på den 18:e dagen.

Sida12

Det är inte en kakbit att meditera nu, kan jag berätta. Känns som att jag vill krypa ur mitt skinn ibland och allra helst dra ur alla kontakter. Börjar få nog av hastigheten, upplägget och jargongen. Vill bromsa, backa och krypa ihop. Trött på takten, bråttom bråttom. Fan, jag hinner inte med. Hinner inte tänka – hur hinner någon tänka idag?! Och varför har så många blivit proffs på att bryta ner andra, när vi borde stöda varandra?!

Allt blir så klart. Så tydligt. Jobbigt.

Ändå.

En lätthet i allt. Som att jag fungerar hur bra som helst, trots att det i morgonens långa minuter är allt annat än lätt. Turbulent i stunden med kli överallt både i och på kroppen. Efteråt lättnaden att det är över. Tre långa Sat Nam och jag kan börja dagen.

”First I do the yoga, then I do the things”

Så. Exakt så.

Jämsides gör jag en kriya, For inner vitality och stamina, och bara det att jag får vifta på svansen i första övningen gör den värd all annan ansträngning inkl. meditationen. Skulle nog bli tokig om jag inte fick använda min kropp. Skulle inte kunna sitta stilla och meditera överhuvud om jag inte hade all den rörelse jag har i mitt liv.

Skulle jag inte ha yogan, min sadhana, skulle jag nog inte kunna ”do the things”. Så är det bara.

2 reaktioner på ”på den 18:e dagen.

  1. Känner igen från att jag gjorde kirtan kriya i 31 minuter i 40 dagar vid juletid förra året, uj uj uj vad det kliade och fötter somnade….
    Snor din fina kriya rakt av, tack och bock!
    Vi får vara förebilder i att stötta och peppa, vårt ljus kommer sprida sig!
    Kram♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s