när det lilla en gör, blir något stort.

WP_20160214_09_24_10_Pro

Söndagmorgon. Långsammorgon. Sitter med min stora mugg kaffe och läser bloggar. Många, många inlägg som blivit olästa senaste dagarna då jag faktiskt loggat ut litegrann. Känner att en inre sociala medier-stress sakteliga börjat gröpa ur mej. Bloggar och instagram vill jag inte vara utan, men Facebook har jag fått nog av. Försöker lära mej (!) att jag inte måste scrolla flödet från början till slut, det jag verkligen behöver få reda på kommer jag ändå få reda på.

Detta blev extra tydligt i fredags när jag igen hade privilegiet att få vara med på kundaliniyogalärarutbildningen i Vasa. Så oerhört skönt och givande att få landa i att bli vägledd själv och som på beställning en kriya för hela chakrasystemet och likaså en ljudmeditation för detsamma. En nödvändig flush av hela mej. Som en nystart. Innan i veckan landade dessutom flera saker i mej, som utan tvivel direkt kan länkas till min Pranayama for Purification. I fredags var jag inne på dag 40 och hade väl tänkt sätta punkt där, men så högljudd som effekten varit senaste dagarna så hade jag inget alternativ. Jag fortsätter.

WP_20160212

Jag orkar och vill inte dras med i drama just nu. Inte någonstans. Det är så mycket skit överallt och det är jättesvårt att inte bli en del av det. Nu menar jag inte att mitt Facebookflöde är fullt av elände, där handlar det mer om att jag i sanning inte behöver veta allt. Det är som att hjärnan håller på att koka över. Någon som känner igen sig?

Hade jag minsta lilla tvivel på om jag skulle fortsätta med min Pranayama, så tog universum behändigt hand om det. För när jag letade i mina papper efter en liten kriya för livslust och ny energi, som jag visste fanns på en gammal kopia ur en av Jona Dahlqvists böcker, så vad finns inte på samma uppslag om inte…

WP_20160214_09_46_02_Pro.jpg

Peace out bara!
Nu tänker jag strunta i allt annat och fokusera på det som glasklart knackar på min dörr. Inåtarbete och omhändertagande om allt det som utifrån dränerar mej på energi och optimism.

Än en gång – det handlar inte om stordåd och mastodontyoga, det handlar om full tillit och hängivelse i det lilla en gör, då växer det. Då fungerar det.

11 reaktioner på ”när det lilla en gör, blir något stort.

  1. Känner också att det är för mycket…för mycket skit. Vill inte bli bombad med skit. Stor Kram

  2. Ha ha, det är så kundaliniyogan fungerar, man får det man behöver serverat.. och i det här fallet är budskapet glasklart! Älskar det! Kram

  3. Läser inte så mycket på facebook längre. Mest bara länkningar hit och dit vilket egentligen inte roar mig så mycket.

  4. Ja jag känner verkligen igen mig. När vi var på Kuba var jag utan nät totalt i några veckor. Det var så nyttigt. Lite svårt först, faktiskt, men sedan en riktig frihetskänsla. Jag försöker ransonera mig själv och tycker som du, det är mycket jag inte behöver veta.
    Skönt att du hittar det du ska göra i din egen sadhana, yogan fungerar nog så, oavsett stil, man hittar till det som behövs. Plötsligt vill min kropp göra andra asanas eller mudras, och då följer jag med! Kram på dig!

    • Tänker likadant – försöker ransonera mej själv alltmer! Ibland lättare, ibland svårare. Så lätt att trilla dit i slentriansurfen och så går timmarna. Väldigt onödigt. Särskilt om det dessutom bara är sådant som gör en arg, ledsen och uppgiven.
      Kram!

  5. Det verkar som om du kämpar med något inom dig själv, jag vet inte vad bara. Men jag vill verkligen önska dig lycka till på din resa. Kram

  6. Skönt. Då har du koll på läget 👍

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s