här går jag och duger.

moveit_2

 

Jag kommer från en plats, där det inte är riktigt okej att ta plats. Det är jag inte ensam om. Särskilt i mindre samhällen är det lätt att sticka ut och, gudförbarme, synas för mycket. Jag var grymt blyg och osäker som barn, det hängde med i dryga trettio år, sen insåg jag att livet är för kort för att gömma sig.

Idag delar jag ganska frikostigt med mej av mej själv. Via ord här på bloggen och via bilder på Instagram. En del av mej jublar över att jag äntligen vågar vara precis som jag är och att jag inte längre skäms varken för mitt utseende eller vad jag står för. Det har varit en ganska lång och snårig väg hit.

Men en annan del av mej tycker att det fortfarande är lite jobbigt med vad andra tycker och tänker. Här kommer jag och breder ut mej på bilder, som jag delar till höger och vänster. Här går jag och duger utan att skämmas. Vad tänker folk om mej, om att jag fläker ut mej i träningsbh och spänner musklerna. Eller strike:ar en yogapose, som kräver en del kroppskontroll. Som smilar upp mej och trycker mitt nylle mot folks pekskärmar.

Nej, jag har inget att skämmas för. Och jag får göra precis vad jag vill av mitt liv. Ändå gnager det någonstans att det inte riktigt är okej. Jag kan undra om någon tror att jag går omkring med ett bekräftelsebehov större än hos en normalt funtad. Jag kan undra om jag borde skyla mej mer för att någon kanske tar illa upp för att jag visar för mycket av mej själv. Jag kan få lust att radera allt för jag vill inte vara den, som hänger ut hela mitt liv på nätet.

Ändå inte.

Jag är den jag är. Jag väljer att stå upp för det som jag tror på och jag väljer att vara stolt över mej själv.

Så när jag ibland blir påmind om att jag inte bara är en i mängden, att jag kanske syns lite mer än medeltalet här på den lilla orten – ja, då plockar jag fram allt råg jag har i ryggen. För jag visar kanske lite mer kropp och bjuder på fler selfies än andra i min ålder och jag är kanske för mycket i någons ögon, men i min värld är det mitt sätt att faktiskt bjuda in och inspirera. Inspirera både andra och mej själv att använda kroppen, tycka om sig själv och inte gömma sig bakom roller, klädlager och nedsänkt blick.

Låtom oss tillsammans gå omkring och duga för allt vad vi är värda!

11 reaktioner på ”här går jag och duger.

  1. Ja jag tycker då inte att du vare sig lägger upp för många selfies eller breder ut dig (fast det får man väl också om man vill) på något sätt som skulle vara tecken på narcissism eller liknande ;) *fnissar*.
    Du inspirerar mig så mycket och din blogg har gett mig så mycket glädje, många tips, varit (och fortfarande är) en källa att hämta kraft ur som jag behövt för att gå vidare, under förra året som var väldigt tungt och svårt för mig. Hos dig får man vara människa och bejaka alla sina märkliga, mänskliga sidor eftersom du ofta skriver om dig och din egen utveckling på ett sätt som är så ödmjukt att jag många gånger blir rörd.
    Du och din blogg ingår i mitt dagliga vårdande av mig själv.
    Tusen varma kramar från mig!

  2. Tjohoo, du får gärna ”breda ut’ dig ännu mer & ta plats! Det är vi alla värda. Jag funderar en del i samma banor. Har varit ganska hemlig runt bloggen för tex mina yogaelever, men jag tror det är slut med det. Kan jag inspirera någon annan till att tex ta steget & yoga hemma så är det så mycket värt. Sen har jag ofta lite ågren över mina selfies som jag tycker är fula & var inte linnet lite väl tunt på den yogabilden osv men skitsamma, det är mitt liv där jag är huvudpersonen & jag älskar det! Kram fina yogasyrran♥

  3. Jag önskar att jag vara lika bra på att göra selfies som du Nina. Att du tar plats gillar jag skarpt. Fortsätt med det och där med punkt. Massor av kramar!

  4. Åh! Du duger alldeles fantastiskt fint och är en sån förebild. Att våga, att ta plats och att vara den man är, allt det. Du inspirerar så in i norden och tänk inte på stt sluta med det, bästa, modiga, kloka du.

  5. Intressant inlägg. Absolut ingenting med ditt sätt att presentera dig på eller använda nätutrymme tyder på bekräftelsebehov, tycker jag. Det är mer som att du har viktiga grejer att dela med dig av och som att du har en vilja att berätta berättelser om det stora livet, det vill säga vardagen. jag är så glad att du och dina skrifter framför allt finns i mitt liv för ibland, ganska ofta, när jag läser dig så faller saker i mig själv på plats och jag inser: det kommer ordna sig. Har jag tur blir jag lite som du och det blir så bra.

  6. Håller med Jeanna; du har väldigt läsvärda inlägg och kloka tankar! Ingenting i din framtoning säger ”bekräfta mig”.
    Du är du och det är precis så du ska vara. :-)

    Kram M <3

  7. Tack och tack igen, för vackra kommentarer och feedback, som gör mej övertygad om att allt är som det ska! Love ya!

  8. Superdupertoppenbra skrivet. Jag gömde mig själv i många år, så att skriva på en blogg och ta selfies fanns inte på kartan för ett år sedan. Men vad kul det blev när jag plötsligt gör båda två ☺😁.
    Jag vill inte leva resten av mitt liv i att vara beroende av att andra ser mig och ger mig beröm, jag är jag och stolt över det. Det är en otrolig frihetskänsla att få säga att man är stolt över sig själv och det leder till så många positiva saker i ens närhet. Så du är helt på rätt väg. De gröna trollen behöver inte titta på dina bilder mer än vad du behöver lyssna på kommentarerna. Kram och fortsätt vara den du är och skriva som du vill.

  9. ♥♥♥ systrar ♥♥♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s