yoga hjärta löpning.

IMG_5812b.jpg-SNOW

 

yoga ♥ löpning var det ja. Mer yoga i år, mindre löpning. Har faktiskt sprungit nästan dubbelt mindre än ifjol. Men så har kroppen hållits hel också. Den höll på att ramla isär ifjol. Varit skönt att släppa nästan all kilometerkoll, bara springa – inte räkna.

Apropå att det ena kompletterar det andra, så ser jag det inte så när det kommer till yoga. Min yoga är inget som kompletterar eller jämnar ut något annat (fysiskt) jag gör. Yoga är min kärna, min grund och den behöver varken kompletteras eller backas upp med något annat.

När jag springer, har jag yogan i kroppen och andetaget. När jag styrketränar, har jag yogan i kroppen och andetaget. När jag skurar golvet, har jag yogan i kroppen och andetaget… Yogan i sig går inte att plocka bort, den är fundamental – och det är det som är så oerhört svårt att förklara.

När jag springer idag, jämfört med när jag började, så finns det inget jaktinslag att tala om. Jag går ut och så börjar jag jogga. Vart det bär och hur snabbt eller långsamt det går är sekundärt. Nu när vintern sätter sina snöiga käppar i hjulet, så blir det mera väg och mindre skog, ändå skulle jag aldrig låta bli att springa bara för att naturen trilskas. Min löpning är så mycket mer än ‘träning’, visst, jag har fått bra grundflås och en bra dag kan jag vara riktigt snabb, men för mej är det viktigast att komma ut. Dessutom tycker jag att det är tradigt att promenera (särskilt ensam) och så tar det ju evigheter att komma någonvart.

Men kroppen ja. Löpning sliter, så är det bara. Jag hittade min balans först när jag började styrketräna mer och framförallt tyngre. Såklart får jag släpa på en tyngre kropp, men det är det värt – med styrka kommer också mer ork. Rörligheten ska vi inte tala om. Jag har kämpat med att klara av spagat sen jag var barn, men inte fixat det hur jag än tänjt och försökt. Nu kan jag sedan någon vecka (!) och den barnsliga förtjusningen vet inga gränser. En stark kropp är också rörlig – hade jag verkligen inte trott när jag började lyfta den där skivstången.

Mindre mil i benen, men gladare ben och så är jag inte lika slutkörd jämt, som när jag sprang ibland flera mil i veckan. Åh, du sköna balans!

9 reaktioner på ”yoga hjärta löpning.

  1. Åh, vad häftigt att kunna gå ner i spagat…! Kul när man kommer till såna milstolpar. :-)

    Kram M

  2. Love på det! Aldrig någonsin kunnat gå ner i spagat jag heller…alltid varit en klumpig en. Kram på dig älvan Nina

  3. Här är en till som inte kommer ner i hanuman. Bortsett från det (eller äum nä kanske inte helt :) ) men när allt rätat ut sig börjar jag med styrketräning, jag behöver det tror jag men just nu är det inget som går. Kramar

  4. Precis så är det. Styrkan ger kraft i vardagen. För att jobba upp styrkan måste man vara rörlig och känna sin kropp. Grattis till dina framsteg

  5. Tänker likadant faktiskt. Jag vill vara stark och aktiv långt upp i åldern och göra vad jag kan gör att inte bli krum, stel och öm i kroppen. Heja oss! 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s