.. Skulle vilja ha mer natur, frisk luft och rörelse i vardagen. Kram

  3. Svårt att tänka bättre helg faktiskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s