vardagens seven summits.

bok3

Collaget är ett utdrag ur Mitt år som nomad av Emil Sergel.

När jag läser vissa böcker, filmer, hör viss musik eller träffar en del människor, så är det som att ventilen öppnas och en massa härbärgerat väller ut. Och det är så jäkla skönt!

Jag är inte den mest äventyrliga person jag känner och det är inte det jag vill vara heller, men det kommer alltid finnas en längtan i mej efter mer än fyra väggar, golv och tak – och stängda dörrar. För jag tror på riktigt inte att livet behöver vara så fyrkantigt som vi gör det till. Jag kanske inte säljer huset och flyttar till Bali, men jag sätter åtminstone hälarna i backen när det kommer till mycket av det vi kallar norm.

För mej är det mycket i de vardagliga valen, som äventyret finns. Sådant som jag tidigare upplevde som rävsax och ultimatum, ser jag alltmer som mina utmaningar. Sådant jag mött och fått för att lära mej se de rätta proportionerna.

Klichén att gräva där man står. Våga vara nöjd. Inte så att man urlakar sig själv, utan vågar stå emot stämplar, hittar egna stigar och står upp för sig själv och de sina.

Jag lever med min totala motsats. Jag skriver sällan om honom, för mina texter är inte rätt forum att lämna ut varken honom eller någon annan i min närhet.  Däremot kan jag bara konstatera att större skillnad i personligheter kan man knappast ha. Genom åren har det varit tufft från och till. Många är de gånger då jag skyllt på honom att vi bor här, att vi inte bara kan sälja huset och dra. Många är de gånger jag frustrerat stampar i golvet då han brottat ner mina drömmar, slängt siffror i ansiktet på mej och skakat på huvudet då jag återigen svävat iväg. Ja, jag är drömmaren och han realisten, det gör mej tokig mellan varven, men jag vet också att det är en balans som behövs.

Och det är många saker som visat sig vara just så. I balans. Trots att jag upplevt att jag är begränsad och låst.

När jag skalar bort en massa onödigt och bortförklaringar, så finns en väldig förnöjsamhet. Faktum är att jag inte ville ha det så värst mycket annorlunda och att äventyr och frihet har jag precis så mycket jag klarar av och vill ha i min vardag just nu. Det är i det lilla jag mår bäst. I skogen längs med stigen. Vid ett vatten med blicken fäst vid horisonten. Under någon resa då och då. I att vara motvalls när det kommer till rent ut sagt löjliga normer. I att våga vara rak. I att jag vågar vila, men också helhjärtat gå all in. Och fortsätta dela med mej av det jag tror på och lärt mej.

Äventyr är att kasta loss, ge sig hän och jubla i skön energi. Det behöver inte vara att sälja allt (även om det lockar!) och bestiga Seven Summits.

11 reaktioner på ”vardagens seven summits.

  1. Du återkommer ofta till det, om att längta bort men stanna i sin vardag och hitta guldkornen och utmaningarna där. Du verkar vara på god väg min vän. Och jag kan inte annat än nicka lite fånigt, att det är just här där vi är som allt finns att hitta. Inte på andra sidan jorden, även om jag åker dit också! Kram och tack!

    • Ja, det är så angeläget för mej, efter alla år då jag -bara- längtade bort! Att nu idag inse att shit, allt finns redan här, eller, det blev inte som jag hade tänkt mej, men det blev bra ändå :)
      Kram!

  2. Kände en djup suck inombords (av förnöjelse) när jag läste ditt inlägg. Tänkvärt. Kram

  3. Jag lever ju också med min raka motsats. Och ändå inte. Tror ju att vi sökt och funnit varandra för att det finns en mening med det. En djupare mening. Att vi passar in i varandra på något mysko sätt. Svårt att se när vi gnager på varandra. Min han är också realisten…deppiga realisten brukar jag kalla honom ibland då det känns som han måste dra ner mina högtflygande planer baradärföratt. Kramar

  4. Precis vad jag behövde läsa idag när jag känner mig ensam i vissa beslut. Men hos oss är det jag som har koll på siffrorna. Kram

  5. Jag känner samma sak och jag påbörjade en rensar-resa för 2 ,5 år sedan. Jag sålde det stora sekelskifteshuset på 300 kvadrat och bor nu med 2 barn på 65 kvadrat mitt i stan. När längtan efter skogen finns drar jag dit till en stuga och annars är vardagen kraftigt förenklad med närheten till jobbet, barnvakten och skolorna jämfört med då vi bodde i stora huset.

    Jag har skänkt bort så mycket, skalat av och minimerat våra prylar och jag känner mig så lätt i själen. Närheten till yogastudion blev mer värdefullt. Jag gjorde mig av med bilen och klarar mig fantastiskt bra. När det blir för mycket prylar märks det på en gång när man bor trångt. Då fyller vi en låda eller en sopsäck och skänker bort. Sen är jag åter lätt i själen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s