tunghuvud, oro och grönska.

WP_20160526_10_44_50_Pro (1)

Vaknar och inser att jag har de där kännspaka synrubbningarna på ena ögat. Skyndar mej upp och tullar ur burken med huvudvärkspiller. Gör nackrullningar och axellyft. Andas och försöker slappna av. Brygger starkt kaffe.

Och det verkar som att migränanfallet drar sig tillbaka.

Sitter nu invirad i filtar ute på verandan. Det är inte jättevarmt, men doftar grönska och fåglarna är helt ljuvligt galna. Får bli en långsam dag. Tacksam att inte ha något inplanerat. Vet och förstår att min migrän, sen tidigare, oftast är vulkanutbrottet efter en längre tids press. Behöver inte ha varit så stora saker, men sådant som puttrat på mycket både i det medvetna och undermedvetna.

Min operation och allt innan den. Spänning. Oro. Tiden nu efteråt då jag tänkt en hel del på om det lyckats. Rädslan att börja blöda, mycket. Rädslan att det kanske inte kommer hjälpa. Jag ska få mens närsomhelst nu och har senaste dagarna haft pms:en i bakhasorna. Både nyfiken och rädd för vad jag har att vänta. Samtidigt som jag vet att det kan dröja upp till fem månader innan allt har stabiliserat sig.

Jag har inte heller kunnat träna som vanligt under snart fyra veckor. Det känns. Herregud som det känns. Det börjar verkligen plocka i mej nu. Längtar mej blå efter att ta i på riktigt, lyfta tungt och springa länge. Tillika stretar en del av mej emot, tvivlar på att jag någonsin ska vilja ta i igen. Huvudspöken. Så typiskt pms. Så typiskt endorfinabstinens.

Fast visst har jag börjat på. Jag mjuktränar och känner in. Vet ju rent logiskt att inget kan gå sönder längre, men rädslan att kicka igång mellanblödningar sitter djupt.

Så det vanliga vårruset, ävenom jag i princip helt klivit av det, och en hel del att tänka på @work. En dotter som går ut nian om en vecka och lite ledsamheter kring kompisar. Ja, ävenom jag inte ältar så mycket rent medvetet, så har det nog ändå varit fullt upp i tankeverkstaden.

En långsam dag. Som sagt. Mitt växthus har pimpats med yogiska attribut och mattan ligger färdigt utrullad. Bara att tona in och andas igång. Tona in både i yogan, mej själv och juni. Tänk – nu är vi såhär långt. Den grönskande framtid är vår.

7 reaktioner på ”tunghuvud, oro och grönska.

  1. Jag kan mycket väl tänka mig in i din situation och din rädsla! Känslorna som tar över och sätter sig i axlar och nacke och blir huvudvärk. Tur att du kunde känna migränens intåg så tidigt!
    Ditt växthus ser ut som en underbar tillflykt när själen behöver lite extra ro!
    Ta hand om dig!

  2. Jag förstår verkligen din oro. Man går där och väntar på att helvetet ska slå lös fast man hoppas att det inte är så. Skickar massor av kramar! <3

  3. Tänker att nu så kommer det bli så mycket bättre 🙏🏻 Ditt inlägg om jojken var underbart! Många kramar till dig i ditt växthus 💚

  4. Kram och fint med långsamma dagar ibland.Håller tummarna för att operationen har den effekt som den ska och att du kan släppa oron. Kram

  5. När jag blir stor skall jag också ha ett växthus med en yogamatta i. Det har precis blivit mitt nya livsmål. Det låter klokt att ta det lungt, du känner din kropp så väl att du kommer att veta när du kan dra igång som vanligt igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s