vågar du låta bli?

5

Det var inte dumt alls att få sig lite yogaundervisning till livs i helgen. Kravlöst få vara med och lyssna, oavsett om jag mindes det från när jag själv gick utbildningen eller om det var nya saker som lyftes fram. Det jag minns var mina egna reaktioner kring att duscha iskallt på morgnarna, yoga samma kriya och/eller meditation varje dag oavsett vad, turbanen och de vita kläderna. Hur jag satt med armarna i kors, men hur jag också tog till mej lärarnas kärleksfulla uppmuntran att pröva. Pröva! Finns inga måsten, men skapa dej en personlig bild och erfarenhet – tro inte vad någon annan säger, pröva och våga själv istället.

Jag satt och såg mej omkring i klassen när dehär sakerna kom upp och såg reaktionerna och alla jamen och nämen, som studsade runt. Men jag såg också beslutsamhet och en vilja att hängivet ge detta superyogiska en chans. För har man bestämt sig för att gå en yogautbildning, så har man också innerst inne bestämt sig för att det ska rymmas in i livet och det kommer innebära förändringar. På flera plan.

Det påminner mej om min egen beslutsamhet. Trots alla motstånd och aber. Hur jag hållits kvar i yogan fast jag både känt mej ensam, oinspirerad och skitförbannad mellan varven. Och att allt det som kändes huvudlöst och hopplöst i början, särskilt när jag föll pladask för kundaliniyogan, sedan visade sig vara både omdanande och nödvändigt för min utvecklings skull.

Lite så att jag inte längre vågar låta bli. Hur skulle jag?

Inte en chans att jag skulle vända de yogiska teknikerna ryggen bara för att det blir obekvämt eller jobbigt. Jag har liksom övertygat mej själv om att den ljusning, som finns bakom ridåer och motvind, är värd allt kämpande. Ändå är yogan ingen strid. Känns ibland som att yogan beskrivs som en evinnerlig kamp för att kläcka sig ut ur svårforcerade lager, dessutom upplever jag att man borde lassa på så mycket kunskap och belägg för att yogan ska vara värdig. Där är jag motvalls, jag uppmuntrar istället till att inte tänka så mycket! Gör! Do your practice istället! Vi behöver inte anställa huvudet varje gång vi yogar och mediterar. Tvärtom. Det är då vi ska stänga ner.

Vågar du? Vågar du låta bli att söka underliggande fakta och se förbi ”regler, förhållningssätt och teorier”? Vågar du yoga för att skapa dej en upplevelse – den sorten som är svår att förklara, men som verkligen känns i hela ditt system? Vågar du stå upp för yogans kraft? Vågar du lita på att du får precis det du behöver, när det är dags (kanske inte när du tycker det är dags) och att all den kunskap du behöver kommer till dej när du är redo? Vågar du yoga för din egen skull och utan att jaga någon föreställning du har om vad yoga borde göra för dej?

Vågar du låta bli att utforska vad yoga är för dej?

Ulrika inspirerade mej att lyfta fram Five sutras of the aquarian age,
bra hjälp när man tvivlar i sin yoga (och på sig själv).
Bilden framgooglad.

11 reaktioner på ”vågar du låta bli?

  1. En klurig grej är ju att det finns så många andra människors beskrivningar hur yoga ska och borde och kanske framför allt kan kännas att det är svårt att sortera ut sitt eget. Vet nog inget som jag har så många idéer om som yoga…

    • ”Tro inte på något vi säger”, som mina lärare säger :) Jag tillämpar det på alla föreställningar jag hör om yoga idag (och andra saker också). Learning by doing-människa som jag är, så vill jag pröva själv innan jag har någon åsikt. Kan inte tillämpas med allt, förstås, men med mycket.
      Go with the flow Jeanna ♥

  2. Eller som min lärare säger (ja jag vet hur mycket jag refererar till honom, men han säger ju så mycket klokt :) ) Man kan inte lära någon någonting, det måste man lära sig själv men man kan ha någon som är en guide och lär dig grunderna och sedan hur du tar dig fram vidare. När nya frågor och tankar dyker upp kring det du utövar då är det skönt att ha källor att gå till. De brukar också lämpligt nog dyka upp när de behövs. Så ser jag det. Yogan är ingenting utan sin praktik men kan också bli väldigt mycket mer med gammal kunskap och erfarenhet som delas vidare. Som jag ser det. Inget behöver utesluta det andra men jag förstår din poäng, att man ska våga prova och varje upplevelse är ju unik och kan aldrig vara fel.

    • Yepp, som vanligt så tar jag inte med hela bilden, utan lyfter ut det som jag tycker är viktigt och som ofrånkomligt är en förutsättning för att du ska kunna skapa en personlig och livslång relation till din yoga. Att jag inte nämner allt det du nämner, är för att jag inte vill skriva hela romaner jämt ;)
      Kram!

      • Menade inte att trampa dig på tårna, bara ge min reflektion. Kanske jag som ska sluta skriva romaner som kommentarer…

        • Hihi, nej skriv du bara! Jag är mest bara så mätt på allt djuplodande, supervetenskapligt just nu, så jag vill både skriva och göra allt så enkelt som möjligt! :)

  3. Tack för länkkärlek♥ och skönt att läsa här då jag ska köra lite yoga på stol för bla några professorer imorgon..Jag kan ju börja med att yoga kan vi inte läsa eller fråga oss till det är den personliga upplevelsen som gäller. Kram!

  4. Tänk inte så mycket! Exakt! Det behöver åtminstone jag ta till mig för jag kan sällan stänga av hjärnkontoret. Men jag jobbar på det. Och andas. ;-)
    Kram <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s