även ödmjukhet.

20150924_09_42_25

Jag har haft hundra saker att skriva om i veckan. Lika många har snubblat på mållinjen. Än det ena, än det andra har galopperat genom skallen på mej, men det har inte hittat ut. Inte på rätt sätt. Funderar och tänker, men det är väldigt osammanhängande. Som om tankarna är för stora. Lika bra att låta dem springa fritt lite till. Kanhända de kokas ner till något vettigt småningom.

Återkopplar till yogamattan och allt det som hänt på den senaste tiden. Små, små antydningar om förändring. Skifte. Kursbyte. En del saker har länge bitit mej i hälarna, men är plötsligt lugna och fina. Jag har fokuserat på kriyor för detox, eller de har kommit till mej på löpande band, och det är som vanligt med förundran jag inser att man får precis det man behöver.

Därför älskar jag kundaliniyogan! För att allt som behövs, kommer när det behov finns eller är dags. Det är inte svart eller vitt, si eller så, utan det är och det är så jäkla (ursäkta) fantastiskt! Jag kan ärligt bli trött på detta ständiga analyserande och sökandet efter exakt sammanhang och verkan. Till förbannelse nästan. Att allt borde sorteras in i näpna små lådor och det som inte hänger ihop på rätt sätt, eller kan förklaras från djupet rotchakrat, är inte riktig yoga. Det är inte gott nog. Jag raljerar litegrann ja, men jag känner att vi behöver stå upp för vår frizon. Också. Där den egna erfarenheten och sammanhanget får väga mer än alla skrifter och kloka gubbar därute.

Den farliga andliga arrogansen, som har en tendens att smitta av sig. Bokföra skillnad och viktighet. Jämföra effekt. Placera högre eller lägre.

Ödmjukhet. Ödmjukhet. Varsamhet.

Det nödvändiga i att faktiskt tassa på tå ibland. Inte bulldoza fram allt man är övertygad om, utan förhålla sig med öppenhet för att alla inte är som jag. Eller som Paolo Coelho så allomfattande uttrycker det:

”The warrior who trusts his path
doesn’t need to prove the other is wrong”

Jag bugar.

För egen del också. För mitt eget arbete, min egen ihärdighet att tillåta utveckling och växande. Även då det tar emot och yogan mest känns som ytterligare något som behöver bli gjort. För jag vet att enda sättet att stå rakryggad i det egna livet är att ta itu med det. Och inte gapa över för mycket, det tenderar att bita en i svansen sen. Eller i hälarna. Mina hälar. Do your practice and all is coming, även ödmjukhet.

Och visste du att som (kundalini)yogi är du en andlig krigare. Var varsam med den potentialen. Den är grym. Orubblig.

8 reaktioner på ”även ödmjukhet.

  1. Hjärta syster!
    Coelho´s ord gjorde min dag med.
    Stor kram

  2. Tänker att vi alla är andliga krigare oavsett stil. Bara att vi gör, utan att jämföra, utan att prestera, utan att sträva. Bara göra. Kram!

  3. Sat Nam, ja kundaliniyogan är fantastisk och provocerande ibland.. Känner igen det där med tusen ord i huvudet som inte kommer ut rätt genom fingrarna.. Kram kram

  4. Å så bra! Är lite lessen för att det blir så lite just nu…kanske är det bara bra. Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s