wahe guru all over the place.

Denhär veckan går inte till historien, som den mest inspirerande. Låg i både kropp och knopp av pms, lite krassel i luftrören och en känsla av att jag kommer frysa ihjäl. Försöker att inte fastna i de bekanta looparna, som mest bara drar en neråt. Ändå kan jag bli ordentligt trött på kvinnans lott, hur införstådd och accepterande jag än må vara för det mesta. Kärringrebellen i mej är trött på att anpassa sig efter naturens cykler, fast jag vet så mycket bättre än att stressa och pressa kroppen när den är upptagen med annat.

Så jag fogar mej till promenader, lite rörlighetsträning, massor av meditation och yoga. Och är rätt nöjd. För det mesta.

Inspirerande vecka eller inte. Den har ändå gett mej något att se framemot. Jag pratade nämligen med mina yogalärare förra helgen och uttryckte min ovilja att packa kappsäcken och jämt behöva resa så långt för att både fortbilda mej och annars yoga för andra lärare. Det är fint i sig att retreats och utbildningar ordnas världen över, men det kräver både tid, energi och pengar.

Faktum är också att jag alltmer längtar norrut. Till vår egen storslagna natur. I många år ville jag bara ner till palmernas riken och reste dit också, men nu har en annan sorts längtan högljutt gjort sig påmind.

Ända sedan vi åkte till Lovund i Norge på yogalärarutbildningen så har jag velat tillbaka. En verkligt obändlig längtan. Föreslagit åt familjen att vi ska åka dit, men inte fått något gensvar och andra resor har kommit emellan.

Till min stora glädje säger då mina lärare att jag kan ju följa med till Lovund när de åker nu igen i maj. Hjärtat dundrade igång i bröstkorgen och jag kände ja, ja, jaaa med en gång! Så nu har jag ordnat med ledigt och förvarnat nära&kära. Jag åker med om allt går som det ska.

IMG_5272

IMG_5385

IMG_5417

IMG_5317

IMG_5392

IMG_5306

Innerligt vackra lunnefågelsön Lovund. Sällan har någon plats påverkat mej så. Det är verkligen Wahe Guru all over the place. Senast hade vi osannolik tur med vädret, sådär långt ut i havet finns det inga garantier att slippa snålblåst och saltstänk, men det gjorde vi. Vi kom med solen och värmen, sade ortsbefolkningen.

Jag ser redan framemot att få ta del av retreatets morgonsadhanas, vara med på en del lektioner och den yogiska maten, gemenskapen och den djupt inåtgående rörelsen. Men ser också framemot att få vandra runt hela ön, något som inte hanns med när vi var där. Utforska naturen och idka tacksamhet. Det enda jag inte ser framemot är resan dit och därifrån, det är löjligt många mil i bil, men det är värt det. Alla gånger.

Så. I perspektiv. Vad är en sketen pms-vecka i jämförelse.

8 reaktioner på ”wahe guru all over the place.

  1. Åh, kaboom när det är så rätt i både tid och själ!! Förstår din längtan, vilket ställe. Önskar dig en fin helg med uppåtgående loopar <3

  2. Åh så härligt för dig! Älskar dina bilder därifrån! Allt finns och kommer vid rätt tillfälle, eller vad brukar vi säga? Kram!

  3. Härligt! Blir lite avundsjuk. Men som Annika säger att det kommer till mig vid rätt tillfälle också, antar jag…Kram

  4. Men åååh, vilket ställe! Förstår att du längtar tillbaka. Vilken lycka att få möjligheten. :-)

  5. Många, många tack för era glada tillrop! Kram!

  6. Det låter fantastiskt!!! Och vad oerhört vackert det ser ut! Lyckliga du!

  7. Låter grejt! och ja de där pms veckorna ville man gärna byta bort..KRam

  8. Ping: don’t you worry child. | yoga ♥ löpning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s