det funkar.

 

Så glad att kroppen börjar vara med på noterna igen. Hann fundera en hel del under julledigheten, dels vad jag håller på med och dels vad jag egentligen vill. Det är inte jättevanligt i träningsvärlden att man tränar för livet. Det är mer regel än undantag att man har ett specifikt syfte och är strukturerad i sitt upplägg.

Jag fungerar inte så och jag fungerar inte som jag ska när jag blir styrd enligt generellt tänk och hur träning ska vara och se ut.

Det är också därför jag har svårt för gruppträning och även faktiskt hyser delade känslor inför styrkeklubbens cirkelträningar. Hur otroligt givande det än är att få input och coachning, så tappar jag både geist och ork när det blir för uppstyrt och prestationsinriktat.

Nu har jag tränat relativt tufft i ja, jag tror det är tre år. Jag börjar ha en del svettiga timmar i bagaget och dragits oftare med träningsvärk än utan. Min kropp är friskare, starkare och rörligare än den var när jag var tjugo. Det finns en balans och kroppsmedvetenhet, som jag kämpat för och som jag inte var i närheten av som yngre.

Så det jag främst vill påminna mej själv om är att min träning duger precis som den är! Jag behöver inte styra upp och följa program för att det ska ge resultat. Det som är viktigast för mej är att ha roligt och njuta av svett, ynka över skavsår ibland och gå igång på endorfinrusher.

För jag tror ju att de flesta krånglar till det. Särskilt om man i sanning inte har ett specifikt prestationsmål att träna för. Sen motiveras vi av olika saker och behöver peppas på olika sätt, för vi är -surprise- olika, men jag tror de flesta av oss skulle må mycket bättre av att tagga ner när det kommer till träning. Jag har tjatat mej blå om detta förut, men det tåls att sägas om och om igen. Att träna för livet är att ha roligt på vägen och faktum är att nånstans på den vägen skulpteras plötsligt fina axlar fram, starka lår som orkar flytta stora grejer och en mage som orkar hålla kroppen trygg och i rätt läge. Och ett hjärta som glatt pumpar på och tackar för att det får kämpa i uppförsbackar och längs med vackra skogsstigar.

Så enkelt. Så svårt.

Just nu väljer jag att se det enkla i träningen. Göra det enkelt för mej. Swing that kettlebell. Flytta skivstången från golvet upp över huvudet. Utan att räkna repetitioner och utan att hålla kolla på set, bara göra det tills det blir jobbigt. Sen göra lite till.

För det funkar hur bra som helst så och det har garanterat mer effekt än att inte träna alls. Vågar jag drista mej till att säga; se bara på mej?!

16 reaktioner på ”det funkar.

  1. Men bilden här till höger….waooooo!!! Styrka, balans!!
    Jag tycker att din träning verkar funka alldeles utmärkt! :)
    Tror absolut på att fortsätta lite till efter att det blir jobbigt. Vad mer liksom? Man känner nog i kroppen när den får det den behöver. Och när du påminner om att du tränat dig så stark och smidig på tre år och att det är träning för livet, ja då inspirerar du i allra högsta grad. Mig i alla fall.
    Kram!

    • Det är som Anna skriver här längre ner att man säkert skulle vara ”på ett annat ställe” i sina resultat om man hade mer system i sin träning, men då är det inte lika roligt längre. Resultat är jee jee wow wow, men om det bara varit en kamp fram till det så är det inte värt det, i min värld. Jag vill ha roligt under hela resan :)
      Kram på dej!

  2. man blir onekligen sugen på att svinga kettlebells…ha ha! Säger jag som slutade springa lika snabbt som jag började. Kramar och keep going!

    • Go for it! Du skulle bara veta hur jag leker och byter intresseområden :) Varierat ska det vara! Eller som en vän en gång sade när hon försökte komma igång med löpning, hon sprang en gång och sen igen typ ett år senare – det är också en variant på intervallöpning :P
      Kram!

  3. Träna för livet – Så himla underskattat….!!
    Kram M

  4. Jag tränar bara för livet. Och för att ha kul. Jag försöker ibland att träna som man ”borde” med intervaller för att öka farten osv… men det slutar alltid med att jag kommer tillbaka till mina njutningsrundor. Sen blir träningen naturligt varierad då lusten varierar. Ibland är det bara löpning men just nu älskar jag cirkelträning i grupp. Och då gör jag det för att det är det som känns roligast just nu. Jag tror man behöver träna med glädje för att få det att hålla över tid. Och precis som du skriver så får man ju resultat ändå. Jag kanske inte blir lika bra som om jag tränat fokuserat men jag har en sjuhelsickes mycket roligare resa!

    • Jamenjaa, du säger det som jag tänker – man kanske inte når sin fulla potential som njutningsmänniska, men man får ha roligt hela tiden.
      Kram du snabbfotade 😉

  5. Träning ska va roligt annars kan det få vara . I går var jag och testade ett boxningspass och det var faktiskt riktigt roligt men just nu för slitsamt för mitt nyckelben. Men jag tror att det skulle passa mig utmärkt att få slå på ngt :)

  6. Det är exakt så som du säger. Att träna för att leva, inte leva för att träna. Jag tror också på att ha kul medan man tränar för det berikar ens liv och träning. Jag känner själv att jag väljer bort vissa delar, som på papperet är ”nyttiga” för mig, men som på olika sätt bryter ner mig eller är i konflikt med vad jag tror på. Då får de bitarna hellre vara.
    Men ibland behöver man få ha tråkiga eller dåliga pass (beroende på dagsform) för att få känna och ta tillvara glädjen på de pass då allt fungerar.

    • Utan variation och utan ups and downs blir nog allting med tiden väldigt slätstruket. Och du avslutar så bra; ”ta tillvara glädjen”, exakt så!

      • Tack 😍
        Jag försöker också lära mig något av varje pass, även de ”dåliga”. Oftast landar jag i att jag lär känna mig själv bättre av de pass som inte gått som på räls, så jag vill inte vara utan de ”dåliga” heller.

        • Så är det. Jag har sällan behov av att värdera om en träning/rörelsestund gått åt skogen, då är det bara så. Vet ju att nästa gång kan vara hur toppen som helst. Vi fortsätter med the good spirit ♡

  7. Det är en gammal sanning att all träning som blir av är bra träning. Jag är som du, gillar att köra mitt eget race. Kanske att träningseffekten inte blir den maximala, kanske hade jag varit starkare och snabbare på något annat sätt men jag GILLAR mitt sätt och det är det viktigaste. Dessutom är träningen ofta en slags meditation för mig och då fungerar det inte att träna inomhus till musik omgiven av främlingar.

    Gruppträning kan vara roligt också men ofta är det något som skaver för mig, övningar jag vet inte är bra för mig, teknikdrills jag inte tror på eller tid som slösas bort på väntan och genomgångar. Just nu styrketränar jag en gång i månaden (i teorin) med PT för inspiration och motivation och det passar mig utmärkt.

    • Låter väldigt, väldigt bekant det du skriver!
      Jag vill också ha effektiv träning, inte stå och vänta, eller som du skriver, slösa bort tid och energi på övningar som inte gynnar mej.
      Tack för ditt inlägg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s