att hänga i och nöta.

getagrip

Stilstudie i greppstyrka. Eller nåt. Lyssnade på Styrkebyråns pod (på tal om att jag inte riktigt fixar att lyssna, haha) om greppstyrka och ägnade fredagkvällen åt att hänga och på olika sätt nörda mej i handstyrka.

Det är så mycket som hänger ihop i kroppen, träningen och livet.

Nu när jag har utrustning hemma och kan ägna mej åt att lyfta precis när jag vill, så känner jag också att det är ännu viktigare att gå ner på detaljnivå. Hittills har det ju bara blivit sporadiska pass i gymmet då jag mest oroat mej över teknik, att jag ska vara i vägen och/eller annars bara känt mej obekväm med att knäböja och bänkpressa. Jag har liksom inte känt att jag fått träna i min egen takt och på mitt eget sätt. Nu får jag stänga in mej och bara göra. För det handlar så mycket om nötning!

Jag har ärligt inte lätt för att lära mej nya rörelser. Det har jag inte minst märkt på styrkelyftklubbens träningar då vi ska göra något nytt. Då instruktioner studsar mot trumhinnan snabbare än jag får applicerat dem i kroppen – böj där, sug in där, bit ihop där, nej, lyft där, får du kontakt? Nej. Jag får ju inte det. För jag hinner inte med.

Ute i mitt garage får jag tillämpa i lugn och ro. Öva, öva.

Det har nog att göra med både åldern och att jag ju faktiskt inte varit en tränande människa hela mitt liv. Jag var närmare fyrtio när jag blev förälskad och insåg att detta är vad jag saknat. Allt tar lite längre tid och jag behöver kanske gå lite andra vägar för att hitta rätt muskler och nervsynapser.

Fast jag har ju inte bråttom någonstans. Glädjen hittar jag i att få nöta på i min egen takt och hitta kopplingen mellan ett säkrare grepp om stången och förmågan att lägga på några kilo till. Vara trygg och bekväm i mina lyft. Utforska och laborera med hur jag står och om jag har rätt muskler aktiverade, lyckas få till andningen och slutligen grina till när det kniper på rätt ställe i kroppen.

För hur man än vrider och vänder på det, och vad man än väljer att satsa på, så är det det egna, ensamma nötandet och slitandet som bygger grunden. Ingen annan gör jobbet åt dej – tackochlov, för jag gör det så gärna.

 

9 reaktioner på ”att hänga i och nöta.

  1. Igenkänning! För mig har träning inte heller varit självklar hela livet och det var inte förrän jag var 41 (nu 43) som jag hittade min grej. Och en kan tycka att det borde finnas en brådska i att börja träna ”på riktigt” så sent, att liksom tänka att ”herregud det finns så mycket att lära, huuuur ska jag hinna?” och drabbas av panik. Men precis som du är jag helt lugn inombords. Jag nöter och övar och ser framsteg. Så jäkla härligt!

    • Egentligen rätt skönt att ha hittat träning först som lite-mera-vuxen, för åtminstone jag hade nog rätt sannolikt tränat ihjäl mej som yngre annars :P Nu är det lite mera chill med allt, ävenom det såklart är superhärligt att ge järnet också. Jag håller hårt fast vid mottot: Träna för livet!

  2. Gjorde just samma operation som du väntar på ,allt gick bra och nu väntar jag med spänning på nästa mens…..maila gärna om du undrar något!

  3. Blir också sugen på att ”hänga” har bett mannen att jag vill ha en ”stång” i altantaket.. får se om det blir av. Stordotter som tränar crossfit vill också ha..Kram

  4. Men jag läser om det här med att hänga på så många ställen, det är alltså en superbra grej? För övrigt känns det som att träningen jag gör nu, inte har några likheter med träningen jag gjorde som ung, simtränade i 7 år där tränarna log glatt när jag spydde i ventilen när jag klev ur bassängen… Och ändå var jag ingen hetstränare. De bara pressade oss och man trodde det skulle vara så!

    • Faktiskt blev jag så mycket gladare i kroppen när jag ”började hänga” (låter helgalet:)). Som sagt har det justerat mina axlar, skulderblad och gett mej väldigt mycket starkare nypor. Känner i hela ryggen hur bra den börjar må, om den varit trött innan, när jag hänger en stund. Googla Ido Portal och du kommer hitta hans hängutmaning, det var den jag började med. Nu är jag inte lika ihärdig, som sagt, men det jag gör, gör skillnad!

      Kan känna igen det du skriver om Efter Träning Kräks. Skönt att det var förut och att vi idag vet att det inte är nödvändigt nånstans att ta ut sig så.

  5. Ping: listlust och andra tankar. | yoga ♥ löpning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s