nästan ikapp.

Hann nästan ikapp mej själv i helgen. Nästan. Var löjligt trött i fredags. Hur härligt och nödvändigt det än är att åka iväg ibland, så är det skitjobbigt att komma hem igen. Inte hem i sig, men innan själen masat sig tillbaka och innan man fått rett upp både inuti och bokstavligen packat upp. Usch. Vanlig vardag på det inklusive ompackning för dotterns del (friidrottsresa), yogaklass x 2 och maratondag på jobb med information åt skolelever. Gud, jag fanns knappt när jag kom hem från jobbet på fredagen.

SelfTimer31_8_201509_44_39Jag var ungefär så suddig som denhär bilden.

Men efter sovmorgnar, promenader och en nypa sjöluft hos syster på hennes ö, så blev jag människa igen. Ja, och så en rejäl tårtbit på släktkalaset och en lång söndagkväll i soffan med tv-serier. Amen.

WP_20150831_09_28_42_Pro

Istället för att rusa igång denhär veckan kunde jag unna mej en långsam måndagmorgon. Cyklade ut till det gamla grustaget i skogen. Där det är tyst, vattnet djupt och klart, klipporna varma och trollsländor flyger. Satt bara en stund. Bara satt.

SelfTimer31_8_201509_58_27SelfTimer31_8_201509_58_17WP_20150831_09_29_01_ProWP_20150831_09_53_47_Pro

“People usually consider walking on water or in thin air a miracle. But I think the real miracle is not to walk either on water or in thin air, but to walk on earth. Every day we are engaged in a miracle which we don’t even recognize: a blue sky, white clouds, green leaves, the black, curious eyes of a child — our own two eyes. All is a miracle.”
Thích Nhất Hạnh

3 reaktioner på ”nästan ikapp.

  1. Fina bilder och den där texten.. magiskt! Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s