fönster på glänt.

WP_20160513_17_07_55_Pro

Jodå. Jag finns med er fortfarande. Lite mer för varje dag. Min utsikt har mest varit som på bilden, eller så på utsidan fönsterglaset med näsan mot solen. Fast det är ju litegrann så att när man är lite skruttig i kroppen, då har man inte behov av några stora saker. Så jag är helt okej med omständigheterna.

Fått en del försynta frågor om det inte börjar klia i kroppen av att inte få träna eller springa. Men nej. Det kliar inte. För det är liksom så otroligt onödigt att even go there. Jag kommer veta när det är dags sedan. Ordet och känslan bråttom finns inte. Helt enkelt.

Jag har haft kontakt med min ena yogalärare och det hon skrev om att min operation inte bara är ett ingrepp utan också något mer när det handlar om livmodern, det är på något sätt mer personligt för oss kvinnor än om vi till exempel har knas i ett knä. Så sant. Jag har ett titthål i min navel nu. Det är inte så bara. Något ganska aggressivt har påverkat min kropp och min energi. I naveltrakten vilar ju vår mitt, vårt centrum och vårt livsursprung. Ett kraftcenter. Jag är inte beredd att forcera något, det måste få ta tid. Det måste få finnas tid för läkning, både rent fysiskt men faktiskt också rent energimässigt.

Med det kommer jag också in på varför jag beslutit att inte åka till Norge nästa vecka. Hur inställd jag än varit på det och hur nödvändigt det än känns på ett plan att jag borde åka för input och sammanhang. Men jag har inte tillräckligt med kraft i systemet just nu. Väldigt mycket har gått åt till att ladda inför operationen och nu till att landa efteråt. Mer än jag räknade med innan.

Rent fysiskt skulle jag nog fixa resan och retreatet. Var idag och fick sårtejpen borttagen, allt såg bra ut och det läker som det ska. Äter fortfarande värkmedicin, om än i minskande takt, och känner mej påverkad av situationen, men på ett normalt sätt. Men inuti huvudet och om vi pratar energi, så har jag en del återhämtning framför mej. Lite sorgebearbetning, lite småtrauma och överlag att bygga upp the fighting spirit igen.

Jag är inte redo att åka någonstans. Inte nu.

Det är okej. Det är andra saker som är viktigare.

Istället ska jag på hemmaplan leta fram de verktyg jag behöver för att komma på banan igen. Och är än en gång förundrad över magkänslans sanna kraft – inga hårda knutar och krokodiltårar i systemet fast Lovund inte blir av. Bara en mjuk tillit att allt är som det ska vara. Jag är övertygad om att flera andra fönster står på glänt redan. Wahe Guru.

10 reaktioner på ”fönster på glänt.

  1. Så rätt du har kring kraftcentret, naveln. Jag blev ju opererad där man tog bort min gallblåsa för 7 år sedan. De drog den bokstavligt talat ut via naveln, har ett litet ärr nedanför. Men oj vad det påverkade mig. Jag var däckad väldigt länge, inte bara för det men ändå. Så jag tycker du gör så klokt som lyssnar inåt. För det kommer flera retreats och andra tillfällen till yogan. Nu behöver du något annat. Varma kramar och många tankar!

    • Det är lite märkligt, för när jag insåg att jag blivit opererad direkt i naveln kom en subtil förnimmelse om att något är rubbat. I kundaliniyogan pratar vi SÅ ofta om centreringen av navelpunkten, att hålla den på plats så att säga, och det är väldigt tydligt nu att den kommer behöva hjälp på traven. Både skönt och jobbigt att vara medveten om dessa små (?) detaljer – det är bara att keep up the good work :) ♥
      Kram fina!

  2. Du skriver så fint. Starkt och klokt och eftertänksamt. Och det är så sant, det är skillnad på vila och vila, den vila som kroppen behöver skapar ingen stress över förlorad träning. Livet, liksom. Krya på dig!

  3. Läkning måste få ta tid. Det är alltid lite sorgligt när man måste ge upp något man längtat efter. Men man måste ju vårda sitt tempel först. Krya på dig kramar!

  4. Fint att läsa om din tillit till dig själv.Tryggheten som yogi. Önskar dig verkligen det bästa vidare. Varmaste kramar <3

  5. Att leva som en lär. Det mest inspirerande som finns. Blir så lugn av dig. Av ditt sätt att leva och dela med dig. Tror mer och mer på att mycket och fort inte alls är vägen. Eller jo. Men varvat med det där stilla. Då blir de kalas cocktail som ger en bliss och tacksamhet i hela systemet! KRAM. Tack. Sat Nam!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s