jag hjular inte precis.

WP_20151214_18_09_53_Pro

 

Jag har känt mej stark i höst, sådär orubblig och samtidigt lätt inuti. Numera tillåter jag mej att vara i glädje och härliga känslor fullt ut, istället för att gå omkring och påminna mej själv om att jaja, vänta bara, snart drar du benen efter dej och får en stor sten i huvudet. Tackargudarna att jag tog ut lättheten i förskott, för nu får jag vara fullt ut i sirapen.

Inget är på tok och inget har gått fel. Det är bara en av livets tvärvändningar. Utan skiftningar och förändringar, skulle allt stå stilla och vara ointressant. Inte vara Liv.

Sover dåligt. Vaknar lätt om nätterna och ibland ger sig en sorts nattskräck sig tillkänna. Liknande ångest eller känslan av att inte kunna andas. Jag får panikupplevelser i kroppen och får verkligen tvinga mej att andas djupt och ändå är jag rädd. Känner igen det lite från när jag var barn. Vet inte varför det blommar upp ibland, som nu, inte heller varför det lika plötsligt försvinner. Hoppas och tror det ger med sig bara jag kommer fram till min ledighet och inte behöver bekymra mej så mycket i denna världen.

 

WP_20151214_18_11_26_Pro

 

Igårkväll tog jag en kortis i skogen med pannlampa. Det var som att vistas i en härva av julgransglitter, så otroligt vackert. Vi har egentligen ingen snö, det är mest som ett tjockt lager rimfrost, som bara glimrade och glittrade omkring mej. Det var mörkt, men kaskader av ljus störtade emot mej vart än jag vände mej och lampskenet följde med. Mäktig känsla!

 

WP_20151214_18_09_39_Pro

 

Som vanligt i skogen är det något som händer med mej. Jag blir lugn och påfylld. Mycket trötthet rann av mej under den lilla stunden igår, ävenom det långtifrån räckte till att ladda fullt upp. Efteråt landade jag på yogamattan en stund, motvilligt. Faktiskt. Jag har inte ens klivit upp på morgnarna nu. Faktiskt. Det är såpass alltså.

Och jag låtsas inte om något annat. Det är som det är. Yoga is da shit, men ibland får även jag lust att skita i allt. Fast jag borde veta bättre och fast jag vet att ända sättet att ta sig vidare är att nöta matta, nöta meditationskudde och nöta disciplin. Ändå trillar jag igenom ibland.

Jag vet också att ur de jobbigare perioderna brukar något bra växa. Det är bara att hänga i. Sadhanarutinen kanske brister ett tag och stunderna när man väl sätter sig på yogamattan är allt annat än sammansatta, men det är inte så att yogan går någonstans. Den gömmer sig inte och den är inte mindre meningsfull. Efteråt brukar det gå att se att allt ändå hängt ihop och att det gått mot ett visst håll.

 

WP_20151214_18_08_23_Pro

 

Så fast jag inte precis hjular mej genom dagarna nu och att det mest ser ut som på bilden här ovan – ser bara precis där jag sätter ner fötterna, men längre fram är det svart, så är jag inte bekymrad. Jag vet att via vilan och via tålamodet, så kommer det vända.

Jag vet också att allt jag inte orkar och vill just nu, kommer jag både vilja och orka sen. Till exempel är vårterminens yoga på hälft, men det får vara så för nu. Jag tänker inte stressa fram något eller släppa några datum innan den stund jag vet att det blir rätt. Det är fördelen med att vara sin egen. Jag behöver få tillbaka mitt driv innan jag bygger vidare. Det är inte värre än så. Mitt i allt detta, som plötsligt tog mej på säng, så är jag inte ett dugg orolig. Jag tror på att tillåta sig att vara låg och nere, finns ingen orsak att förminska eller sopa under mattan. Det är ytterst mänskligt. I’ll be back.

14 reaktioner på ”jag hjular inte precis.

  1. Tycker dina tankar är så himla… vad ska man säga…befriande. Älskar hur du accepterar läget just nu, för du vet att det inte kommer vara så för alltid. Jag har mycket att lära mig… :-) <3

    Kramar!

    • Något litet har fastnat de senaste fyrtio åren, jo ;) ♥
      Glad över dina ord hursomhelst, för nej, inte ens det sketna varar för evigt.
      Kram fina!

  2. Som sagt, vi är där vi är och sedan vänder det igen. Och igen :) Vackra bilder som illustrerar din text fint. Ljus och mörker om vartannat och vad vore livet utan skiften? Nattskräcken låter tuff och jag hoppas du slipper den, vad den än beror på. Ibland vet man bara inte. Men vi har ju yogan som ryggrad även om det just nu är tufft för både mig och dig så vet ju att den finns där. Alltid. Varma och innerliga kramar <3

    • Tack Annika ♥
      Nej, vad vore livet utan skiften?!! Inte alltid lätt att förstå hur det så plötsligt kan vända, inte bara från lätthet till sirap, utan också andra vägen. Allt har sin tid och mening, klychigt men sant!
      Kramkram!

  3. Å min cybersyster. Vi måste vara på samma våglängd. Så tufft det är ibland. Kramar

  4. Jag skulle precis skriva en kommentar då jag såg att ”Rund är också en form” redan hade skrivit det jag ville säga. Så himla kloka ni är, det är en glädje att få följa era livsresor

    • Tack Yvonne ♥
      En resa är det sannerligen, på alla sätt, och så glad att någon vill följa med – liksom jag gläds åt att följa med er andra!

  5. Kram kram, snart vänder det, this to shall pass, fast en sån där tanke om järnbrist poppade upp i mitt huvud.. men det har du säkert koll på.. Kram

    • Fniss, precis innan jag läst ditt inlägg sade jag åt en väninna; this to shall pass :) Har inte alltid full koll på mina järnvärden, de är rätt turbulenta, men just nu ska de nog vara okej och jag tar min dagliga överdos (haha!) av D-vitamin.
      Kram och tack för din omtanke ♥

  6. Så klokt inlägg! Så inspirerande! Ska våga mig ut i skogen om kvällen, med pannlampa. Och våga bara vara…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s