tankar om vänskap och yoganörderi.

I vinter har jag verkligen låtit hjärtat hålla i ratten. Jag har träffat nya vänner och skapat kontakter, som jag tidigare saknat. Genom åren har vänskap böljat fram och tillbaka, sådär som det gör vartefter livet traskar på. Att i vuxen ålder hitta nya själsfränder är något alldeles extra. Det finns något vackert avskalat i att mötas med livsbagage och hela baletten, tillika är det skönt att ”få börja från noll” och skapa band utgående från den man är idag och inte den man förväntas vara.

Min yogaresa har varit både snårig och rätt ensam. Visst har jag kunnat dela den med andra, men det finns ofta en skiljelinje mellan den man var förut och den man är idag. Ävenom det inte handlar om någon förändring, utan egentligen är fråga om att man mer och mer blir den man är. I sanning.

Förändring är ofta något som andra upplever och poängterar,
som något lätt negativt.
Förändring inuti en själv är snarare en känsla av att komma hem,
som något väldigt rätt.

Jag glömmer ibland att allt det som händer inuti mej inte alltid syns utanpå och att jag kan ha bytt riktning långt innan det blir synligt för någon annan. Det är då man talar om att ”vi har vuxit ifrån varandra” eller ”hon är inte som förut”.

Jag är väldigt mycket ”inte som förut”, så pass att jag ser det tydligt själv. Rätt många omkring har inte riktigt hängt med i svängarna och kan nog känna sig lite obekväma och konfunderade kring mina tio senaste år. Lite krasst tänker jag att de som stannat kvar är de som ska vara kvar. De andra kommer kanske på nytt, eller så är det bara så att vi inte längre hör samman, eller aldrig riktigt gjort det.

De vackra själar, som så hjärtligt välkommet klampat in i mitt liv senaste tiden, gör mej så glad. Så glad. Det är som att vi alltid känt varandra, samtidigt som vi nyfiket lär känna varandra och pratar tills våra öron blir krulliga.

Yoga förenar och det förenar mer autentiskt. Det blir på ett plan där onödigt gallras bort i ett väldigt tidigt skede.

Nästa helg kommer Annika hit. Det är helt galet fantastiskt! Så många anmälda att arrangören fick dra streck, för annars hade vi inte rymts in. Yoga förenar. Ser så framemot att träffa flera av mina yogavänner och tillbringa en dag tillsammans, men inte minst glädjer jag mej åt att få träffa och krama om Annika igen -vi har träffats en gång förut- och vara i det jag just beskrev; det avskalade och autentiska. För det är i sammanhang som dessa, som jag blir påfylld och faktiskt nästan pånyttfödd. Vara i en gemenskap där jag är jag och där alla har ett inre syfte med sin närvaro. Kalla mej yoganörd och jag bara ler!

10 reaktioner på ”tankar om vänskap och yoganörderi.

  1. Å detta skulle jag själv ha kunnat skriva. Jag hittade nyss tillbaka till en gammal kompis och hon erkände att hon varit avundsjuk. Nya vänner är så energigivande. Härligt! Fast jag ska erkänna att jag är lite avundsjuk på dig och Annika. ha ha ha! bara lite förstås! Kramar

    • Vänner ÄR ju de som finns kvar oavsett vad!
      Kram och du, det hade varit superroligt om vi ”alla” kunde ses nångång ♥

  2. Härligt med nya vänner, önskar att jag hade lite mer tid till vänner och hoppas det kommer framöver annars är det mest familjen och den ensamma yogavägen hos mig. Tur att man har yogasystrar via cyberspace!♥

    • Jag är verkligen inte bra på att underhålla vänskap, det blir som du skriver mest familjen och de närmaste däromkring. Har det alltid varit så, i alla tider menar jag? Känns som att det alltid är så lite tid över, samtidigt som jag vet att jag är ensamvarg ;)
      Och jaaa, amen och tack för cybervänskap ♥
      Kram!

  3. Nej vad roligt att ni två ska ses i verkligheten! Ni är två varma favoriter.

    Två av mina bästa vänner träffade jag efter 25 och precis så hoppas jag att det fortsätter. Det är så skönt att de känner mig som jag är i dag. Jag vill självklart behålla och dela livet med flera av de jag kände som 19-åring också – det är blandningen som är grejen! Hoppas att jag träffar nya vänner om fem, tio, femton, tjugo år också. Det är så löjligt roligt.

  4. Känner som du mer och mer. Att de som finns kvar de finns kvar. Det går inte att backa bandet eller att låtsas vara någon annan än den man är. Som i yogans ljus visar sig mer och mer. Mera jag. Och mera du.
    Jag längtar och är samtidigt pirrig! Tänk att vi ska ses igen! Och jag så träffa de andra bloggerskorna som också yogar :) Tack för fina ord och länkkärlek <3

    • Nej, inget mer ”backa bandet”! Vi går dit hjärtat visar vägen istället :) ♥
      Kram och JAG är så pirrig på att välkomna dej hit till vår trakt och den lite speciella, finlandssvenska yogasfären!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s